Sätter stopp

I går insåg jag att jag inte känner mig tillräckligt motiverad för att förse den här bloggen med innehållsfulla inlägg den här säsongen. Inspirationen tryter och jag tror att jag behöver koncentrera mig på skrivande som inbringar pengar. Oftast har inläggen bara kommit ur mig utan ansträngning och därför inte tagit speciell lång tid. Men så är det inte längre, och därför sätter jag stopp. Kanske inte för alltid, för jag kan ändra mig, men i alla fall för ett bra tag. Jag förstår självklart att ni alla vill följa vad som händer i och kring Heidlös så därför tycker jag att ni ska gå in på Facebook leta upp BK Heidlös och trycka GILLA. Då kommer du inte att missa de viktigaste händelserna i fortsättningen.

Det är heller inte omöjligt att matchreferaten, som de såg ut Heidlös första säsong, återkommer på www.laget.se/heidlos.

Tack ni som följt mig under de två bloggaråren!

Seg start

Ursäkta den dåliga uppdateringen, men precis som handbollssäsongen har mitt bloggande heller inte kommit igång på riktigt än. I går ställde Heidlös faktiskt in träningen pga sjukdom och jobb, men vi hinner ju träna några gånger till innan serien börjar så jag tror att det ska vara lugnt. Jag körde hur som helst ett löppass i går på cirka 7 km, som inte går till historien som ett av de snabbaste. Men pulsen låg mycket högre än vanligt så jag antar att det var bra att jag tog det lugnare och fokuserade på det underbara höstvädret i stället.

Ni missade väl inte GP:s tips för Elitserien i dagens tidning! Inte så långt ifrån mitt eget, som jag tänkte bjuda på inom en snar framtid. Som tidningsmänniska känner jag mig också manad att ge lite ris och ros till Handbollsmagasinet som kom i brevinkastet häromdagen. Hade hoppats på mest ros, men det blir nog tyvärr mest ris.

Morsor och annat

Som jag berättade var det fyra nya som testade på att träna förra veckan. Det var Kicki, Sofie, Carro och Fia. Jag tror alla tyckte att det var ganska roligt och jag hoppas att de kommer tillbaka nu på onsdag. Närmare presentation av dessa spelare lär komma, men med deras glada humör och meriter från bland annat Sävehof, Lugi och Eslöv är jag redan säker på att de kommer att passa in bra i Heidlös.

Från träningen kan också nämnas att två av våra nyaste morsor fanns på plats med sina nya Heidlösmedlemmar. Camilla stod och viftade med en orange handboll framför sin sötnos, och antagligen står lilltjejen i röd tröja på golvet om bara några år.

Vi rycker fortfarande i några trådar när det gäller truppen, men klart är nu att Emma inte återkommer till Heidlös efter sin korta sejour förra året innan hon stack till Irland. Hon väljer tyvärr i stället att vända mot ÖHK-hallen igen. Synd, synd, men vi önskar självklart Emma lycka till där, och det är väl inte helt osannolikt att vi stöter på henne på planen kanske redan nästa år.

Det var allt för i dag.

Fyra nya tränade

Jag har grejer att stå i och återkommer med rapport från gårdagens träning. Men jag kan i alla fall berätta att fyra nyförvärv fanns på plats och att jag själv gjorde en mjukstart och tog mig från hallen som jag kom dit. Det kändes som vanligt där innanför heldragna och Karlsson nämnde ord som "alert" om mitt målvaktspel. Inte illa.

Nervös - som vanligt

Det smyger sig alltid in nervositet när det är dags att ställa sig i mål för första gången för säsongen. Det verkar vara ofrånkomligt. Jag försöker tänka att jag faktiskt har stått i det där målet i drygt 20 år och att det inte är en sån stor grej. Men sedan tänker jag att jag ju faktiskt bara har varit med om 20 stycken första-träningen-för-säsongen och då blir det lite större igen. Det är väl det där med skador som jag är mest nervös för, för nuförtiden står det ju ingen tränare och tittar på i vilken form man är i. Men vad behöver jag vara orolig för egentligen? Jag har ju skött min sommarträning väldigt bra om jag får säga det själv, knäet som fick sig en smäll i sista seriematchen mår kanon och Heidhallens golv och mål är väl som de var i våras. Men ändå - nervös.

I kväll är det dags hur som helst. Men jag tror ändå att jag smyger igång.

Ny flaskbärare

Här kommer ännu ett inlägg i ämnet Heidlös trupp. I dag kan jag avslöja (ingen big surprise för er som sett henne på slutet direkt) att Karlsson inte kommer att finnas på planen under hösten. I december väntas det tillökning uppe på Masthugget och Karlsson kommer nu att lägga sin energi på att fylla vattenflaskorna och kanske hjälpa Coach med coachandet under höstens matcher.

Kanske kan ni få se Karlsson i matchtröjan i de sista seriematcherna i mars, eller så får ni ge er till tåls till nästa säsong. Klart är i alla fall att en av Heidlös bästa målskyttar förra säsongen kommer att saknas på planen så länge hon håller sig borta. Men det här med att hon har åtagit sig vattenjobbet känns ändå bra. Karlsson, tänk på att jag vill ha mitt kallt, och att jag har den där Sportlife-flaskan med lite coachtejp på locket.

Jag var i alla fall på gång

På söndag skulle jag egentligen ha sprungit Tjejmilen. Tanken var så ganska länge under sommaren. Jag och två kompisar (morsor som behövde få upp farten igen) bestämde att det var en perfekt sak att träna för under sommaren. Men väldigt snart kom rapporterna från Karlstad att det inte stod helt bra till med en hälsena, och när det visade sig vara en spricka som bara klarade av 15 minuter långa promenader hoppade den första morsan av. När det sedan visade sig att den andra morsan skulle ha lite för stor mage för att springa en mil i september ställde vi in hela skiten. Och oj vad fort luften gick ur mig. Efter det har det inte blivit så himla mycket mer intervaller, backträning och enmilsrundor. Jag som verkligen var på gång att bli den där kenyanen jag ser framför mig i min mentala träning hänger mest på gymmet igen och tar en löprunda kanske två gånger i veckan. Allt är med andra ord som vanligt igen.

Heidlös spelschema

Spelschemat har ju kommit så det är dags för både spelare och fans att göra noteringar i kalendern.

Beep-test för domare

Den 15 september är domarna välkomna att göra beep-test i Valhalla. Klockan 18.15 kör de! Tror det kan bli bra underhållning ifall någon vill gå dit och titta. Man kanske skulle gå dit med plakat och grejer och heja fram sina favoriter?

Heidlös nätverkar

Nästa onsdag kör Heidlös säsongens första träning. Jag och Malin kommer att lägga mycket krut på stretching så här den sista veckan före det är dags att ge sig ner på golvet. Pillan måste tydligen lägga in en extra växel när det gäller löpning eftersom hon inte har sprungit på hela sommaren. Men runt hundra spinningmil kanske räknas också, tänker jag. Men Pillan klargjorde i dag att hon tänker ta det väldigt försiktigt i närkontakterna med B-laget den första månaden. (Ja, vi ska träna tillsammans med div 1-laget, de kan behöva lite motstånd på träningarna.)

Heidlösspelarna hänger ju inte bara i Heidhallen såhär på försäsongen för att se rolig handboll (Heid hade inga större problem med Skövde i dag) utan det rycks ju såklart i en del trådar, knyts lite kontakter - vi kan kalla det nätverkande. Vi vet att i en sådan atmosfär rör det sig en och annan handbollssugen, avdankad, stjärnspelare. I dag kan vi ha funnit en. Säger någon "knäproblem" då säger vi "inga problem, du kan spela på linjen. Eller CP-kanten!". Det är så vi funkar - positiva och har lösningar på det mesta.

Säsongens första tur till Heidhallen

I går begav jag mig till Heidhallen för första gången den här säsongen. Men inte för att träna, nej det väntar vi med någon vecka till, utan för att titta på lite elithandboll. Det märks att elitserien kommer att bli het i år när det kommer över 200 pers för att titta på en träningsmatch i augusti. (Det kan jämföras med 320 personer i publiken när GFC mötte Hammarby hemma i damallsvenskan i lördags.) Det bjöds på riktigt trevlig handboll emellanåt, men Sävehof visade sig vara starkast, som vanligt, till slut (25-27). Jag ser verkligen fram emot den kommande säsongen med alla hemvändare i serien. Ser Heids nyckelspelare till att hålla sig friska och skadfria kan det nog bli en riktigt trevlig säsong för de röda.

Det kan hända att jag ger mig på att tippa elitserien framöver, så håll ögonen öppna.

Gurra kör men Anna L försvinner

Heidlös försöker att få form på truppen, och i dag kan jag ge er några nyheter. Jag pratade nyss med Gurra och hon är laddad för en ny säsong med Heidlös. Däremot vänder Anna L tillbaka mot lite seriösare handboll igen, och tar plats i Kärras trupp. Anna L var en klippa förra året, gjorde mål från alla positioner och vinklar, och kunde spela de flesta matcher. Jag vet inte exakt vem som vann skytteligan, men Anna L var nog i topp i alla fall. Vi hoppas att hon tröttnar på den seriösa handbollen och återvänder till Heidhallen snart. Men tills dess hoppas vi att det går bra i Kärra.

Mer information om truppen kommer.

Hej på löprundan

Det känns som att jag har skrivit det här förut, men vore det inte trevligt om löpar-Göteborg blev lite mer som skidåknings-Sälen. Alltså att man säger hej eller ler lite mot de löpare man möter när man är ute och springer. Jag är väl inte den bästa hejaren själv (men ska nog bli). I dag fick jag i alla fall lite extra krafter av en löpare jag mötte när jag var ute och sprang .

Det regnade en del i Göteborg i dag som några kanske märkte. Det verkade vara ganska lokala skurar, men jag var ute och sprang en timme i detta ösregn. Jag borde väl kanske ha vänt tillbaka eftersom det började regna redan när jag hade sprungit i två minuter, men jag fotsatte. Hade bestämt mig för att springa bort till Röda Sten och Kungssten och tillbaka. Vid Röda Sten var det inte roligt längre. Bekymmersrynkan i pannan var väl ännu djupare än vanligt när jag kämpade mig uppför en backe med plaskande skor. Då tittar jag upp och möter en gubbe med, jag gissar, 45 Göteborgsvarv i benen, som är på väg nedför och som formar munnen till ett "bra jobbat". Fy fasen va trevligt!

Värvningskarusellen del 1

Ni kanske undrar om Heidlös lyckas skrapa ihop några nyförvärv. Jag kan i alla fall säga att vi rycker i en del trådar. I dag till exempel, när jag var ute i tjänst till och med, träffade jag på en tänkbar kandidat. Hon har SM-guld i bagaget, och såklart även några skador (fast det hör ju till). Intresse fanns, nu återstår det väl bara att se om tiden finns också. Men som sagt - värvningskarusellen är i gång.

WoW är i vägen

Det här med Way out west gör verkligen dagens löptur lite lurig. Alla mina olika turer tar sin början i Slottskogen, men där tror jag inte att det är någon idé att ge sig in i dag. Men jag får helt enkelt tänka stort, så löser det sig nog tror jag. Änggårdsbergen är nog för blött gissar jag. Jag tror jag satsar på en tur bort mot Röda Sten.

Då kör jag igen

Jag är tillbaka. Det är augusti, folk har börjat jobba och behöver ha någonting att läsa på dagarna, och jag ser på besöksstatistiken att ni börjar bli otåliga. Det är väl helt enkelt dags.

Förvänta er dock inte att nyheter om Heidlös kommer att ramla in frekvent här under dagarna (vi tar ju det här med försäsongen i vår egen lilla lugna takt som ni säkert vet), utan ni får nog läsa om en del annat. Men jag antar att intresset över min egen person är ganska stort också just nu - vilken form är hon i? Hur går det med knäet? Och med ljumskarna? Och med baksidan låret? Orkar hon verkligen en säsong till? När ska hon ge sig egentligen? Ska hon köpa nya knäskydd i år? Kanske till och med ett par nya Handboll Spezial? Hur går det med löpningen? Med spänsten?

Många frågor - och svaren ska ni få.

