MVG till löpbandet

I dag provade jag på de nya löpbanden på gymmet. Stadigt, inbyggd fläkt, och tv. MVG där! Och när det visas gamla avsnitt av Beverly Hills på skärmen - vi pratar Steve, Andrea, Kelly och hela gänget - då kan man ju i princip springa hur länge som helst. Det gjorde jag i och för sig inte. Bevvan tog slut och jag gick vidare till mina roliga rehabövningar redan efter 15 minuter.

Noterat: det känns mycket bättre i knäet när jag springer på löpband. Men vem vill göra det nu när sommaren snart är här...

Jakten på Mallis-rumpan

Om en månad drar jag och Karin till Mallis. Det här faktumet börjar göra mig lite stressad, för vad gör man när det inte finns lika mycket tid som vanligt till träning, knäet inte är hundra och kroppens stressnivå säkert gör att jag lagrar mer fett än vanligt. En quick-fix kanske. Pulver, svält och kanske några fettförbrännande tabletter från Kina inköpta på nätet? Nä, jag vill ju ha kvar musklerna också. Och så hittar jag ett fettförbränningsprogram från Slim Jim som tydligen gör att man behåller muskelmassan också. Slim Jims syfte är ju såklart att sälja på mig massa kosttillskott, men det struntar jag i, och tar del av hans andra råd. Det värsta är dock att hans träningsprogram inte är hårdare än den träning jag faktiskt hinner med just nu. Jag får försöka följa hans matprogram, men träningsprogrammet var väl alltså inte så värst inspirerande, och någon Mallis-rumpa (förra året var det Barcelona-rumpa) lär det definitivt inte ge. Med tanke på Mallis totala avsaknad av vass känns det här som sagt ganska stressande.

En rejäl, helvetesförsäsong är vad jag skulle behöva just nu. I alla fall - nu går jag till gymmet.

Nytt på gymmet

Precis när jag som bäst går och väntar på att min gymkedja ska öppna en ny anläggning 150 meter från min port, slår mitt nuvarande gym (som kommer att va mitt huvudgym sen också) till med flera nyheter. Spinningsalen har utrustats med Activio, som gör att deltagarna kan ha koll på sin puls under passet, och alla löpband är utbytta till nya med tv-skärm. Trevligt tycker jag! Men samtidigt är en stor del av avdelningen för fria vikter avstängd för, vad det verkar, fuktskador, så det vore ju synd att kalla gymmet för tipptop.

Förövrigt väntar Heidlös fortfarande med spänning på Pillans överraskning. Jag har inte fått några ledtrådar än, mer än att förväntningarna inte ska vara för höga. Så då kanske det är en klisterburk det handlar om ändå?

Tråkigt, tråkigt

Det här med mina rehabövningar i vardagen har väl börjat sådär. Men på gymmet kör jag de tråkigaste av tråkiga övningar. Och. Det. Tar. Sån. Förbannat. Lång. Tid. Men ger det resultat får det väl vara så då.

Rosander dök upp på mitt gym i fredags också, och hon crosstrainade och rodde så att det nästan är så att jag funderar på om det är en ny elitsatsning på gång. Kanske inte, men bra att hon satsar på att komma väl förberedd till nästa Heidlös-säsong.

Visst är det väl fantastiskt att SM-slutspelet lever som det gör! Hoppas Eslöv-Skövde blir en lika bra match som den i Lund i fredags.

Damhandboll igen!

Alltså det här med all handboll på tv är ju helt fantastiskt! Men nu är det alltså TV4 som sänder helt plötsligt, slåss de om att få visa damhandboll nu, eller vad händer?! Jag har egentligen inte tid att se på någon match i kväll, men bjuder tv till så bjuder jag till och tar mig tid helt enkelt. En liten Lugiseger i kväll skulle sitta bra tycker jag.

Blogg som tar trubbel på allvar

Medan jag just nu endast jobbar och sover och inte kan berätta ens om en liten löptur eller någon handbollsmatch på tv, nöjer jag mig med att tipsa om annan rolig läsning. Kanske främst för kvinnliga läsare, men män bör läsa och ta till sig en och annan åsikt. Mitt i prick med humor från en av de roligaste personerna jag vet: Hatar trubbel - vi finns där med sanningen när alla dina vänner screenar dig.

Pillan ska överraska

Pillan har tydligen en överraskning på gång till Heidlös. Än så länge hemlig. Jag undrar ju självklart vad detta kan vara. En ny storsponsor? En överraskningsresa från våra supporters? En ny träningstid? En ny klisterburk? Det kan ju egentligen vara vad som helst. Vi väntar med spänning tills allt är klart till 100 procent.

