Några timmar kvar

Nu går Karlsson och jag och lägger oss. Vi har hämtat nummerlappar, inhandlat energibomber, och magväska. Vi har lämnat in skidor på vallning. Vi har hittat stugan, vi har ätit lasagne för andra gången idag och vi har sett tremilen. Jag tror att jag har feber, men tror också att jag kanske inbillar mig. I Mora i morgon väntar pizza. "Jag ska ha den största pizzan de har. Och en stor cola. Nej, två cola ska jag ha", säger Karlsson.

Jag kanske hade fel

Jag kanske inte hade helt rätt i går när jag skrev om hur man kan följa Vasaloppsåkarna. Jag är nämligen inte helt säker på att det, som förra året, går att skriva in startnumret på deras webb och sedan kunna få mellantider. De kanske helt har gått över till sms så att de kan dra in pengar. Och det var heller inte 20 kronor det kostade utan 30 kronor för att få uppdatering på mobilen.

Jag stod över handbollsträningen i går till förmån för packning och andra förberedelser. Det kändes väldigt onödigt att riskera nya krämpor såhär nära inpå loppet. Men Karlsson var lite modigare och drog iväg, och eftersom jag inte hört något antar jag att hon klarade sig helskinnad från träningen.

På söndag möter Heidlös Kortedala i Heidhallen. Vi skulle först flytta matchen för att jag och Karlsson ska åka skidor, men det blev för krångligt och vi täcker nu upp för oss med juniorer i stället. Det tror jag kommer att gå hur bra som helst.

5032 och 4831

Behöver ni komma i håg två nummer i helgen är det 5032 och 4831. Det är mitt och Karlssons startnummer i Öppet spår på söndag. Just nu tillhör 4831 Katta, men till loppet ska detta vara Karlssons nummer. Katta skulle ju ha varit med på detta äventyr, men när storken kom på besök blev det ändrade planer. Tur att storken gav sig på rätt person för Katta är ju faktiskt den av oss som redan har klarat utmaningen och har ju egentligen inget att bevisa.

På www.vasaloppet.se kan man hålla koll på vilka tider vi har passerat på vid de olika kontrollerna. Tycker man att det är värt det kan man även få uppdatering via sms, men då kostar detta 20 kronor.

Både jag och Karlsson har svårt att ge er någon tid som vi siktar på eftersom denna upplevelse är helt ny för oss. Valla, väder och dagsform kan ju påverka en hel del. Men om det nu blir 3 minus och sol, samtidigt som vallakillarna gör sitt jobb, och inget oförutsett händer hoppas vi kunna vara i Mora på tio timmar. Vi gör milen på ungefär en timme och sedan blir det ju en del stopp efter vägen, även kanske omvallningar och grejer. Jag känner nog att jag är riktigt nöjd med tio timmar, det skulle lika gärna kunna bli elva eller tolv. Jag har egentligen ingen aning. Hur som helst har vi inte längre någon svensk OS-final i hockey att se fram emot vid målet, vilket kanske drar ner tempot lite.

Bra förberedda

I dag blev det knappt en timmes skidåkning i Slottskogen. Det var svårt att få upp något högre tempo i de vingliga spåren men från vad jag kunde känna kändes det bra. När det dök upp inte bara en, utan tre promenadåkare, på den lilla rundan gav jag upp, men kanske provar jag igen i morgon.

Karlsson skulle också ge sig ut på en runda trots att hon just nu sliter med en förkylning. Febern är borta men hon är inte kry än, så jag tyckte att hon skulle ta det lugnt. Men jag själv brukar ju inte leva som jag lär så jag klandrar henne inte för att hon ville ut och få lite skidkänsla.

Karlsson och jag känner oss bra förberedda inför helgen. Vi har koll på det mesta. I dag pratade vi magväska och handskar. Väska står pappa Karlsson för, och ett andra par handskar ska jag inhandla i veckan. Karlsson som har koll på väderprognosen rapporterade även att det spås sol och tre minus på söndag. Med andra ord precis det väder vi har beställt. Nu hoppas vi bara att väderprognosen inte ändras.

Viktigt klargörande

För er som kanske satte OS-kaffet i halsen när jag skrev att vi ska träna med Team Aspero under våren, vill jag bara klargöra att det snarare är Team Aspero som ska träna med oss. Heidlös höjer alltså inte på något vis träningsdosen. En träning i veckan it is. Och det är alltså småttingarna som får bege sig till Heidhallen klockan 21 på torsdagar. Men vad gör inte unga hungriga handbollsspelare för att se, lära och utvecklas.