Sprid nyheten om comebacken! (Varför inte genom att tex klicka på den lilla Facebook-loggan här nedan)

Nu tar jag sommarledigt

Jag har tagit sommarlov, det skulle jag ju såklart ha berättat, man slutar inte bara skriva sådär tvärt som jag gjorde. Jag återkommer antagligen i augusti då det är dags att tänka på nästa säsong.

Det blir en säsong till i trean för Heidlös, tråkigt men sant. Just nu är jag inte alls sugen på att göra en säsong till i serien som antagligen kommer att hålla ännu sämre kvalitet nästa år. Ja Heidlös vann serien, ganska enkelt också, men för att få spela i tvåan till hösten hade vi behövt att ta klivet ur Heid och startat egen förening i januari. Vi insåg att det inte var möjligt just då eftersom vi var beroende av Heids juniorer under några matcher. Men nu kanske det är lika bra att vi blev kvar i trean. Det finns något som heter babyboom och denna har nu slagit till ordentligt i Heidlös. Värvningskarusellen måste nog ta fart snart om vi ska täcka igen hålen.

Sedan sist har Heidlös i alla fall haft sin årliga guldfest. Supertrevligt som vanligt. Och Pillans överraskning avslöjades. Och den var mycket bättre än en klisterburk. Pappa Brandin bjöd oss på maten! Hur otroligt snällt är inte det! Pappa Brandin står nog näst i tur för att väljas in som hedersmedlem om vi säger så.

Några medaljer har vi inte sett till än, men kanske dimper det ner någon på posten snart, vad vet jag.

Trevlig sommar!

Förväntan i luften

Nu har min Sportlife öppnat sin nya anläggning, som ligger så nära mig att jag tror att jag kan lämna min lägenhet och vara innanför dörren på 60 sekunder (om jag springer alltså, och inte behöver vänta på hissen. Och det här kommer jag ju naturligtvis att ta tid på någon dag.). Jag är väldigt förväntansfull och hoppas på nya fräscha maskiner och nytt fräscht folk, som pratar i normal samtalston om de nu tvunget behöver prata alls. Jag återkommer med rapport, och om den är bra kanske någon blir sugen på att nappa på erbjudandet för 299 kr/månad.

Tydligen har jag lite Lugi i hjärtat

Jaha vad tyckte ni om matchen? Synd tycker jag. Jag satt med tre Lugianhängare, Karin, Madde och Amon, på rad 1 i Partillebohallen (hört rykten om att vi setts i televisionen också minsann) och tyckte det hade varit väldigt roligt om skåningarna kunde ha fått åka till Malmö Arena. Men har man kanter som inte tar ett enda avslut (väääldigt väldigt få i alla fall) på hela matchen kommer man inte till final. Dåligt. Till och med jag hade slängt mig in och tagit deras lägen. Något kontringsspel existerar ju inte heller.

Men trots att det inte riktigt gick som jag önskat var det ändå roligt att gå på handboll. Sport är ju bäst live (i alla fall handboll), och i dag var det till och med ganska bra tryck i Partillebohallen (1 900 ca). Kaffet är ju alltid ett minus i Partillebohallen dock (jag tror jag har nämnt det förut). Två klunkar för tio kronor tycker jag är att ta i. Jag betalar gärna tjugo kronor, men ge mig en normalstor mugg, tack!

MVG till löpbandet

I dag provade jag på de nya löpbanden på gymmet. Stadigt, inbyggd fläkt, och tv. MVG där! Och när det visas gamla avsnitt av Beverly Hills på skärmen - vi pratar Steve, Andrea, Kelly och hela gänget - då kan man ju i princip springa hur länge som helst. Det gjorde jag i och för sig inte. Bevvan tog slut och jag gick vidare till mina roliga rehabövningar redan efter 15 minuter.

Noterat: det känns mycket bättre i knäet när jag springer på löpband. Men vem vill göra det nu när sommaren snart är här...

Jakten på Mallis-rumpan

Om en månad drar jag och Karin till Mallis. Det här faktumet börjar göra mig lite stressad, för vad gör man när det inte finns lika mycket tid som vanligt till träning, knäet inte är hundra och kroppens stressnivå säkert gör att jag lagrar mer fett än vanligt. En quick-fix kanske. Pulver, svält och kanske några fettförbrännande tabletter från Kina inköpta på nätet? Nä, jag vill ju ha kvar musklerna också. Och så hittar jag ett fettförbränningsprogram från Slim Jim som tydligen gör att man behåller muskelmassan också. Slim Jims syfte är ju såklart att sälja på mig massa kosttillskott, men det struntar jag i, och tar del av hans andra råd. Det värsta är dock att hans träningsprogram inte är hårdare än den träning jag faktiskt hinner med just nu. Jag får försöka följa hans matprogram, men träningsprogrammet var väl alltså inte så värst inspirerande, och någon Mallis-rumpa (förra året var det Barcelona-rumpa) lär det definitivt inte ge. Med tanke på Mallis totala avsaknad av vass känns det här som sagt ganska stressande.

En rejäl, helvetesförsäsong är vad jag skulle behöva just nu. I alla fall - nu går jag till gymmet.

Nytt på gymmet

Precis när jag som bäst går och väntar på att min gymkedja ska öppna en ny anläggning 150 meter från min port, slår mitt nuvarande gym (som kommer att va mitt huvudgym sen också) till med flera nyheter. Spinningsalen har utrustats med Activio, som gör att deltagarna kan ha koll på sin puls under passet, och alla löpband är utbytta till nya med tv-skärm. Trevligt tycker jag! Men samtidigt är en stor del av avdelningen för fria vikter avstängd för, vad det verkar, fuktskador, så det vore ju synd att kalla gymmet för tipptop.

Förövrigt väntar Heidlös fortfarande med spänning på Pillans överraskning. Jag har inte fått några ledtrådar än, mer än att förväntningarna inte ska vara för höga. Så då kanske det är en klisterburk det handlar om ändå?

Tråkigt, tråkigt

Det här med mina rehabövningar i vardagen har väl börjat sådär. Men på gymmet kör jag de tråkigaste av tråkiga övningar. Och. Det. Tar. Sån. Förbannat. Lång. Tid. Men ger det resultat får det väl vara så då.

Rosander dök upp på mitt gym i fredags också, och hon crosstrainade och rodde så att det nästan är så att jag funderar på om det är en ny elitsatsning på gång. Kanske inte, men bra att hon satsar på att komma väl förberedd till nästa Heidlös-säsong.

Visst är det väl fantastiskt att SM-slutspelet lever som det gör! Hoppas Eslöv-Skövde blir en lika bra match som den i Lund i fredags.

Damhandboll igen!

Alltså det här med all handboll på tv är ju helt fantastiskt! Men nu är det alltså TV4 som sänder helt plötsligt, slåss de om att få visa damhandboll nu, eller vad händer?! Jag har egentligen inte tid att se på någon match i kväll, men bjuder tv till så bjuder jag till och tar mig tid helt enkelt. En liten Lugiseger i kväll skulle sitta bra tycker jag.

Blogg som tar trubbel på allvar

Medan jag just nu endast jobbar och sover och inte kan berätta ens om en liten löptur eller någon handbollsmatch på tv, nöjer jag mig med att tipsa om annan rolig läsning. Kanske främst för kvinnliga läsare, men män bör läsa och ta till sig en och annan åsikt. Mitt i prick med humor från en av de roligaste personerna jag vet: Hatar trubbel - vi finns där med sanningen när alla dina vänner screenar dig.

Pillan ska överraska

Pillan har tydligen en överraskning på gång till Heidlös. Än så länge hemlig. Jag undrar ju självklart vad detta kan vara. En ny storsponsor? En överraskningsresa från våra supporters? En ny träningstid? En ny klisterburk? Det kan ju egentligen vara vad som helst. Vi väntar med spänning tills allt är klart till 100 procent.

En liten knädiagnos

Det blev inte riktigt rätt med inställningarna på pulsklockan i går (det tar nog ett tag att lära sig) så jag fick hålla mig inom pulsintervallet 131-149, vilket innebar att jag fick sakta ner ibland för att den inte skulle pipa. Men jag var ju mest ute för att testa knäet så det gjorde ju ingenting. Knäet är väl inte i toppform, jag har återigen känningar i knävecket, och nu funderar jag på diagnosen. Jag har ansett mig själv vara något av en knäspecialist, men jag tror minsann att jag saknar en del kunskap om menisken. Jag tror att det är menisken som har fått sig en smäll, men nu undrar jag: Kan menisken "få en smäll" och ge smärta för ett tag UTAN att vara trasig? Det vore ju väldigt synd om den är trasig eftersom den var helt oskadd efter min korsbandsskada.

Maxpulstest med Karlsson

Jag har bestämt mig för att jag måste göra ett maxpulstest, för att min nya vän pulsklockan ska kunna göra ett ordentligt arbete. Har blivit rekommenderad Aktivitus, men det hinns absolut inte med just nu så i stället har jag bokat in Karlsson som ivrig piskare i backen från Plikta upp till Masthugget. Det som är så bra med Karlsson är ju att man får två i ett så att säga - pådrivare och sjukvårdspersonal.

Jag kan återkomma med datum och tid i fall fler är intresserade av att se denna underhållning. Först ska jag dock ut på en något lugnare löptur och testa knäet i dag.

Otränad med elitkondition

Jorå, visst hamnade jag i elitkategorin på mitt fitnesstest. Jag låg i soffan med en puls på 41 (trots att jag känner mig stressad) och då fattade jag ju att det bara kunde sluta på ett sätt när klockan pep till och testet var klart. Det kan ju inte vara normalt mitt hjärta. Jag är inte ens tränad just nu. Och hur roligt känns det att försöka förbättra konditionen för klockan om det är den här jädra pulsen som ska visa om jag är tränad eller ej. Maxpuls vet jag inte vad jag har men den räknar klockan ut med 220 minus ålder om man inte ställer in ett eget värde. Jag kanske borde gå och testa maxpulsen hos en expert så att jag får ordning på mina pulszoner. Det här gör mig mycket förvirrad. För tio år sedan, när jag också hade pulsklocka, kan jag inte komma ihåg att jag hade så här låg puls och då vet jag att fitnesstestet gav mig resultatet "ganska bra" en gång. (Gränserna är: mycket låg, låg, godkänd, ganska bra, bra, mycket bra, elit).

Min nya vän är här

I går slog jag till och köpte den där pulsklockan, som jag tror kommer att göra mig till en löpare utöver det vanliga. Den här modellen, RS300X, tror jag är den som passar mina syften bäst. Den ligger under kategorin "förbättra konditionen" och "running & multisport". Ful som stryk är den ju såklart, de lite snyggare modellerna passade inte mina syften, men det är väl å andra sidan inget jag ska glida runt med när jag inte har mina träningstights på mig.

Nu ska jag bara hitta något lämpligt tillfälle då jag kan göra fitnesstestet (ta pulsen under några minuter). Vet inte om min låga puls kommer att ställa till det, för det vore ju inte riktigt rätt om jag hamnade i elit-kategorin.

Jag har lite dåligt samvete över att jag har en antagligen helt fungerade (om man byter batteri)pulsklocka i byrån. Den är visserligen 10 år gammal, men tillhörde top of the range på den tiden. Men nu behövde jag en nytändning och en ny klocka. Är någon sugen på att ta över min gamla, som gjorde mig till en crazy-runner när jag bodde i London, är det bara att anmäla intresse.

Knästatus: mycket bättre

I dag mår mitt knä mycket bättre och jag är därför mycket gladare. I går haltade jag och hade fortfarande ont i knävecket, men i dag när jag vaknade var det onda borta och jag njöt när jag gick till gymmet. Femton minuter på motionscykeln gick hur bra som helst, men sedan lät jag benen vila. Till helgen blir det inköp av nya löparskor och pulsklocka (ni missar väl inte att Stadiummedlemmar har 10 % på hela sortimentet tom 18 april), och känns knäet lika bra till helgen ska jag nog använda båda två.

Jag är så otroligt lättad över att det inte blev något allvarligt med knäet. Sedan jag opererade det för fem år sedan, eller vad det är, har jag aldrig varit så nära dra-korsbands-känslan som jag var i tisdags. Och som jag har sagt: det var verkligen en påminnelse om att det inte går att låta benmusklerna vila. Nu ska jag bli bättre (ja jag vet att jag har sagt det förut) på att köra de tråkiga rehabövningarna var jag än befinner mig. Det ska jag!

