Jag var i alla fall på gång

På söndag skulle jag egentligen ha sprungit Tjejmilen. Tanken var så ganska länge under sommaren. Jag och två kompisar (morsor som behövde få upp farten igen) bestämde att det var en perfekt sak att träna för under sommaren. Men väldigt snart kom rapporterna från Karlstad att det inte stod helt bra till med en hälsena, och när det visade sig vara en spricka som bara klarade av 15 minuter långa promenader hoppade den första morsan av. När det sedan visade sig att den andra morsan skulle ha lite för stor mage för att springa en mil i september ställde vi in hela skiten. Och oj vad fort luften gick ur mig. Efter det har det inte blivit så himla mycket mer intervaller, backträning och enmilsrundor. Jag som verkligen var på gång att bli den där kenyanen jag ser framför mig i min mentala träning hänger mest på gymmet igen och tar en löprunda kanske två gånger i veckan. Allt är med andra ord som vanligt igen.