Borttappade bilder

Hemma igen från höghöjdslägret, men känner mig väl inte direkt lätt i kroppen som jag hade förhoppningar om. Jag gissar att detta kan bero på intag av mycket mat och dryck och att jag faktiskt bara åkt skidor en dag och lagt mig på golvet en gång i Zürich (inte speciellt hög höjd där heller) och tränat bålen. Men nu tänker jag varva upp igen.

Hade tänkt att bjuda er på några foton på Heidlösstjärnorna (Linn och Lisa) men tyvärr har jag ingen aning om vart min kamera har tagit vägen. Kanske kommer den tillbaka, kanske inte.

På Heidlösfronten kan jag rapportera om att vi kommer att träna med Team Aspero (Heids b-lag) resten av säsongen. De behövde få lite nytändning, och Heidlös har ju inte världens bredaste trupp just nu vilket gör träningssamarbetet väldigt passande. Jag har inte fått rapporter om hur den gemensamma träningen förflöt i torsdags, men jag gissar att det gick bra.

Bättre och bättre

I går, före jag fick på mig de hyrda skidorna och gav mig ut i längdspåren i dalen i Engelberg, var jag riktigt riktigt orolig över min höft. Jag kunde inte sätta på mig skorna utan smärta, inte sätta mig ner utan smärta, och när jag tog ett steg åt sidan högg det i höften. Det måste ha varit en nerv eller något som låg i kläm för efter de 13 kilometrarna var det mycket bätte, och nu har jag inga problem längre att slänga upp det vänsta benet över det högra när jag sitter ner. Puh, säger jag bara.

Förkylningen har nu lämnat halsen till förmån för näsan och enligt mina beräkningar kommer jag att vara helt frisk och kry om en vecka. Jag känner mig ganska lugn med andra ord.

Fin form på Linn

Hinner inte med något monsterinlägg härnere ifrån Alperna, jag vill bara mest berätta att Linn verkar vara i mycket bra form. Hon ser spänstig ut och alla testvärden ser bra ut. Lisa har klarat sig undan skador under sin vecka härnere och återvänder alltså till Heidlös helt skadfri.

Min form är väl osäker. Efter att ha provat både vila, träning, Esberitox och diverse andra medel mot min kommande förkylning återstod i går bara Jägermeister. Inte heller det gav väl riktigt lyckat resultat och den planerade dagen i längdspåren byttes ut mot sömn, lunch och solning uppe på berget. I dag avstår jag Jägermeistern, men eftersom en 45-årig tysk prompt skulle bjuda tjejgänget på något vedervärdigt starkt på after skin har jag ändå fått i mig dosen av bakteriedödande. Vi får se hur stark jag är i spåret i morgon.

Jag börjar nästan skämmas för att berätta om min sargade kropp, men jag har lyckats få någon slags sträckning i vänsterhöften, vet ej hur och när denna krämpa uppstod, och förhoppningsvis försvinner den snart.

Karlsson och jag har hittat formen

Karlsson och jag har avverkat 15 km i Landvetter. Vilken åkning! Det verkar som att både hon och jag har hittat formen nu. Och aldrig har jag haft så bra fäste och så bra glid på samma gång. Det låter egentligen inte klokt men jag kan nog gå så långt som att säga att det var en av mina bästa skidupplevelser någonsin - en snöig tisdagskväll i utkanten av Göteborg. Ni förstår, jag är nästan hög av denna framgång.

Efter den stora vallaframgången (vi mosade på lite lila) funderar vi på om det är bortkastade pengar att lämna in dem för proffsvallning inför Vasaloppet. När jag sa att jag trodde att det kostade 500 kronor utbrast Karlsson: "Herregud, det är ju en klänning!".

Annat noterbart: före skidåkning - tjock, tjock hals. Efter skidåkning - i kanonform. Jag knäpper händerna och ber att detta nu var dödsstöten för skiten jag har haft i kroppen.

Och nu kanske det är dags att packa. Om drygt sex timmar bär det av till Landvetter igen (denna gång flygplatsen), och så ska jag hinna sova också.

Esberitox och honungsvatten

Här pågår halskurering för fullt. Det jag haft i kroppen den senaste tiden verkar nu ha bestämt sig för att sätta sig i halsen. Jag gurglar bakteriedödande, intar Esberitoxtabletter, dricker honungsvatten, hoppade över löppasset till förmån för coreträning framför tv:n. Jag hoppas på det bästa, så mycket mer kan jag inte göra.