Ingen skumpa direkt

Pillan till Lindberg före matchen i går, apropå den redan klara seriesegern: "När ska jag säga att jag kommer hem i kväll? Blir det pizza efter, eller ska vi ut på restaurang? Hur ska ni uppvakta oss?"

Lindberg (med mycket frågande uppsyn): "Ska ni uppvaktas? Ni har ju förlorat i år."

Det blev ingen uppvaktning.

Trist avslutning

Det gick väl inte riktigt enligt planerna i dag. Med bara en avbytare passade det väl sig inte riktigt att jag gjorde något med mitt knä redan efter ungefär tre minuter. Jag räddade ett skott från vänsterkanten och samtidigt viker sig mitt vänsterknä lite inåt. Något krasade till och jag satte mig på golvet. Eftersom jag har dragit korsbandet i det knäet sitter jag ändå här nu senare i soffan och är ganska lugn för något sådant allvarligt kan det inte röra sig om. Jag kan stå, gå, böja och stå på ett ben. Men det gör ont i knävecket, så något har hänt. Min löparsatsning, som skulle ta sin början nu i veckan, ser inte ut att börja bra med andra ord. Men där fick jag för att jag inte har tränat benen ordentligt på två veckor (med undantag för i går). Det går inte att fuska med det där, och nu fick jag en rejäl påminnelse.

Tillbaka till matchen. Gurra satte på sig överdragskläderna och hoppade in i målet och jag bestämde mig ganska snart att jag inte vågade spela något mer (det finns gränser för vad jag riskerar även för Heidlös). Men tyvärr är väl min skada det som gör att vi inte lyckas vinna i dag. Inte för att Gurra inte var bra i mål, nej hon kan det där, men hon hade ju såklart behövts ute så att de andra skulle ha kunnat vila någon gång. Det fick de inte nu och tremålsunderläget i paus gick inte att hämta in. Vi var visserligen bara två ifrån, samtidigt som vi fick straff med tre minuter kvar. Men Karlsson satte straffen rakt på målvaktens ben och sedan kunde Bjurslätt öka ledningen till tre i nästa anfall. Matchen slutade 19-21 (tror jag). Lite snöpligt och inte så seriesegrarna ville avsluta säsongen.

Ett steg är ett steg

Den här stegtävlingen jag har berättat om ger jag inte mycket för. I går var jag på gymmet och 40 minuter av den tiden ägnades åt styrketräning. Detta tycker stegtävlingen ska ge mig 4 000 extra steg. En sak vet jag och det är att jag inte gick några 4 000 steg därinne för det är väldigt nära mellan bänkpressen, hantlarna, benpressen och de andra maskinerna jag använde. Jag förstår att man ska räkna om cykeltid i steg eftersom stegräknaren inte ger utslag när man cyklar, men det är väl inte okej att hålla på att räkna om varenda aktivitet man gör. Ett steg är väl ett steg - eller?

Kommer inte ihåg

Ingen kan anklaga mig för att vara påläst när det gäller våra motståndare och dess skyttar. Jag kommer i princip inte ihåg någonting från tidigare matcher eller vilka det var som gjorde mål på mig eller var bra i övrigt. Om Bjurslätt, som vi möter i kväll, kommer jag ihåg från bortamötet att de är vinröda (eller?), att vi vann och att vi spelade i Lundbystrand. Tror också att jag gjorde en ganska bra första halvlek. That's it.

Här kan ni läsa om det förra mötet om ni vill och se om jag har några rätt.

39 poäng

Med en match kvar för Heidlös ser tabellen ut såhär:


Den kanske inte är riktigt lika vacker som tidigare år, men vi får väl komma ihåg att 3:an är lite bättre än 5:an och 4:an.

Bara en kvar

Ursäkta den dåliga uppdateringen man jag har inte riktigt tid för varken blogg, Heidlös eller handboll just nu. Men självklart ska jag skriva några rader om matchen i torsdags, som vi tillslut bara vann med fem bollar. I paus ledde Heidlös med 11-7, men den ledningen berodde inte på att vi på något sätt spelade bra utan på att jag gjorde en bra halvlek i målet. Det blev en del kontringsräddningar och en straffräddning bland annat. Räddade även med ansiktet vilket höjde adrenalinnivån ett snäpp.

I paus skällde vi lite på oss själva och i andra halvlek trodde vi nog att det skulle lossna, men vi drog aldrig riktigt ifrån i målprotokollet utan Mölndal hämtade i stället in några mål i slutet av matchen (19-24 slutade matchen). Mölndal är bättre än vad tabellen visar och har några tjejer med bra skott. Tyvärr var vi i Heidlös lite för snälla mot dem i försvaret denna kväll, och min andra halvlek i målet höll väl inte direkt samma klass som den första. Framåt gjorde alla Heidlösspelarna sitt jobb, men utan att glänsa. De flesta verkar se fram emot en lång och skön försäsongsträning, och den behöver vi inte vänta länge på - sista seriematchen spelas i morgon i Heidhallen.

Två nya

19-24 slutade matchen i Aktiviteten. Jag väntar nog till i morgon att skriva om Heidlös seger.

Oroväckande oansvarigt

Undrar vad Pillan tänkte när hon körde ett boxpass dagen före match. Så här slutade det (och nu citerar jag hennes Facebookuppdatering):

"Pernilla kommer inte kunna lyfta armarna imorn.....ahhhhhhh"

Känns inte som en spelare jag vill ha framför mig i försvar. Och framåt gissar vi att Pillan satsar på underarmsskott. Ja jag säger då det.

Har fått upp farten

I dag klockan 7 (jo det är sant) gav jag mig ut på en fem kilometers löprunda, sedan duschade jag, plockade fram cykeln ur förrådet och begav mig till GP-huset. Nu får de se upp där i toppen av stegtävlingen.

I morgon möter Heidlös Mölndal borta. Har inte koll på lag eller någonting än, men det är väl antagligen det gamla vanliga gänget som spelar.

Några få steg av mig

Jag är sedan i torsdags med i en stegtävling på jobbet. Stegräknaren har inte blivit överhettad den här påskhelgen om vi säger så. I dag till exempel visar räknaren på 7 922 steg. Och då ska ni ändå veta att jag varit ute och sprungit 5 km. Trots att jag faktiskt varit ute och sprungit tre av fyra dagar av min ledighet (sammanlagt 15 km) får den här stegmätaren mig att känna mig som en riktig slappis. Med ett snitt på ca 8 000 steg per dag inser jag att det blir svårt att ta hem segern i den här tävlingen eftersom ledaren just nu ligger på ungefär 36 000 steg per dag. Tror ni inte att detta är en fuskare? Någon som suttit och skakat den där stegräknaren hela helgen med ena handen samtidigt som han ätit påskgodis med den andra? Jag tror att det mycket väl kan vara så, men det blir svårt att bevisa.

Match byter dag

Publiken som bokat in 18 april, då Heidlös skulle spela säsongens sista seriematch, får stryka det i kalendern och i stället skriva upp tisdagen den 13 april. Då möter Heidlös Bjurslätt i Heidhallen klockan 20.30. Vi räknar med stor uppståndelse och uppvaktning från klubben efter, och kanske inför, matchen. Lika spännande varje år att se hur Heidlös serieseger ska firas.

Glad påsk på er!

En mil duger inte

Mamma: "Va önsker ru räj näru fyller år?"
Jag: "En pulsklocka. Jag vill ha det nu när jag ska springa mycket. Tänkte springa Tjejmilen i sommar."
Mamma: "Tjejmilen. Dä ä ju bare en mil dä."

Höga krav ny tydligen efter att jag lyckats åka nio mil på skidor.

Guld kanske?

Får man guldmedaljer om man vinner trean undrar Heidlös. Vi tycker att det är dags nu efter att ha vunnit 5:an, 4:an och snart 3:an (ja segern är väl redan klar, grattis till oss). Någon som vet?

Wartas referat

Och så här skriver Warta om matchen på sin hemsida.

"En bra start i varje halvlek räcker inte mot suveräna serieledarna.

Wartadamerna höll jämna steg med Heidlös rutinerade lag i ca 10-15 minuter i varje halvlek.
Tabellen ljuger inte, inte heller dagens resultat 22 för HPW och 34 för Heidlös. Sett från sidan tycker jag ändå att Warta gör en helt OK insats, man kämpar hela matchen och vill försöka ge motståndarna en rejäl match. Men man måste till slut konstatera att Heidlös är bättre på nästan allt.

Jag tycker ändå att det var en bra match och titta på.
Bra kämpat Warta!"

Måsen gav resultat

Heidlös gjorde ännu en match med bara heidlösare och det gick bra igen. Kajsa K gjorde en beundransvärd comeback på planen efter att ha vilat sig i form under vintern. Den tjejen har så mycket handboll i sig att hälften vore nog. Smart som hon är slog hon en hel del fantastiska kontringspass, så att hon själv slapp springa och bli trött.

Pillan fångade Kajsas bollar och gjorde, jag vet inte hur många mål. Men många var det. Både på kontring och från kanten visade hon upp en fantastisk säkerhet, och det är inte utan att man oroar sig för att CK ska lyfta telefonen.

Rosander var lika säker hon från sin kant, och att vi inte ledde med mer än 19-11 i paus berodde på Wartas vänsternia som vi inte fick stopp på. Hon varierade sina skott överraskande bra, och när varken jag eller försvaret var helt på hugget trillade bollarna in.

Heidlös inledde andra halvlek med att återuppliva Måsen, kombinationen vi skapade på vår första lagfest någonsin men som av någon anledning fått vila hela säsongen. Kajsa K fick uppdraget att vara skytten och satte bollen säkert i vänsterkrysset. Kajsa påpekade efter matchen att det var första gången hon fått vara skytt på Måsen, så det var verkligen på tiden.

Warta började andra halvlek bäst och Heidlös gjorde de missar vi har gjort en del på slutet - försökt spela in på linjen, misslyckats, och i stället åkt på kontring. Vår ledning var som minst fem bollar, men sedan skärpte vi till oss igen och det blev alltså en tolvmålsseger tillslut.

Jag gjorde ingen minnesvärd match, och man kan nog konstatera, som jag gjorde före matchen, att jag gör mina bästa matcher på bortaplan. Varför vet jag inte.

Övrigt värt att notera: domarna körde med headset. Hightech i trean! De verkade förövrigt vara väldigt konfunderade efter Måsen och avhandlade detta ämne ett bra tag i sina headset. Jag gissar att de var oroliga för att de inte hann se om det förekom några felspärrar.

34-22

Jag ska snart berätta mer om Måsen och annat från matchen, men just nu får ni bara veta att Heidlös-Warta slutade 34-22.

Warta på besök

Match i morgon mot Warta 16.45 i Heidhallen. Jag känner att jag inte har helkoll inför matchen, men jag har hört med Coach och hon har koll, så jag slappnar av och ser bara till att ta mig till samlingen.

Men jag skulle gissa att laget ser ut såhär:

Mv: Kajsa
M6: ingen
9m: Gurra, Karlsson, Kajsa K, Sara, Jess
v6: Pillan
h6: Rosander

Om jag har förstått rätt ser ni att Heidlös har en mycket intressant spelare i truppen. Kajsa K har matchats sparsamt den här säsongen, men nu tycker Coach att det är läge att slänga in henne. Ingen är gladare än jag.

Hejdlöst tipsar: löpartights

Mina löpartights (inte vintertightsen med sömjävlarna) har verkligen tjänat ut och i dag tittade jag efter nya. Kan man vara lycklig över ett par löpartights? I så fall är jag det nu. Ett krav var att de skulle ha lite bredare resår i midjan och inte bara sitta uppe med hjälp av snörningen, om ni förstår vad jag menar. Lite högre i midjan också så att de inte åker ner vid benböj och allehanda komplicerade rörelser. Jag hittade dem!

Jag provade ett par Craft, men dessa levde inte upp till kraven och dessutom fick de, med hjälp av några sömmar, låren att se gigantiska ut. Men Nike är ju alltid ett vinnande kort. Svarta, cleana tights med perfekt passform i dri fit-material, reflexdragkedjor bak på vaden och en liten ficka på rumpan. 350 kr! Helt jävla fantastiskt om jag får säga det själv. (hittar tyvärr ingen bild på de nya älsklingarna, men artikelnumret verkar vara 320868, om ni vill köpa)

Och ja, jag har kontrollerat att det inte finns några sömjävlar.

Lång säsong för Heidlös

Säsongen börjar ta slut för många handbollsspelare. Heid har ju till exempel spelat klart för säsongen. Webbs unga spelare har också tagit vila, vilket innebär att Heidlös inte har några träningskompisar längre. Men för Heidlös är säsongen långt ifrån över. Vi har tre matcher kvar. Vi spelar vår sista seriematch 18 april. 18 april! Jag tror aldrig att min handbollssäsong har pågått så länge. Men det gör mig faktiskt inte så mycket - jag tycker handboll är jätteroligt just nu. Och det är inget nytt fenomen. Efter den traditionella svackan i januari och början av februari brukar jag åter hitta formen och lusten när det närmar sig slutet. Jag tänker inte klaga på den långa säsongen. Men det hörs oroväckande många stön på andra håll. "Tre matcher kvar!!!" Pust, stön. Jag vet inte riktigt hur jag ska smitta av mig med min entusiasm.

Aktuell tabell

Visst ser det väl ut som att Heidlös går mot en ganska bekväm serieseger även i år?!

Sveriges bästa c-lag

Gedigen insats av Heidlös i Kungälv får man väl säga efter 21-målssegern. Jag, försvaret och anfallet fungerade i stort sett hela matchen. Och i dag var vi just Heidlös också, inga inlånade juniorer utan bara äkta Heidlösspelare som gärna visade att det är Heidlös som är Sveriges bästa c-lag och att den tappade poängen på hemmaplan bara var en otroligt stor miss i arbetet.

Jess erbjöd sig fortare än kvickt att börja matchen på bänken, men när Sara efter en kvart in i matchen fick lämna planen och i stället uppsöka toaletten, blev det ingen mer vila för Jess, eller någon annan heller för den delen. Sara sa tack och hej och lämnade matchen med en ansiktsfärg i samma nyans som Kungälvs tröjor (krya på dig!). Jess visade dock att hon är tillbaka i form, hade inga problem med tempot och kunde glädjas åt att skottarmen är tillbaka. Alla andra spelare gjorde också sitt till målskörden. Vi gjorde mål på kontringar, kombinationer, genombrott, avstämda skott, underarmsskott, hoppskott, kantskott, lobbar. Det fanns säkert något annat sätt vi gjorde mål på också.

Domarparet, speciellt den ena av de två, gjorde den bästa domarinsatsen jag sett den här säsongen. Kungälv kämpade på hela matchen och det var schyst spel - en trevlig match helt enkelt.

Ganska lätt

Sådär ja. 11-32 slutade matchen i Kungälv. Återkommer. Karlsson och jag firar segern med en pasta på Pasta Haus.

Mot Kungälv

Snart åker jag, Karlsson, Pillan, Rosander, Lisa, Gurra, Jess, Sara och Coach till Kungälv för att plocka hem två nya poäng. Ni kommer väl ihåg att vi bara fick en poäng hemma. Det gillade vi inte alls.

Ingen storvinst

40 kronor satsade jag på Heidvinst i går. Storsumma för att vara mig, men nu blev det ju ingen storvinst som ni förstår. Men det var faktiskt inte långt ifrån. Heid spelade bländande försvarsspel långa stunder och när Gulldén försvann var ju Sävehof inte mycket att hänga i granen om ni frågar mig. Och dessutom överraskade domarna mig med att kunna visa ut och döma passivt spel och stürmer även för Sävehof - jag har aldrig sett det förut. Amons och Maddes samarbete i andra halvlek var underbart att se. Men på söndag sätter jag inga slantar på klubbkamraterna tyvärr.

I kväll smäller det

Jag känner såhär: är det någon gång Heid ska slå Sävehof är det ikväll. Därför spelar jag på Heidseger i dag. Odds på Svenska spel: 7,25. Jag ska bara fundera på hur mycket jag ska satsa. Det ska bli väldigt roligt att se handboll i kväll. Jag är förväntansfull.

Grusigt och jävligt

Jag tog mig en löprunda i Slottsskogen med omnejd i går. Det var isigt, grusigt, mörkt och jävligt. Men förutom det, sömjävlarna, lite ont i rätt knä, stela fotleder och extremt stumma vader över Masthugget får jag nog ändå säga att det var en ganska behaglig löprunda. Håkan piggade upp i öronen och höften gjorde inte ont alls. Och nu kommer det ju bara att bli bättre. Jag ser ljust på framtiden.

Längtan är total

Det finns inte riktigt ord för hur mycket jag längtar till dagarna när man kommer hem från jobbet, det är ljust ute och Slottsskogen är helt fri från is och grus. Oj vad jag ska springa. Jag kommer antagligen ha köpt nya löparskor tills dess också och kommer därför att ha ett lite extra studsigt steg. Ont i knä, höft eller ljumske kommer jag däremot inte att ha.

Nio mil i bilder

Jag har väl lovat lite bilder från min och Karlssons färd mellan Sälen och Mora. Bättre sent än aldrig. (Jag har redan nämnt att bilderna under loppet inte togs av någon proffsfotograf, därför var urvalet lite bristfälligt om ni förstår vad jag menar)

Säkra kanter

32-20 vann Heidlös med i går. Rosander dominerade totalt på sin kant, och utan att ha koll på exakt hur många mål hon gjorde skulle jag gissa på minst åtta. På den andra kanten dominerade Pillan och var lika säker hon i sina avslut. Samtidigt var Gurra stabil i sina avslut när hon väl avlossade kanonen från niometer. Lisa slet som vanligt kopiöst på linjen, och våra tre unga (förutom Carro och Linnea anslöt Natascha efter att precis innan spelat med egna laget) skötte sig utmärkt. Karlsson dök upp i andra halvlek men tyckte att det såg så stabilt ut att hon struntade i att byta om.

Vi ledde med 15-8 i paus, men förlorade tyvärr bollen alldeles för ofta i andra halvlek när vi provade på inspel till linjen. Onsalas vänsterkant var snabb och de lyckades få in en hel del kontringsmål i andra. Tolv bollar är väl en okej segermarginal, men det står återigen klart att vi har lite att jobba på i försvarsspelet när det gäller att hålla koll på linjen.

Tack och lov för de små

Träningen i går var väl inte en av de bättre jag har genomfört i Heidhallen. Men det tog sig lite på slutet när det blev tävlingsmoment, och självförtroendet sviktar inte inför matchen på lördag.

Vi var endast tre Heidlösare på träningen i går, jag, Gurra och Rosander, så tack och lov för att de små är med oss nuförtiden säger jag. Annars hade det inte blivit någon träning.

Vi lånar in några av dem till på lördag också för att klara matchen. Carro och Linnea får förtroende igen. Annars ser laget ut som följer:
Mv: Kajsa
9m: Gurra, Anna K (som förhoppningsvis dyker upp till andra halvlek)
kanter: Pillan, Rosander
m6: Lisa (ev Anna L, som dock är sjuk just nu)

Matchen börjar 15.45 och det är alltså åttondeplacerade Onsala som kommer på besök.

Statistiken förstörd

Det är en sak som oroar mig efter matchen i lördags då Coach fick ställa in på grund av sjukdom. Jag försökte sköta sysslorna så gott det gick: Se till så att matchprotokollet fylldes i, att någon var uppskriven som ledare och jag gav spelare olika ansvarsområden så att inga bollar skulle försvinna eller att vi skulle glömma tröjor. Men jag glömde en sak: Att skriva upp målskyttar och utvisningsminuter. Ja, jag hade ju inte klarat det under tiden jag spelade men jag hade ju kunnat ta målskyttarna efter matchen. Coachs fina statistik är nu förstörd. Men Tova på förbundet kanske kan hjälpa oss att lösa detta.

Heidlös på tv

Inte nog med att Jess var i GP i går, nu visar det sig att Heidlös har en tv-stjärna också. Sara satt och såg mycket smart ut i senaste Debatt. Hon gör sig mycket bra där på främre raden. Jag vet inte riktigt vad hon gjorde där, men jag antar att Debatt bara behövde lite extra glans.

Inte direkt lagom

Jag läser om en galning som ska göra klassikern under ett och samma dygn. Nog för att det kan vara spännande att tänja på gränserna, men det här måste väl ändå vara att ta i, eller? Fast sysslar man med triathlon till vardags kanske detta inte är ett så himla långt steg ändå. Men ändå - galenskap.

Jess får börja duscha

Heidlös är med i GP i dag. Det är Jess som på sidan 4 svarar på frågan: Vad gör du för att använda mindre vatten?

- Jag har inte märkt av någon vattenbrist eller lägre tryck ännu. Det första jag tänker på när det gäller att spara vatten är att bada mindre, säger Jess i en blå mössa.

Det kan man kalla stakning

Anders Olsson, en riktigt förebild, slog min tid på Vasaloppet med sex minuter. Och då kan han bara använda armarna. Det är helt sinnessjukt. Han fick mjölsyra i armarna efter en timme, men säger sig inte vara avskräckt från att köra Vasaloppet igen. Vilken hjälte!

Lågt tempo när Heidlös vann

Det finns väl inte så värst mycket att säga om matchen i går. Vi gjorde en bra start på matchen och ledde med 2-12. Det fixade vi till stor del genom kontringar. I halvlek tror jag att vi ledde med 7-17 och det var väl egentligen bara för oss att springa ifrån i andra. Men vi hade redan i slutet av första gått ner i Tostareds låga tempo och vi fortsatte med det i andra halvlek. Det var i stället Tostared som gjorde målen i början av första halvlek och i mål stod jag och var lite frustrerad över att tjejerna inte använde sin fulla kapacitet framåt. Men till slut fick vi ändå in bollarna och en seger med 13 är väl okej.

Jag släppte visserligen in 19 men är faktiskt nöjd med min insats. För första matchen på länge höll jag totalt tätt på kantskotten. Jag räddade i alla fall fem frilägen och kände mig stabil på niometersskotten. Tostareds mål kom genom deras långa linjespelare (9 mål), som vi på något sätt inte lyckades stoppa, och på kontringar. Med tanke på att jag före matchen inte trodde att jag skulle ta mig upp från golvet om jag väl hamnade där, så kan jag inte vara annat än nöjd med insatsen. Det var väl de långa utkasten som inte kom upp i nivå under matchen, men det skyller jag på bänkpressen och på vaxet (klisterförbud).

Framåt spred Heidlös målen ganska bra som vanligt, och de inlånade juniorerna Linnea och Carro gjorde gedigna insatser. Seriesegern kommer närmare och närmare. Fem matcher kvar nu såg jag i kalendern.

19-32

Snabbuppdatering: matchen i Tostared slutade 19-32. Två nya poäng till Heidlös alltså.

Sjuk Coach och stel målvakt

I dag hade jag verkligen önskat mig en målvaktskollega. Jag tror att 60 minuter spel för mig i dag kommer att bli en riktigt tuff timme. Kroppen har inte återhämtat sig från skidåkningen förra helgen känner jag. Bröstet var väl den kroppsdel som klarade sig undan bäst efter de nio milen, men det tröttade jag ut på gymmet i går i stället. Stelheten är väl inte total kanske, men smidigheten är i alla fall långt borta.

Karlsson har dragit till Alperna, men var och hängde matchväskan till nästa veckas match på min dörr i morse, så att hon kan åka direkt från flygplatsen till hallen när hon kommer hem. Sådan planering gillas verkligen.

Coach är krasslig och följer inte med till matchen. Men slänger in medicinväskan på ettans spårvagn vid Hagakyrkan när jag åker förbi. Det blir alltså för Heidlös att coacha sig själva i dag. Svårt, men det får gå.

Ingen planka för Heidlös

Det var nog ett tag sedan jag spelade handboll. I går på träningen var jag inte riktigt säker på vilket lår jag brukar ha värmeskydd på och när jag skulle sätta på mig armbågsskydden efter fotbollsuppvärmningen (mycket stabil seger för Heidlös mot de små förresten. Jag satte ettan och Lisa tvåan) hade de torkat ihop kändes det som, och eftersom ingen ville hjälpa mig (farligt att stöta i dem tydligen) tog det ett bra tag att få upp dem på armarna. Väl i mål märkte jag väl ganska snabbt att kroppen inte direkt är återhämtad efter de nio milen i söndags. Det blev till och med kramp i fötterna. Höfterna gjorde väldigt ont hela träningen, men det är förhoppningsvis bara sviter efter helgen alltså.