Ni får ha förståelse för att det inte blir så värst mycket handboll här den närmsta tiden, mitt fokus ligger helt enkelt på längdskidor just nu. Men tittar ni in under veckan kan jag förhoppningsvis bjuda på lite uppdateringar från höghöjdslägret med ganska stort Heidlöst inslag. Hur går det för Linn därnere? Hur ser testvärdena ut? Och hur har Lisas kropp reagerat på den friska alpluften? Det är några frågor jag hoppas kunna svara på. På onsdag morgon beger jag mig till Engelberg.

Vasalöparen och horoskop

I dag är det bara två veckor kvar till utmaningen och i fredags kom tidningen Vasalöparen med posten. En del läsvärt, men jag fastnade ändå för Vasahoroskopet:

Väduren (jag): Väduren ska tänka på att äta bra under uppladdningen inför loppet, gärna med pasta för att fylla på med kolhydrater (inga problem, älskar pasta). Tänk dock på att inte frossa i enorma mängder gröt vid frukosten på tävlingsdagen (inga problem, jag äter inte gröt).

Vattumannen (Karlsson): Vattumannen har en snygg och vägvinnande teknik i diagonalåkningen och behöver därför komma ihåg att spara på den totala energiåtgången genom att staka. Akta dig för den berömda väggen! Speciellt mellan Oxberg och Hökberg ska du vara observant. (jag får hålla koll på Karlsson!)

Jag uppmärksammade även punkt 14, fotografering, under "18 saker du bör ha koll på inför årets Vasalopp":

"Fotografer fotograferar samtliga åkare under Vasaloppsveckan längs spåret. Fotograferna sitter strax efter målgång. Tänk då på att:

- hålla nummerlappen synlig, håll gärna lite avstånd till andra åkare och titta gärna upp.

- le åt dig själv och le åt fotografen!"

Vi får verkligen inte glömma detta Karlsson och jag. Le, le, le.

Taktik med Karlsson

Jag och Karlsson diskuterade Vasaloppet över en lunch i går. Och nu tror jag att vi nästan har taktiken klar. Vi samåker de första milen. "Och sedan kan du dra ifrån om du vill", sa Karlsson. Ska JAG dra ifrån tycker hon. Jag räknar med att det blir precis tvärtom.

Vi tänker även försöka att ta väldigt korta stopp i början. Jag menar vid Smågan efter 11 km får det nog inte bli så himla mycket mer än vatten.

Och som jag redan sagt räknar vi med vindstilla, sol och 5 minusgrader.

Aldrig orolig

Det fanns tyvärr varken tid eller ork för en matchrapport i går, men här kommer i alla fall en liten uppdatering från Banér-Heidlös.

Trots att Heidlös faktiskt låg under med 5-2 eller om det till och med var 6-2 i början av matchen var jag aldrig riktigt orolig för att vi skulle förlora i torsdags. Juniorerna, Jenny, Carro, Sandra och Emma, kändes mycket stabila och vågade ta för sig. Jag sa till Jenny (vänsterkant) före matchen att hon inte fick vara rädd för att tjuva - och hon lyssnade. Tre kontringsmål fick vi till ganska omgående (Anna L var lika snabb hon) och när vi hämtat upp underläget utan att jag egentligen gjort någon räddning kändes det ganska lugnt. Räddningarna var ju tvungna att komma nån gång och då skulle vi springa ifrån. 17-12 ledde vi med i halvlek och i andra utökade vi ledningen sakta men säkert.

Det var inte mycket jag höll med domarna om denna kväll (gult kort för tjat fick jag också!) men detta hade domarna alldeles rätt i:

• Anna L borde ha fått fler straffar (Döende-svanen-stilen med ett skrik verkar tyvärr vara ett mer vinnande koncept).
• Rosander var matchens lirare. (lobbarna satt, alla andra skott satt - superstabilt helt enkelt)
• Banér var hemmalag (man får fler domslut med sig då, menade den ena domaren)

Heidlös vinner igen

Jorå, en förlust får räcka och i dag såg det bättre ut från serieledarnas sida. 24-33 slutade matchen i Sandeklevshallen. Längre rapport kommer. Senare eller i morgon.

Dags för match

Match om några timmar! Stukat Heidlös som åker till Bergsjön med ett gäng juniorer i dag. Men det är bara att gilla läget. Juniorerna sköter sig säkert utmärkt och om vi andra också kan göra det ska vi väl kunna vinna.