Det var väldigt roligt att träna med Olli/Team Aspero/b-laget/de unga eller vad vi nu ska kalla dem. Heidlös taggade till, och vi tog de segrar som gick att ta under träningen: fotbollen, först till 15 mål och spel på slutet. Som tur är får vi hålla träningen på Heidlös-nivå trots att vi tränar tillsammans. Medan de små körde plankan i fasligt många minuter drack vi lite vatten och pratade om kommande lagfest.

I morgon är det match borta mot Tostared. Vi lånar in två av de unga för att få folk på bänken (förra matchen mot Tostared spelade vi ju stora delar av matchen med en man mindre och ingen verkar sugen på det igen). Här är laget:

Mv: Kajsa
M6: Lisa, Anna L
kanter: Pillan, Rosander
9M: Gurra, Sara, Carro (inlånad), Linnea (inlånad)

Karlsson är i Alperna och väntas i bästa fall åter till andra halvlek i nästa veckas match.

12 264 åkte i mål

Jag läser på Vasaloppets hemsida att snöfallet gjorde spåren tungåkta (nähä!) under Öppet Spår, och därmed gjordes också några riktigt tappra prestationer. Jag såg folk bryta redan vid första kontrollen, jag såg folk ligga bredvid spåret under loppet och jag såg folk bryta vid sista (!!) kontrollen. Här är siffrorna för Öppet Spår, som ökade deltagarantalet med 31 procent från förra året.

Fakta: Öppet Spår söndag (28 februari) lockade i år 9 232 att anmäla sig, varav 8 420 startade och 7 783 åkte i mål. Till Öppet Spår måndag (1 mars) var 5 313 anmälda, varav 4 767 startade och 4 481 åkte i mål. Totalt gick alltså 12 264 åkare i mål i 2010 års Öppet Spår. Rekord det också förstås. (fakta: www.vasaloppet.se)

Om söndag 28 februari

Jag lovade att återkomma med en rapport från det långa loppet - det är jag ju nästan skyldig så mycket som ni har fått läsa om det före det ägde rum. Men det är svårt (läs: jag har inte tid) att sammanfatta denna långa dag i en text. Hoppas det är okej med punktform.

Avfärd från Sälen: 8.12 (vi satt i bilkö i ca en timme på väg till starten. Hade egentligen tänkt att ge oss i väg kl 7)

Då var det jobbigt:
- När Karlsson och jag skidade iväg och direkt kände att det inte fanns något fäste överhuvudtaget (Jävla Stadium-valla-idioter tänkte jag då och skulle begära pengarna tillbaka)
- Mellan Smågan och Mångsbodarna (tror jag), första till drygt andra milen, bara slät åkning, rakt fram, långt. Jag hade inget glid. Och det var jävligt många mil kvar.
- När jag började få ont i axeln och svårt att lyfta vänsterarmen efter ungefär två mil.
- När jag anlände till Evertsberg och trodde att jag hade en vattenblåsa stor som en pingisboll under hålfoten. (När jag bytte strumpor fanns dock där ingen blåsa. Glädje!)
- Efter Evertsberg då jag hade bytt handskar, men fingrarna förvandlats till stela isklumpar (Jag viftade med dem frenetiskt och försökte snabba på och tillslut var de normala igen).

Då hade jag krafter:
- I uppförsbackarna - fästet kom efterhand och då jobbade jag mig förbi många trötta saxare.
- De två sista milen - skön åkning och nära målet. Och på upploppet sträckte jag ut ordentligt och körde förbi en hel drös.

Det åt och drack jag:
- I princip en mugg blåbärssoppa, en mugg sportdryck, en mugg med vatten och en halv vetebulle vid alla kontroller. Dessutom en sportbar uppdelad på två måltider i mitten av loppet. Pappa klämde i mig en banan på något ställe, och på något annat ställe fick jag Marabouchoklad. Under de sista en och en halv milen tryckte jag i mig två energibomber som verkligen gav snabb effekt.
- Tre Voltaren T. De två första för axeln och den tredje för ryggen. (Tack gode gud för värktabletter en dag som denna säger jag bara)

Kommentarer:
- Öka, öka! (Pappa)
- Vet du om de där jobbiga Lundbäcksbackarna kommer snart (jag till pappa efter att jag tydligen redan passerat de jobbiga backarna)
- Ja, de kommer nu. (pappa svarar)
- Men där kommer ju Kajsa! Har du åkt förbi Anna? (öh nej, hon var ju 20 minuter före mig för en halvtimme sedan pappa)
- Du ser fräsch ut! På Anna rann snoren. (Pappa peppar)
- Har Anna varit på toa? (Varför frågar jag? Är jag kissnödig går jag på toa, är Anna kissnödig går hon på toa. Jag gick inte på toa)
- Jag ska inte klaga på vallningen, jag har proffsvallat - Marcus Hellners vallare (en tjej jag pratade med litegrann med tre mil till mål. Vissa har det bra...)

Bäst under dagen:
- Det stora medicinska ländryggsplåstret med någon slags cayennepeppar i räddade nog min dag. Alstrade värme och verkade muskelavslappnande länge, länge.
- Mammas och pappas support.
- Sportdrycken
- Alla trevliga funktionärer
- Vädret - lagomt kallt, men solen sken bara under 20 minuter

Sämst under dagen:
- Spåren de första 5 milen - ungefär lika bra som när en unge går ut i nysnön i trädgården och spårar.
- Mitt glid

Missen:
- Jag glömde totalt att le åt fotografen vid målgång. Log dock och sträckte armarna i luften mot mamma senare, tyvärr är hon ingen mästerfotograf varför min målgång är väldigt illa dokumenterad. (men några bilder ska jag bjuda på när jag fått in dem i datorn)

Tid: 10.51,51 (Anna: 10.01,02!!)

Sälen - Mora

Anna och jag är lite möra i kroppen i dag. Men mycket nöjda med att ha genomfört nio mil. Anna skidade in på den utmärkta tiden 10.01,20 och jag tog mig i mål på 10.51,51. Det var långt. Jag återkommer med mer utförlig rapport.

Kortedala lämnade WO i går på matchen vilket innebär två nya poäng till Heidlös.

Några timmar kvar

Nu går Karlsson och jag och lägger oss. Vi har hämtat nummerlappar, inhandlat energibomber, och magväska. Vi har lämnat in skidor på vallning. Vi har hittat stugan, vi har ätit lasagne för andra gången idag och vi har sett tremilen. Jag tror att jag har feber, men tror också att jag kanske inbillar mig. I Mora i morgon väntar pizza. "Jag ska ha den största pizzan de har. Och en stor cola. Nej, två cola ska jag ha", säger Karlsson.

Jag kanske hade fel

Jag kanske inte hade helt rätt i går när jag skrev om hur man kan följa Vasaloppsåkarna. Jag är nämligen inte helt säker på att det, som förra året, går att skriva in startnumret på deras webb och sedan kunna få mellantider. De kanske helt har gått över till sms så att de kan dra in pengar. Och det var heller inte 20 kronor det kostade utan 30 kronor för att få uppdatering på mobilen.

Jag stod över handbollsträningen i går till förmån för packning och andra förberedelser. Det kändes väldigt onödigt att riskera nya krämpor såhär nära inpå loppet. Men Karlsson var lite modigare och drog iväg, och eftersom jag inte hört något antar jag att hon klarade sig helskinnad från träningen.

På söndag möter Heidlös Kortedala i Heidhallen. Vi skulle först flytta matchen för att jag och Karlsson ska åka skidor, men det blev för krångligt och vi täcker nu upp för oss med juniorer i stället. Det tror jag kommer att gå hur bra som helst.

5032 och 4831

Behöver ni komma i håg två nummer i helgen är det 5032 och 4831. Det är mitt och Karlssons startnummer i Öppet spår på söndag. Just nu tillhör 4831 Katta, men till loppet ska detta vara Karlssons nummer. Katta skulle ju ha varit med på detta äventyr, men när storken kom på besök blev det ändrade planer. Tur att storken gav sig på rätt person för Katta är ju faktiskt den av oss som redan har klarat utmaningen och har ju egentligen inget att bevisa.

På www.vasaloppet.se kan man hålla koll på vilka tider vi har passerat på vid de olika kontrollerna. Tycker man att det är värt det kan man även få uppdatering via sms, men då kostar detta 20 kronor.

Både jag och Karlsson har svårt att ge er någon tid som vi siktar på eftersom denna upplevelse är helt ny för oss. Valla, väder och dagsform kan ju påverka en hel del. Men om det nu blir 3 minus och sol, samtidigt som vallakillarna gör sitt jobb, och inget oförutsett händer hoppas vi kunna vara i Mora på tio timmar. Vi gör milen på ungefär en timme och sedan blir det ju en del stopp efter vägen, även kanske omvallningar och grejer. Jag känner nog att jag är riktigt nöjd med tio timmar, det skulle lika gärna kunna bli elva eller tolv. Jag har egentligen ingen aning. Hur som helst har vi inte längre någon svensk OS-final i hockey att se fram emot vid målet, vilket kanske drar ner tempot lite.

Bra förberedda

I dag blev det knappt en timmes skidåkning i Slottskogen. Det var svårt att få upp något högre tempo i de vingliga spåren men från vad jag kunde känna kändes det bra. När det dök upp inte bara en, utan tre promenadåkare, på den lilla rundan gav jag upp, men kanske provar jag igen i morgon.

Karlsson skulle också ge sig ut på en runda trots att hon just nu sliter med en förkylning. Febern är borta men hon är inte kry än, så jag tyckte att hon skulle ta det lugnt. Men jag själv brukar ju inte leva som jag lär så jag klandrar henne inte för att hon ville ut och få lite skidkänsla.

Karlsson och jag känner oss bra förberedda inför helgen. Vi har koll på det mesta. I dag pratade vi magväska och handskar. Väska står pappa Karlsson för, och ett andra par handskar ska jag inhandla i veckan. Karlsson som har koll på väderprognosen rapporterade även att det spås sol och tre minus på söndag. Med andra ord precis det väder vi har beställt. Nu hoppas vi bara att väderprognosen inte ändras.

Viktigt klargörande

För er som kanske satte OS-kaffet i halsen när jag skrev att vi ska träna med Team Aspero under våren, vill jag bara klargöra att det snarare är Team Aspero som ska träna med oss. Heidlös höjer alltså inte på något vis träningsdosen. En träning i veckan it is. Och det är alltså småttingarna som får bege sig till Heidhallen klockan 21 på torsdagar. Men vad gör inte unga hungriga handbollsspelare för att se, lära och utvecklas.

Borttappade bilder

Hemma igen från höghöjdslägret, men känner mig väl inte direkt lätt i kroppen som jag hade förhoppningar om. Jag gissar att detta kan bero på intag av mycket mat och dryck och att jag faktiskt bara åkt skidor en dag och lagt mig på golvet en gång i Zürich (inte speciellt hög höjd där heller) och tränat bålen. Men nu tänker jag varva upp igen.

Hade tänkt att bjuda er på några foton på Heidlösstjärnorna (Linn och Lisa) men tyvärr har jag ingen aning om vart min kamera har tagit vägen. Kanske kommer den tillbaka, kanske inte.

På Heidlösfronten kan jag rapportera om att vi kommer att träna med Team Aspero (Heids b-lag) resten av säsongen. De behövde få lite nytändning, och Heidlös har ju inte världens bredaste trupp just nu vilket gör träningssamarbetet väldigt passande. Jag har inte fått rapporter om hur den gemensamma träningen förflöt i torsdags, men jag gissar att det gick bra.

Bättre och bättre

I går, före jag fick på mig de hyrda skidorna och gav mig ut i längdspåren i dalen i Engelberg, var jag riktigt riktigt orolig över min höft. Jag kunde inte sätta på mig skorna utan smärta, inte sätta mig ner utan smärta, och när jag tog ett steg åt sidan högg det i höften. Det måste ha varit en nerv eller något som låg i kläm för efter de 13 kilometrarna var det mycket bätte, och nu har jag inga problem längre att slänga upp det vänsta benet över det högra när jag sitter ner. Puh, säger jag bara.

Förkylningen har nu lämnat halsen till förmån för näsan och enligt mina beräkningar kommer jag att vara helt frisk och kry om en vecka. Jag känner mig ganska lugn med andra ord.