Heidlösare på planen i dag:
Jag
Karlsson
Gurra
Rosander
Anna L

Ingen promenad i parken

Uppdateringar från den spännande division 3-serien: Alingsås fick efter den sensationella segern (ahk.nus uttryck) mot Heidlös i kväll se sig besegrade av Varberg med 17-16.

Kan nu Heidlös ta sig samman och vinna mot Banér borta i morgon leder vi återigen serien med fyra poäng. Men det blir ingen walk in the park kan jag lova er. Sara skadad, Lisa bortrest, Pillan ytterst tveksam till spel gör att det blir fyra ordinarie utespelare i laget. Och så jag i mål då - en målvakt med ytterst tveksam form.

Bara 15 mil

Det hände väl inget speciellt efter mitt träningspass i går, och att jag inte blev sjukare är väl ett bra tecken antar jag. Jag känner mig heller inte helt hundra tyvärr. Men jag får helt enkelt köra på nu, så mycket annat finns inte att välja på. Fantastiska Funbeat (är ni medlemmar än?) visar svart på vitt att jag bara åkt 15 mil på skidor under den här vintern. Jag trodde faktiskt att det var mer innan jag kollade efter. Mitt mål på 30 mil i kroppen när jag ger mig ut på niomilsturen ser inte speciellt rimligt ut just nu.

Sexkanter på magen

Som om jag inte hade nog med rutor på magen. Bollen som jag räddade med den hårda kroppsdelen i söndags sitter fortfarande kvar. Jättefint.

Vinna eller försvinna

Nu är det en sak du måste förstå. Nästa vecka ska jag på höghöjdsläger, och inte bara åka skidor utan även dricka vin och ha det trevligt. Och om drygt två veckor ska jag åka skidor i nio mil. Jag har inte tid för dig nu, infektion eller vem fan du är. Släpp mig nu eller slå till mig hårdare. Jag lät dig vila i går, men nu får det vara nog. Du och jag på löpbandet i dag, vad säger du om det?! Efter det får du fan bestämma dig!

Rättvis förlust

Oj nu ser jag på besöksstatistiken att det är många otåliga därute (en del Alingsåsare gissar jag) som vill se vad jag ska yttra om matchen i går. Jag kan börja med att säga att Alingsås seger var rättvis. Jag kommer dock att ta upp några "om", men faktum är ändå att det är precis såhär sårbara Heidlös är just nu. Med storken på besök på några håll, en del skador och spelare på höghöjdsläger klarar inte Heidlös av att hålla samma nivå när det kommer oväntade motgångar. En oväntad motgång var Pillans återbud en timme före match i går. Hon hade haft feber på lördagen, trodde hon skulle kunna spela men blev illamående på väg till hallen och fick vända tillbaka hem. Junis-Emma gjorde ett mycket uppskattad och bra insats, och de andra som fick kliva ner på kanten också, men självklart saknades Heidlös kantkanon, som har bäst målsnitt i hela laget.

Jag skulle definitivt heller inte ha spelat i normala fall, men vad finns det för alternativ när Malin är skadad och Karin är i a-laget? Ta två Alvedon och göra sitt bästa. Försöket räckte väl i en halvlek. Tio insläppta kändes okej med mina feber-spagetti-ben, även om jag återigen släpper in några osannolika kantskott. Jag tycker också att vi har ganska bra koll på Alingsås, förutom deras linjespelare, och leder med 13-10 i paus.

Alingsås hämtar upp ledningen ganska snabbt i andra. Jag får inte tag i bollarna bakåt och framåt låser det sig också, samtidigt som Alingsås målis spelar upp sig betydligt. Framåt har Alingsås tre bra spelare: mittnian, vänsterkanten och linjen. Och under de sista tio minuterna lyckas till och med Alingsås med konststycket att kontra in mål på oss och går till en fyramålsledning. Heidlös hämtar upp till två men är aldrig nära segern och i sista sekunden gör Alingsås 20-23.

Tyvärr var det väl ingen i Heidlös, förutom Lisa som jag tyckte var bra, som kom upp i normal kapacitet i går. Och skit känns det att jag som brukar tända till i jämna och viktiga matcher mest bara stod och önskade att matchen skulle ta slut.