Fin form på Linn

Hinner inte med något monsterinlägg härnere ifrån Alperna, jag vill bara mest berätta att Linn verkar vara i mycket bra form. Hon ser spänstig ut och alla testvärden ser bra ut. Lisa har klarat sig undan skador under sin vecka härnere och återvänder alltså till Heidlös helt skadfri.

Min form är väl osäker. Efter att ha provat både vila, träning, Esberitox och diverse andra medel mot min kommande förkylning återstod i går bara Jägermeister. Inte heller det gav väl riktigt lyckat resultat och den planerade dagen i längdspåren byttes ut mot sömn, lunch och solning uppe på berget. I dag avstår jag Jägermeistern, men eftersom en 45-årig tysk prompt skulle bjuda tjejgänget på något vedervärdigt starkt på after skin har jag ändå fått i mig dosen av bakteriedödande. Vi får se hur stark jag är i spåret i morgon.

Jag börjar nästan skämmas för att berätta om min sargade kropp, men jag har lyckats få någon slags sträckning i vänsterhöften, vet ej hur och när denna krämpa uppstod, och förhoppningsvis försvinner den snart.

Karlsson och jag har hittat formen

Karlsson och jag har avverkat 15 km i Landvetter. Vilken åkning! Det verkar som att både hon och jag har hittat formen nu. Och aldrig har jag haft så bra fäste och så bra glid på samma gång. Det låter egentligen inte klokt men jag kan nog gå så långt som att säga att det var en av mina bästa skidupplevelser någonsin - en snöig tisdagskväll i utkanten av Göteborg. Ni förstår, jag är nästan hög av denna framgång.

Efter den stora vallaframgången (vi mosade på lite lila) funderar vi på om det är bortkastade pengar att lämna in dem för proffsvallning inför Vasaloppet. När jag sa att jag trodde att det kostade 500 kronor utbrast Karlsson: "Herregud, det är ju en klänning!".

Annat noterbart: före skidåkning - tjock, tjock hals. Efter skidåkning - i kanonform. Jag knäpper händerna och ber att detta nu var dödsstöten för skiten jag har haft i kroppen.

Och nu kanske det är dags att packa. Om drygt sex timmar bär det av till Landvetter igen (denna gång flygplatsen), och så ska jag hinna sova också.

Esberitox och honungsvatten

Här pågår halskurering för fullt. Det jag haft i kroppen den senaste tiden verkar nu ha bestämt sig för att sätta sig i halsen. Jag gurglar bakteriedödande, intar Esberitoxtabletter, dricker honungsvatten, hoppade över löppasset till förmån för coreträning framför tv:n. Jag hoppas på det bästa, så mycket mer kan jag inte göra.

Ni får ha förståelse för att det inte blir så värst mycket handboll här den närmsta tiden, mitt fokus ligger helt enkelt på längdskidor just nu. Men tittar ni in under veckan kan jag förhoppningsvis bjuda på lite uppdateringar från höghöjdslägret med ganska stort Heidlöst inslag. Hur går det för Linn därnere? Hur ser testvärdena ut? Och hur har Lisas kropp reagerat på den friska alpluften? Det är några frågor jag hoppas kunna svara på. På onsdag morgon beger jag mig till Engelberg.

Vasalöparen och horoskop

I dag är det bara två veckor kvar till utmaningen och i fredags kom tidningen Vasalöparen med posten. En del läsvärt, men jag fastnade ändå för Vasahoroskopet:

Väduren (jag): Väduren ska tänka på att äta bra under uppladdningen inför loppet, gärna med pasta för att fylla på med kolhydrater (inga problem, älskar pasta). Tänk dock på att inte frossa i enorma mängder gröt vid frukosten på tävlingsdagen (inga problem, jag äter inte gröt).

Vattumannen (Karlsson): Vattumannen har en snygg och vägvinnande teknik i diagonalåkningen och behöver därför komma ihåg att spara på den totala energiåtgången genom att staka. Akta dig för den berömda väggen! Speciellt mellan Oxberg och Hökberg ska du vara observant. (jag får hålla koll på Karlsson!)

Jag uppmärksammade även punkt 14, fotografering, under "18 saker du bör ha koll på inför årets Vasalopp":

"Fotografer fotograferar samtliga åkare under Vasaloppsveckan längs spåret. Fotograferna sitter strax efter målgång. Tänk då på att:

- hålla nummerlappen synlig, håll gärna lite avstånd till andra åkare och titta gärna upp.

- le åt dig själv och le åt fotografen!"

Vi får verkligen inte glömma detta Karlsson och jag. Le, le, le.

Taktik med Karlsson

Jag och Karlsson diskuterade Vasaloppet över en lunch i går. Och nu tror jag att vi nästan har taktiken klar. Vi samåker de första milen. "Och sedan kan du dra ifrån om du vill", sa Karlsson. Ska JAG dra ifrån tycker hon. Jag räknar med att det blir precis tvärtom.

Vi tänker även försöka att ta väldigt korta stopp i början. Jag menar vid Smågan efter 11 km får det nog inte bli så himla mycket mer än vatten.

Och som jag redan sagt räknar vi med vindstilla, sol och 5 minusgrader.

Aldrig orolig

Det fanns tyvärr varken tid eller ork för en matchrapport i går, men här kommer i alla fall en liten uppdatering från Banér-Heidlös.

Trots att Heidlös faktiskt låg under med 5-2 eller om det till och med var 6-2 i början av matchen var jag aldrig riktigt orolig för att vi skulle förlora i torsdags. Juniorerna, Jenny, Carro, Sandra och Emma, kändes mycket stabila och vågade ta för sig. Jag sa till Jenny (vänsterkant) före matchen att hon inte fick vara rädd för att tjuva - och hon lyssnade. Tre kontringsmål fick vi till ganska omgående (Anna L var lika snabb hon) och när vi hämtat upp underläget utan att jag egentligen gjort någon räddning kändes det ganska lugnt. Räddningarna var ju tvungna att komma nån gång och då skulle vi springa ifrån. 17-12 ledde vi med i halvlek och i andra utökade vi ledningen sakta men säkert.

Det var inte mycket jag höll med domarna om denna kväll (gult kort för tjat fick jag också!) men detta hade domarna alldeles rätt i:

• Anna L borde ha fått fler straffar (Döende-svanen-stilen med ett skrik verkar tyvärr vara ett mer vinnande koncept).
• Rosander var matchens lirare. (lobbarna satt, alla andra skott satt - superstabilt helt enkelt)
• Banér var hemmalag (man får fler domslut med sig då, menade den ena domaren)

Heidlös vinner igen

Jorå, en förlust får räcka och i dag såg det bättre ut från serieledarnas sida. 24-33 slutade matchen i Sandeklevshallen. Längre rapport kommer. Senare eller i morgon.

Dags för match

Match om några timmar! Stukat Heidlös som åker till Bergsjön med ett gäng juniorer i dag. Men det är bara att gilla läget. Juniorerna sköter sig säkert utmärkt och om vi andra också kan göra det ska vi väl kunna vinna.

Heidlösare på planen i dag:
Jag
Karlsson
Gurra
Rosander
Anna L

Ingen promenad i parken

Uppdateringar från den spännande division 3-serien: Alingsås fick efter den sensationella segern (ahk.nus uttryck) mot Heidlös i kväll se sig besegrade av Varberg med 17-16.

Kan nu Heidlös ta sig samman och vinna mot Banér borta i morgon leder vi återigen serien med fyra poäng. Men det blir ingen walk in the park kan jag lova er. Sara skadad, Lisa bortrest, Pillan ytterst tveksam till spel gör att det blir fyra ordinarie utespelare i laget. Och så jag i mål då - en målvakt med ytterst tveksam form.

Bara 15 mil

Det hände väl inget speciellt efter mitt träningspass i går, och att jag inte blev sjukare är väl ett bra tecken antar jag. Jag känner mig heller inte helt hundra tyvärr. Men jag får helt enkelt köra på nu, så mycket annat finns inte att välja på. Fantastiska Funbeat (är ni medlemmar än?) visar svart på vitt att jag bara åkt 15 mil på skidor under den här vintern. Jag trodde faktiskt att det var mer innan jag kollade efter. Mitt mål på 30 mil i kroppen när jag ger mig ut på niomilsturen ser inte speciellt rimligt ut just nu.

Sexkanter på magen

Som om jag inte hade nog med rutor på magen. Bollen som jag räddade med den hårda kroppsdelen i söndags sitter fortfarande kvar. Jättefint.

Vinna eller försvinna

Nu är det en sak du måste förstå. Nästa vecka ska jag på höghöjdsläger, och inte bara åka skidor utan även dricka vin och ha det trevligt. Och om drygt två veckor ska jag åka skidor i nio mil. Jag har inte tid för dig nu, infektion eller vem fan du är. Släpp mig nu eller slå till mig hårdare. Jag lät dig vila i går, men nu får det vara nog. Du och jag på löpbandet i dag, vad säger du om det?! Efter det får du fan bestämma dig!

Rättvis förlust

Oj nu ser jag på besöksstatistiken att det är många otåliga därute (en del Alingsåsare gissar jag) som vill se vad jag ska yttra om matchen i går. Jag kan börja med att säga att Alingsås seger var rättvis. Jag kommer dock att ta upp några "om", men faktum är ändå att det är precis såhär sårbara Heidlös är just nu. Med storken på besök på några håll, en del skador och spelare på höghöjdsläger klarar inte Heidlös av att hålla samma nivå när det kommer oväntade motgångar. En oväntad motgång var Pillans återbud en timme före match i går. Hon hade haft feber på lördagen, trodde hon skulle kunna spela men blev illamående på väg till hallen och fick vända tillbaka hem. Junis-Emma gjorde ett mycket uppskattad och bra insats, och de andra som fick kliva ner på kanten också, men självklart saknades Heidlös kantkanon, som har bäst målsnitt i hela laget.

Jag skulle definitivt heller inte ha spelat i normala fall, men vad finns det för alternativ när Malin är skadad och Karin är i a-laget? Ta två Alvedon och göra sitt bästa. Försöket räckte väl i en halvlek. Tio insläppta kändes okej med mina feber-spagetti-ben, även om jag återigen släpper in några osannolika kantskott. Jag tycker också att vi har ganska bra koll på Alingsås, förutom deras linjespelare, och leder med 13-10 i paus.

Alingsås hämtar upp ledningen ganska snabbt i andra. Jag får inte tag i bollarna bakåt och framåt låser det sig också, samtidigt som Alingsås målis spelar upp sig betydligt. Framåt har Alingsås tre bra spelare: mittnian, vänsterkanten och linjen. Och under de sista tio minuterna lyckas till och med Alingsås med konststycket att kontra in mål på oss och går till en fyramålsledning. Heidlös hämtar upp till två men är aldrig nära segern och i sista sekunden gör Alingsås 20-23.

Tyvärr var det väl ingen i Heidlös, förutom Lisa som jag tyckte var bra, som kom upp i normal kapacitet i går. Och skit känns det att jag som brukar tända till i jämna och viktiga matcher mest bara stod och önskade att matchen skulle ta slut.

Men nu har den i alla fall kommit. Den första förlusten. Jag hade gärna fortsatt att vinna, men många ute i handbolls-Sverige tycker nog att det är roligt att vi förlorade. Nu får det bli seriesegern som räknas framöver. Redan på torsdag slåss Heidlös om två nya poäng. Kanske utan Sara, som stukade foten i går, och definitivt utan Lisa, som gör en avstickare till Linns höghöjdsläger. Jess gjorde värdefull comeback efter ett år utanför planen i går mot Alingsås, gick från planen skadefri och kommer antagligen bara att bli bättre och bättre - det är något att glädjas åt.

Första förlusten

Heidlös gjorde ingen insats att vara stolt över i dag och förlorade med 20-23 mot Alingsås. Och som alla vet är det Heidlös första förlust någonsin. Det är allt jag tänker säga just nu. Nu ska jag äta lite och försöka att vila bort min feber som tyvärr dök upp i dag.

Jag har flyt nu

Två mil i går utan vare sig nämnvärt ont i axel eller ljumske. Helt fantastiskt! Ryggen mår ju inte jättebra, men jag har spanat in ett spännande Voltarenplåster på Apoteket och tror att det kan göra susen.