Men nu har den i alla fall kommit. Den första förlusten. Jag hade gärna fortsatt att vinna, men många ute i handbolls-Sverige tycker nog att det är roligt att vi förlorade. Nu får det bli seriesegern som räknas framöver. Redan på torsdag slåss Heidlös om två nya poäng. Kanske utan Sara, som stukade foten i går, och definitivt utan Lisa, som gör en avstickare till Linns höghöjdsläger. Jess gjorde värdefull comeback efter ett år utanför planen i går mot Alingsås, gick från planen skadefri och kommer antagligen bara att bli bättre och bättre - det är något att glädjas åt.

Första förlusten

Heidlös gjorde ingen insats att vara stolt över i dag och förlorade med 20-23 mot Alingsås. Och som alla vet är det Heidlös första förlust någonsin. Det är allt jag tänker säga just nu. Nu ska jag äta lite och försöka att vila bort min feber som tyvärr dök upp i dag.

Jag har flyt nu

Två mil i går utan vare sig nämnvärt ont i axel eller ljumske. Helt fantastiskt! Ryggen mår ju inte jättebra, men jag har spanat in ett spännande Voltarenplåster på Apoteket och tror att det kan göra susen.

Karlssons sambo sa något om "flyt" i min åkning, om sin egen sambo sa han något om "ryckigt". Men om nu Karlsson skulle ha något bristande teknik väger hon upp det med sin fantastiska fysik. Min fysik har väl aldrig nått samma nivå så jag får vara väldigt tacksam om jag nu har flyt i åkningen, för det känns inte som att jag kommer vara den som drar från Sälen till Mora.

Matchdag i dag! Monsterfrukost i Haga med Katta och Karin, vila, lunch och avfärd mot Heidhallen. Så ser min matchdag ut.

Vi lägger milen bakom oss

Nu drar jag och Karlsson till Partille Golfbana för skidåkning. Håll era tummar för axlar, ljumskar, vallning och bindningar! Den axelrehab jag körde i går på gymmet kändes väldigt bra, så jag är lite på uppgång igen nu tror jag.

Hur ska det gå?

Just nu börjar jag få lite panik över min axel. Hur ska det här gå egentligen? Jag tänker ta ett långt konditionspass på gymmet i dag och sedan ska jag testa axeln lite lugnt på olika sätt, för att se vilken status den håller egentligen. Jag nästan svimmar när jag tänker på att det bara är tre veckor kvar tills jag och Karlsson ska åka de där nio milen. Jag skulle ju vara nära toppformen nu ju, inte ha ont i en jävla axel.

Inga problem

Heidlös vill inte avslöja för mycket från veckans träning med tanke på den viktiga seriefinalen på söndag och de läsare den här bloggen har. Men jag kan väl säga såhär: det mesta ser stabilt ut. Jag själv tog det i och för sig lite lugnt med några rörelser under träningen på grund av vissa krämpor. Vi kan kalla det lower body injury. Jag har i och för sig en upper body injury too, men det är ändå stabilt på nåt sätt. Good.

Förutom mina svagheter är det väl Coach som dras med den svåraste skadan just nu efter att hon klämde tummen i bildörren i veckan. Men inte heller den oroar, i dag skulle hon till och med vara med och skjuta. Hon gjorde som vanligt. Skulle sätta sig i respekt. Men missade mitt huvud med en millimeter. Irriterande att hon alltid kör samma grej varje säsong, men jag tror vi reder ut detta på after worken i morgon.

Jess visade att både fotbollstakterna (gamla inte långt från segern i dag!) och skottet finns kvar och kan bli ett trumfkort framöver. Och på läktaren dök Polisen upp i full utrustning. Comeback kanske?

Inte ens det faktum att vår fina medicinväska råkade vara totalförstörd av allt klister som runnit ur burken störde Heidlös i dag. Det tog en minut och så stod Sosa där med en ny. Allt ordnar sig just nu.

Välkomna Alingsås!

Vilda och våldsamma

Speaker-Frank brukar ju ibland på Heids matcher berätta vad Heid betyder. Så nu tänkte jag berätta vad Heidlös betyder. Inte mindre än tolv synonymer finner jag på ordet "hejdlös":

ohämmad, omåttlig, måttlös, gränslös, oemotståndlig, otyglad, tygellös, utan hejd, överdriven, obehärskad, vild, våldsam

Vad säger ni Alingsås, är ett lag med dessa egenskaper några ni ser fram emot att möta på söndag?