Karlssons sambo sa något om "flyt" i min åkning, om sin egen sambo sa han något om "ryckigt". Men om nu Karlsson skulle ha något bristande teknik väger hon upp det med sin fantastiska fysik. Min fysik har väl aldrig nått samma nivå så jag får vara väldigt tacksam om jag nu har flyt i åkningen, för det känns inte som att jag kommer vara den som drar från Sälen till Mora.

Matchdag i dag! Monsterfrukost i Haga med Katta och Karin, vila, lunch och avfärd mot Heidhallen. Så ser min matchdag ut.

Vi lägger milen bakom oss

Nu drar jag och Karlsson till Partille Golfbana för skidåkning. Håll era tummar för axlar, ljumskar, vallning och bindningar! Den axelrehab jag körde i går på gymmet kändes väldigt bra, så jag är lite på uppgång igen nu tror jag.

Hur ska det gå?

Just nu börjar jag få lite panik över min axel. Hur ska det här gå egentligen? Jag tänker ta ett långt konditionspass på gymmet i dag och sedan ska jag testa axeln lite lugnt på olika sätt, för att se vilken status den håller egentligen. Jag nästan svimmar när jag tänker på att det bara är tre veckor kvar tills jag och Karlsson ska åka de där nio milen. Jag skulle ju vara nära toppformen nu ju, inte ha ont i en jävla axel.

Inga problem

Heidlös vill inte avslöja för mycket från veckans träning med tanke på den viktiga seriefinalen på söndag och de läsare den här bloggen har. Men jag kan väl säga såhär: det mesta ser stabilt ut. Jag själv tog det i och för sig lite lugnt med några rörelser under träningen på grund av vissa krämpor. Vi kan kalla det lower body injury. Jag har i och för sig en upper body injury too, men det är ändå stabilt på nåt sätt. Good.

Förutom mina svagheter är det väl Coach som dras med den svåraste skadan just nu efter att hon klämde tummen i bildörren i veckan. Men inte heller den oroar, i dag skulle hon till och med vara med och skjuta. Hon gjorde som vanligt. Skulle sätta sig i respekt. Men missade mitt huvud med en millimeter. Irriterande att hon alltid kör samma grej varje säsong, men jag tror vi reder ut detta på after worken i morgon.

Jess visade att både fotbollstakterna (gamla inte långt från segern i dag!) och skottet finns kvar och kan bli ett trumfkort framöver. Och på läktaren dök Polisen upp i full utrustning. Comeback kanske?

Inte ens det faktum att vår fina medicinväska råkade vara totalförstörd av allt klister som runnit ur burken störde Heidlös i dag. Det tog en minut och så stod Sosa där med en ny. Allt ordnar sig just nu.

Välkomna Alingsås!

Vilda och våldsamma

Speaker-Frank brukar ju ibland på Heids matcher berätta vad Heid betyder. Så nu tänkte jag berätta vad Heidlös betyder. Inte mindre än tolv synonymer finner jag på ordet "hejdlös":

ohämmad, omåttlig, måttlös, gränslös, oemotståndlig, otyglad, tygellös, utan hejd, överdriven, obehärskad, vild, våldsam

Vad säger ni Alingsås, är ett lag med dessa egenskaper några ni ser fram emot att möta på söndag?

Schemaändring ogillas

Jag hade sett fram emot trevlig handbollsunderhållning i Heidhallen på lördag och hann inte alls med i svängarna när det visade sig att Heid-Kropps tydligen ska spelas i dag. Andra planer gör att jag missar matchen, men jag hann i alla fall snabbt ro ihop en liten text med Madde till dagens matchprogram (en syssla jag tagit på mig under våren). Tror bland annat Amon blir nöjd med Maddes svar.

När det gäller matchen tror jag precis som Madde, jämnt till en början men sedan springer Heid ifrån.

Mest skit

Det blev ingen skidåkning med Karlsson i dag utan jag har nyss varit ute och provat på Slottskogen. Det gick ju inte alls eftersom det var alldeles för mycket snö och några spår efter någon annan fanns ju inte heller. Jag försökte mig på att göra en egen liten bana, men nej. Dessutom lossnade pjäxan från bindningen två gånger, vilket gör mig lite orolig. Något som gör mig mer orolig är dock att min vänsteraxel absolut inte skulle klara av att köra 9 mil i dag. Nu är det i och för sig drygt tre veckor kvar, men hinner det onda försvinna och hur mycket styrka i överkroppen kommer jag att tappa om jag måste vila axeln? Det som för en vecka sedan kändes väldigt bra känns nu som rena rama skiten.

Spinning och skidåkning

I dag var jag kors i taket på ett riktigt roligt spinningpass på gymmet. Det skulle till en norska för att ordna det. Hon var tyvärr bara ersättare så risken är väl att jag återigen är besviken efter nästa pass.

Jag och Karlsson har planerat skidåkning i morgon förmiddag. Det kan ju bli hur som helst känner jag. Finns det några spår någonstans efter allt snöfall, eller måste vi fungera som spårgörare? Och i så fall - kan man egentligen inte lika gärna ge sig ut i Slottskogen? Och vilken valla ska man ha? Inte den enda jag har hemma antagligen. Vi får se vad som händer.

28 år i dag!

Stort grattis!

Utåt, inåt, bakåt, framåt

Eftersom jag känner att jag måste vila den där axeln lite försökte jag fokusera på benen på gymmet i dag i stället. De har fått stå tillbaka lite för konditionsträning, bålträning och ryggträning den senaste tiden. Det är ju verkligen inte bra egentligen med tanke på knäet, men nu har det blivit så.

Jag körde några rehabövningar, som jag tror kan vara bra att göra emellanåt, som komplement till de vanliga benövningarna. Gjorde ett varv av när man står och drar i den där vajern åt alla håll - utåt, inåt, bakåt, framåt. Körde tolv av varje. När jag rehabtränade körde jag 3x25 åt alla håll. Och efter körde jag ungefär 100 andra benövningar. Flera, flera gånger i veckan. Det tog ju förfasen timmar bara att träna benen. Såhär i efterhand förstår jag inte att jag inte dog av tristess och den där korsbandsrehaben framstår nu som en av de största insatserna jag någonsin gjort i livet.

Renlevnadslivet verkar fortsätta

Jag har råkat hamna i något slags tråkigt renlevnadsliv efter nyår eftersom jag tänkte att det kan vara bra att leva lite mer som en skidåkare såhär inför Vasaloppet. Herregud vad jag längtar efter att bara vara handbollsspelare. I går bestämde jag själv att det får bli en rejäl lagfest i mars. Hoppas fler än jag kan vara med. Dessutom propsade jag på i bilen hem från Varberg att vi måste gå på after work oftare. Jag föreslog till och med att vi faktiskt kan ta en redan nu på fredag (som en liten avstickare från renlevnadslivet). Men nej det gick inte tyckte de andra. Det går tydligen inte när man har match på söndag. "Men man kan ju dricka två glas", försökte jag. "Ja, ja, det vet vi ju hur det slutar - på Tranquilo", sa de andra. Där var det slutdiskuterat tydligen.

Vad hände där?

Det var något som hände med min axel i går på matchen. I en situation där jag skulle försöka få tag på en retur ute vid heldragna råkade jag stöta ihop med en Varbergsspelare och det var något som knakade eller knäppte till. Skit tänkte jag först, men sen tänkte jag på att det ju bara var vänsteraxeln och att en liten skada där nog inte skulle störa så mycket. Efter matchen kom jag dock på att jag ju snart ska åka skidor ganska länge och långt och att jag nog behöver båda mina axlar då. Nu väntar jag på att ömheten i axlarna, efter lite för mycket bänkpress och andra bröstövningar i fredags, ska gå över så att jag kan känna om jag har ont i axeln eller inte. Har jag det vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.

25 insläppta i Varberg

Nej men vi kom ju självklart inte till rätt hall i Varberg. Jag blev jätteglad när vi helt plötsligt körde rakt på en hall där det stod Idrottshall, som jag dessutom kommer ihåg att vi var i för två år sedan när vi mötte Varbergs B-lag. Anna Lindh ringde och var vid rätt hall, men jag sa att det var fel. Som tur var hittade de bil nummer 3 vid den hallen och stannade. Några minuter senare kunde även vi i Karlssons vita Volvo ansluta till de andra. Nästa gång ska jag läsa vägbeskrivningen, som jag faktiskt hade i handen.

Matchen då? Jodå, det började stabilt både bakåt och framåt och vi ledde nog med både 4-0 och 5-0 tror jag. Men sedan fick Varbergs skott komma igenom lite väl enkelt, och även om Varberg hade några bra skyttar på niometer måste jag säga att jag höll samma nivå som en c-flicksmålvakt på vissa skott. Framåt låste det sig när vi blev för fega och försökte på inspel i stället för att skjuta utifrån. Men Rosander höll hög klass hela matchen och var hur kylig som helst när hon fick sina lägen och vi kunde gå till pausledning med 19-13.

Vi hade ju inga avbytare den här matchen, och domarn frågade mig redan efter 20 minuter om vi var på väg att bli trötta. Sedan gick tydligen Varbergs tränare och sa hela andra halvlek om att vi var trötta. Jädra tjat. "Jag var inte trött en enda gång", sa Karlsson efter matchen. Nej det var nog ingen i laget som var speciellt trött, ändå gjorde vi misstaget att dra ner tempot, för att vi var rädda för att bli trötta antar jag. Heidlös ska inte spela med lågt tempo.

Jag tror att vi ledde med mer än sex bollar ett tag i andra men Varberg gnetade sig närmare och med tio minuter kvar och Heidlösspelare utvisad (det var Heidlös som blev utvisade i dag, Varberg fick bara gula kort, innan förseelserna blev så klara att domarna inte kunde blunda) skiljde det bara två bollar. Karlsson replikerade snabbt och Heidlös ledde återigen med tre. Men på tavlan stod det 22-24 och jag påpekade detta för domaren när Varberg sedan fick straff i anfallet därpå. Domarna hade ingen koll överhuvudtaget på vad det stod och fattade inte vad jag menade när jag sa att vi ledde med tre. Det där med målen ska ju tydligen sekretariatet sköta helt själva tyckte domarna. Tack snälla Varbergsspelare som var ärlig och sa att det faktiskt stod 21-24!!

Den påföljande straffen räddade jag (tog faktiskt alla tre straffar i dag - en liten ljusglimt att glädjas åt) och sedan var Varberg aldrig nära. De kunde visserligen krympa avståndet de sista minuterna men Heidlös vann med 25-29. 25 gjorda på Heidlös är nytt motståndarrekord och något Varberg kanske kan glädjas åt. Jag tycker inte alls att det var en trevlig erfarenhet och gissar att det var fyra fem år sedan det hände sist. Inte igen säger jag bara!

Två nya

Heidlös är på väg genom snöigt Halland med två nya poäng i bagaget. Mer info kommer.

Varberg nästa

Om några timmar beger sig Heidlös mot Varberg. Jag försöker memorera eniros kartor så att vi ska hitta fram till hallen utan massa extrasvängar, men vi får väl se hur det går. I närheten av sjukhuset vet jag att hallen ligger i alla fall.

Det blir inte så många avbytare på bänken i dag. Rättare sagt inga. Alla tjejerna vet nog inte om detta, men väl i Varberg tror jag inte de spelvägrar. Jag är ensam målvakt eftersom Karin nu bestämt sig helt för A-laget, som väl ingen missat. Bara jag är skadefri ska det nog gå bra. Om olyckan skulle råka vara framme i dag vet jag inte hur vi löser det. Gurra är inte med i dag så frågan är vem som skulle känna sig manad att hoppa in. Jag gissar på ingen. På något sätt tror jag ändå Karlsson skulle passa bra. Jag tar med en målvaktströja åt henne.

Jag återkommer senare med rapport från matchen!

Nervös inför Varbergsmatch

Blev helt plötsligt väldigt nervös inför matchen på söndag. Vi vann visserligen med 27-14 hemma i höstas (läs inlägg här), men Varberg verkar ju ha spelat upp sig och när jag läser i deras gästbok verkar de var väldigt taggade inför att möta oss. Heidlös har just nu inga avbytare till matchen på söndag, så någon lätt match förväntar jag mig inte. Men bara jag spikar igen bakåt är jag säker på att tjejerna gör vad som krävs framåt. Och kanske, kanske är min utkastarm i bra form även den här veckan. Det lär visa sig.

Tabellen inför helgen

Här kommer den aktuella tabellen. Noterbart är att Kungälv helt verkar ha tappat formen och åkte på stryk mot Varberg i helgen.

Inställt i dag

Många frånfall på träningen i dag så jag har nyss skickat ut mass-sms om att träningen är inställd. Bara match den här veckan alltså. Men det är ett koncept som har funkat för Heidlös förut så jag tror ingen går omkring och oroar sig för detta.

Det hade ju varit super om jag kunnat förutspå detta och tagit med mig träningskläder till jobbet. Jag har svårt att se mig själv åka hem och hämta kläderna och vända tillbaka till gymmet. Jag har också svårt att se mig själv gå ut och springa på isgatorna i kväll. Men jag har också svårt att se mig själv ta en tredje träningsfri dag på raken. Så frågan är vad jag ska hitta på i dag. Kanske ger jag pilates en chans till, kanske kör jag ordentlig bålträning på pilatesbollen. Nåt får det bli.

Träning och match

Har inte direkt något på hjärtat som jag vill förmedla. Men jag kan väl berätta att Heidlös tränar i morgon igen. Och spelar match igen på söndag. En helt ordinär Heidlös-vecka med andra ord.

Skulle dock vilja ha lite hjälp av er med en grej som inte har med handboll att göra, utan om en artikel jag ska skriva. Jag skulle behöva komma i kontakt med par som brukar råka i lite konflikt under stora sportevenemang (just nu OS), då den ena partnern spenderar mycket tid framför tv:n medan den andra inte alls är lika intresserad. Vilka problem brukar dyka upp och hur löser man dem. Känner du dig träffad eller känner du några som passar in på min beskrivning? Maila i så fall till mig, det är bråttom så tveka inte. kajsa_sandin@hotmail.com

Hoppfullt i spåret

I dag drog jag mig fram 26 km i längdskidspåren. Först tog jag en kilometer för att testa vallan, och när den fick godkänt gav jag mig iväg i milspåret. Snön ligger fortfarande djup i Värmlandsskogarna och mer kom det under mina timmar i naturen.

Milspåret tar på krafterna mellan 4 och 5 km då det mest går uppför, för att sedan bli ganska okej bortsett från den så kallade mördarbacken, som var något av det värsta jag visste när vi körde försäsongsträning med Forshaga HK. Detta var under högstadiet då jag knappt orkade (eller i alla fall trodde att jag inte orkade) springa 2,5 km. Men tiderna förändras och i dag tog jag alltså milspåret två gånger och femkilometern en gång. Tre gånger mördarbacken alltså - men överlevde ändå.

Efter att ha åkt 26 km hade jag tänkt mig en liten energipåfyllning i bilen för att sedan ta 5 km till, men när jag upptäckte att smörgåsen hade fryst, samtidigt som min ena tumme var rejält frusen, bestämde jag mig för att åka hem.

Tiden på 26 km blev 2 h och 50 minuter. Den farten lär ju inte räcka till någon topplacering på Öppet spår, men faktum är att jag känner mig ganska hoppfull efter dagens åkning.

Startar träningsläger

I dag tänker jag mig att jag går in i ett träningsläger. Snart väntar ett löppass på minst 7,5 km. Sedan åker jag till Karlstad för skidåkning i två dagar. Och då är det verkligen skidåkningen som måste prioriteras. Inga fikastunder eller kompishäng får gå före. Kanske kan jag till och med hinna med två skidpass på måndag - för två pass om dagen brukar man väl köra när man är på läger!?

Jag kommer att inviga mitt nya lager två i dag som jag köpte i veckan. Bara det är ju lite roligt. I klädväg känner jag mig nästan helt förberedd inför Vasaloppet nu faktiskt. Det som återstår är en Craft-mössa som jag hittade i Sälen, men som tyvärr inte fanns i min storlek och dessutom inte verkar finnas i någon annan sportaffär heller. Jakten går vidare.

Kräsen publik

Helkvällen i Heidhallen slutade bra. Det var till och med finpublik på plats när serieettan visade upp sig. Men delar av denna tyckte tydligen att 13 insläppta var lite för mycket. Jo, jo Amon, det är till att ha krav. Jag är visserligen inte helstolt över några av de där kantskotten och två enkla bollar i början av andra, men i det stora hela är jag nog nöjd med min insats. Amon du såg väl tv-räddningarna och de oräkneliga utkasten som satt perfekt i Pillans händer!?

Heidlös ledde med 21-7 i paus och då hade vi kontrat (Pillan var en mästare i går!) och fått in bollarna på de flesta sätt. Karlsson har fått ny kraft i skottarmen efter nyår och bollarna sitter återigen där de ska - i mål. Samtidigt var Anna L säkerheten själv även från niometer. Ja ingen heidlösare missade väl speciellt mycket i första halvlek. I andra börjar det däremot riktigt trögt framåt och det dröjer ett tag innan vi springer iväg ännu mer. Men siffrorna i andra halvlek blir faktiskt bara 14-6.

Sporttjejerna mönstrade en stor bänk, till skillnad från oss som bara hade en avbytare som vanligt, men trots detta var det nog ändå Heidlös som hade krafterna kvar på slutet. Det är självklart lättare att spela när man leder så stort, men jag skulle nog också vilja hävda att Heidlös är ett ganska vältränat lag ändå.

35-13 mot Sporttjejerna

Derbyt i dag mot Sporttjejerna slutade med seger för Heidlös med 35-13. En väl genomförd match av oss tycker jag nog. Ni får vänta till i morgon för utförlig rapport, men jag kan säga att det finns en sak som oroar mig och det är det faktum att jag var trött redan på uppvärmningen. Men visst är det väl så att Vasaloppskondisen och handbollskondisen är väldigt olika?!

Följare och matchen

Min rygg börjar kännas lite mindre träningsvärkig, vilket känns mycket bra. Kan tyvärr hända att jag får ta hand om hela matchen själv eftersom Karin inte är helt 100 i dag. Men vi får se. För er som är nyfikna på laget vet jag att i alla fall dessa spelar i dag:

Mv: Kajsa (Karin)
9m: Gurra, Karlsson, Sara,
linje: Anna L, Lisa
kanter: Rosander, Pillan

Nu laddar jag med årets första halva semla och en cappucino. Sedan blir det Heid-Skövde klockan 19 innan huvudmatchen drar igång 21.15.

I dag såg jag att jag har fått en följare här på Hejdlöst så jag la till någon slags applikation här på kanten. Välkommen Trine!

Iakttagelser från Polen-Sverige

Missade tyvärr (kanske var skönt att slippa se tappet iofs) Sveriges match i går, men i dag sitter jag bänkad. Några iakttagelser och funderingar från första halvlek:

- Vad har Doder skaffat sig för frilla?! (icke godkänt)
- Vilken stor mun den polske målvakten har!
- Vilka grymma kantavslut Petersen har!
- Fina målvaktsräddningar.

Häng i nu då i andra!

Laddar för match

I dag bar det sig inte bättre än att jag avbokade spinningpasset och unnade mig en träningsfri dag. Jag tror i och för sig att det var ganska bra. Jag har väldig träningsvärk i ryggen i dag efter att ha tröttat ut den fullständigt i går på gymmet. Och dessutom har vi ju match i morgon, så då är det bra att vara pigg och fräsch. Ja ni vet väl att Heidlös spelar klockan 21.15 i morgon mot Sporttjejerna. Förmatch spelas av Heid-Skövde, så dyk gärna upp i Heidhallen tidigare så att de får lite publik också.

Linn har blivit grottmänniska

Linn mailar från höghöjdslägret i Schweiz:

"Har idag isklättrat för första gången i mitt liv och jag älskar det! Känner mig som en grottmänniska när jag svingar isyxorna över huvudet och isen yr, men shit vad kul det är!"

Vi här hemma har väl egentligen bara en önskan: ta det väldigt försiktigt!

Överraskning i helgen

Jag ser till min förvåning att våra största utmanare Alingsås åkte på däng mot Mölndal i helgen med 26-23. Det ger oss alltså följande, haltande, tabell just nu.

Alingsås spelade dock även i måndags och vann hemma mot Bjurslätt, och denna match är inte med i tabellen än. Nu verkar det som att Alingsås kan ladda länge för mötet mot oss, för det här är tydligen deras nästa match:

Ladda på, säger jag. 19 dagar och 7 timmar kvar!

2010 har börjat bra

Pillan mailar på Funbeat (som jag tipsat om förut) och säger att hon är impad över att jag bara haft fyra träningsfria dagar hittills i januari. Jag måste själv säga att det ser ganska bra ut i kalendern faktiskt. Nu när jag verkligen har tempot uppe kommer jag bara att fortsätta. Något mer anmärkningsvärt är att jag nog bara har druckit en flaska vin sammanlagt på det nya året. Ett glas på tjejkvällarna får räcka just nu - är man längdskidåkare så är man.

Kan förövrigt tillägga att Pillan inte är speciellt dålig på att träna heller. Vi har en hård kamp där på Funbeat.

Lite innebandy

Jag har börjat veckan med 30 minuter spinning och 30 minuter core. Dessutom har jag gått med i en Facebook-grupp som heter "Alla vi som vet att handboll är mer sport än innebandy". Egentligen kanske jag inte tycker att det behövs någon Facebook-grupp för att berätta detta, jag tycker knappt att innebandy förtjänar att nämnas i samma mening som handboll. Men när nu ändå gruppen finns visar jag gärna min ståndpunkt. Ni kanske redan vet att jag har ett dåligt förhållande till innebandy, vilket beror på att sporten i sin linda var mycket stor i mina hemtrakter och dessa utövare gjorde anspråk på träningstider, som de enligt mig inte var värda. Och så är ju innebandy crapens sport nummer ett. Dessa slingade frisyrer och fula jeans. Mer behöver inte sägas.

Glid och skidvett

Har i dag avverkat 2 mil på Partille Golfbana. Och det var väl sammantaget en bra upplevelse. Ljumsken pratar vi inte om, jag har nästan bestämt att den inte tillhör min kropp längre, jag väljer hellre att ta fram de positiva delarna. Glidet till exempel! Med sådant glid tror jag inte att Vasaloppet blir något problem överhuvudtaget. Vilken skillnad jämfört med milen jag genomförde i Sälen under nyår. En mil då var mycket jobbigare än två mil i dag, utan tvekan!

Men ok, jag kan nog inte undvika de negativa bitarna:
- Stavarna - Jag har länge tyckt att mina stavar är lite för korta och nu vet jag att de verkligen är det. Det blir ju party att tvingas köpa nya stavar när de jag har bara är två år.
- Göteborgarna borde lära sig skidvett.
- Spåren - om de enligt skidåkarna ska tillhöra de bästa i Göteborg har folket härnere mycket låga krav (men jag valde att se positivt på detta efter ett tag - Vasaloppsspåren lär inte heller vara tiptop, vilket gjorde dagens tur till en bra prövning)

Handboll och skidor

Handbollsrelaterade grejer i dag:
- trevlig frukost med målvaktskollega.
- besök i Heidhallen för att se Heid-Västerås, där Heid tog en välförtjänt seger.

Vasaloppsrelaterade grejer i dag:
- inköp av valla, vallakloss och vallaborttagning.
- inplanering av längdskidåkning i morgon.
- mental förberedelse (ständigt pågående)

Och löpturen jag tänkte ta nu går väl under båda kategorierna tycker jag.

Orolig Coach

När vi startade Heidlös hade Coach ett väldigt skadefritt lag. Visst, de gamla skavankerna fanns självklart där, men det var inget som hindrade någon från spel. Coach mumlandes i går på träningen: "Hur går det med Pillans axel egentligen? Malins knä ser helt okej ut ändå. Men hur är det med Annas fot? Det här gör mig sömnlös." Och vid sidan om låg Maria och körde rehab. Vi är inte riktigt lika skadefria längre.

Men nu är piggt nytillskott snart redo för spel tror jag. Ja inte nytt, men Jess gjorde handbollsdebut efter graviditet i går, som jag skrev, och jag tyckte att det såg väldigt bra ut. Mycket lätt i steget!

På torsdag spelar vi vårens första match, på vår träningstid, mot Sporttjejerna. Vi konstaterade i går att vi har fullt lag, och till och med avbytare. Känns bra!