Schemaändring ogillas

Jag hade sett fram emot trevlig handbollsunderhållning i Heidhallen på lördag och hann inte alls med i svängarna när det visade sig att Heid-Kropps tydligen ska spelas i dag. Andra planer gör att jag missar matchen, men jag hann i alla fall snabbt ro ihop en liten text med Madde till dagens matchprogram (en syssla jag tagit på mig under våren). Tror bland annat Amon blir nöjd med Maddes svar.

När det gäller matchen tror jag precis som Madde, jämnt till en början men sedan springer Heid ifrån.

Mest skit

Det blev ingen skidåkning med Karlsson i dag utan jag har nyss varit ute och provat på Slottskogen. Det gick ju inte alls eftersom det var alldeles för mycket snö och några spår efter någon annan fanns ju inte heller. Jag försökte mig på att göra en egen liten bana, men nej. Dessutom lossnade pjäxan från bindningen två gånger, vilket gör mig lite orolig. Något som gör mig mer orolig är dock att min vänsteraxel absolut inte skulle klara av att köra 9 mil i dag. Nu är det i och för sig drygt tre veckor kvar, men hinner det onda försvinna och hur mycket styrka i överkroppen kommer jag att tappa om jag måste vila axeln? Det som för en vecka sedan kändes väldigt bra känns nu som rena rama skiten.

Spinning och skidåkning

I dag var jag kors i taket på ett riktigt roligt spinningpass på gymmet. Det skulle till en norska för att ordna det. Hon var tyvärr bara ersättare så risken är väl att jag återigen är besviken efter nästa pass.

Jag och Karlsson har planerat skidåkning i morgon förmiddag. Det kan ju bli hur som helst känner jag. Finns det några spår någonstans efter allt snöfall, eller måste vi fungera som spårgörare? Och i så fall - kan man egentligen inte lika gärna ge sig ut i Slottskogen? Och vilken valla ska man ha? Inte den enda jag har hemma antagligen. Vi får se vad som händer.

28 år i dag!

Stort grattis!

Utåt, inåt, bakåt, framåt

Eftersom jag känner att jag måste vila den där axeln lite försökte jag fokusera på benen på gymmet i dag i stället. De har fått stå tillbaka lite för konditionsträning, bålträning och ryggträning den senaste tiden. Det är ju verkligen inte bra egentligen med tanke på knäet, men nu har det blivit så.

Jag körde några rehabövningar, som jag tror kan vara bra att göra emellanåt, som komplement till de vanliga benövningarna. Gjorde ett varv av när man står och drar i den där vajern åt alla håll - utåt, inåt, bakåt, framåt. Körde tolv av varje. När jag rehabtränade körde jag 3x25 åt alla håll. Och efter körde jag ungefär 100 andra benövningar. Flera, flera gånger i veckan. Det tog ju förfasen timmar bara att träna benen. Såhär i efterhand förstår jag inte att jag inte dog av tristess och den där korsbandsrehaben framstår nu som en av de största insatserna jag någonsin gjort i livet.

Renlevnadslivet verkar fortsätta

Jag har råkat hamna i något slags tråkigt renlevnadsliv efter nyår eftersom jag tänkte att det kan vara bra att leva lite mer som en skidåkare såhär inför Vasaloppet. Herregud vad jag längtar efter att bara vara handbollsspelare. I går bestämde jag själv att det får bli en rejäl lagfest i mars. Hoppas fler än jag kan vara med. Dessutom propsade jag på i bilen hem från Varberg att vi måste gå på after work oftare. Jag föreslog till och med att vi faktiskt kan ta en redan nu på fredag (som en liten avstickare från renlevnadslivet). Men nej det gick inte tyckte de andra. Det går tydligen inte när man har match på söndag. "Men man kan ju dricka två glas", försökte jag. "Ja, ja, det vet vi ju hur det slutar - på Tranquilo", sa de andra. Där var det slutdiskuterat tydligen.

Vad hände där?

Det var något som hände med min axel i går på matchen. I en situation där jag skulle försöka få tag på en retur ute vid heldragna råkade jag stöta ihop med en Varbergsspelare och det var något som knakade eller knäppte till. Skit tänkte jag först, men sen tänkte jag på att det ju bara var vänsteraxeln och att en liten skada där nog inte skulle störa så mycket. Efter matchen kom jag dock på att jag ju snart ska åka skidor ganska länge och långt och att jag nog behöver båda mina axlar då. Nu väntar jag på att ömheten i axlarna, efter lite för mycket bänkpress och andra bröstövningar i fredags, ska gå över så att jag kan känna om jag har ont i axeln eller inte. Har jag det vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.