En liten knädiagnos

Det blev inte riktigt rätt med inställningarna på pulsklockan i går (det tar nog ett tag att lära sig) så jag fick hålla mig inom pulsintervallet 131-149, vilket innebar att jag fick sakta ner ibland för att den inte skulle pipa. Men jag var ju mest ute för att testa knäet så det gjorde ju ingenting. Knäet är väl inte i toppform, jag har återigen känningar i knävecket, och nu funderar jag på diagnosen. Jag har ansett mig själv vara något av en knäspecialist, men jag tror minsann att jag saknar en del kunskap om menisken. Jag tror att det är menisken som har fått sig en smäll, men nu undrar jag: Kan menisken "få en smäll" och ge smärta för ett tag UTAN att vara trasig? Det vore ju väldigt synd om den är trasig eftersom den var helt oskadd efter min korsbandsskada.

Maxpulstest med Karlsson

Jag har bestämt mig för att jag måste göra ett maxpulstest, för att min nya vän pulsklockan ska kunna göra ett ordentligt arbete. Har blivit rekommenderad Aktivitus, men det hinns absolut inte med just nu så i stället har jag bokat in Karlsson som ivrig piskare i backen från Plikta upp till Masthugget. Det som är så bra med Karlsson är ju att man får två i ett så att säga - pådrivare och sjukvårdspersonal.

Jag kan återkomma med datum och tid i fall fler är intresserade av att se denna underhållning. Först ska jag dock ut på en något lugnare löptur och testa knäet i dag.

Otränad med elitkondition

Jorå, visst hamnade jag i elitkategorin på mitt fitnesstest. Jag låg i soffan med en puls på 41 (trots att jag känner mig stressad) och då fattade jag ju att det bara kunde sluta på ett sätt när klockan pep till och testet var klart. Det kan ju inte vara normalt mitt hjärta. Jag är inte ens tränad just nu. Och hur roligt känns det att försöka förbättra konditionen för klockan om det är den här jädra pulsen som ska visa om jag är tränad eller ej. Maxpuls vet jag inte vad jag har men den räknar klockan ut med 220 minus ålder om man inte ställer in ett eget värde. Jag kanske borde gå och testa maxpulsen hos en expert så att jag får ordning på mina pulszoner. Det här gör mig mycket förvirrad. För tio år sedan, när jag också hade pulsklocka, kan jag inte komma ihåg att jag hade så här låg puls och då vet jag att fitnesstestet gav mig resultatet "ganska bra" en gång. (Gränserna är: mycket låg, låg, godkänd, ganska bra, bra, mycket bra, elit).

Min nya vän är här

I går slog jag till och köpte den där pulsklockan, som jag tror kommer att göra mig till en löpare utöver det vanliga. Den här modellen, RS300X, tror jag är den som passar mina syften bäst. Den ligger under kategorin "förbättra konditionen" och "running & multisport". Ful som stryk är den ju såklart, de lite snyggare modellerna passade inte mina syften, men det är väl å andra sidan inget jag ska glida runt med när jag inte har mina träningstights på mig.

Nu ska jag bara hitta något lämpligt tillfälle då jag kan göra fitnesstestet (ta pulsen under några minuter). Vet inte om min låga puls kommer att ställa till det, för det vore ju inte riktigt rätt om jag hamnade i elit-kategorin.

Jag har lite dåligt samvete över att jag har en antagligen helt fungerade (om man byter batteri)pulsklocka i byrån. Den är visserligen 10 år gammal, men tillhörde top of the range på den tiden. Men nu behövde jag en nytändning och en ny klocka. Är någon sugen på att ta över min gamla, som gjorde mig till en crazy-runner när jag bodde i London, är det bara att anmäla intresse.

Knästatus: mycket bättre

I dag mår mitt knä mycket bättre och jag är därför mycket gladare. I går haltade jag och hade fortfarande ont i knävecket, men i dag när jag vaknade var det onda borta och jag njöt när jag gick till gymmet. Femton minuter på motionscykeln gick hur bra som helst, men sedan lät jag benen vila. Till helgen blir det inköp av nya löparskor och pulsklocka (ni missar väl inte att Stadiummedlemmar har 10 % på hela sortimentet tom 18 april), och känns knäet lika bra till helgen ska jag nog använda båda två.

Jag är så otroligt lättad över att det inte blev något allvarligt med knäet. Sedan jag opererade det för fem år sedan, eller vad det är, har jag aldrig varit så nära dra-korsbands-känslan som jag var i tisdags. Och som jag har sagt: det var verkligen en påminnelse om att det inte går att låta benmusklerna vila. Nu ska jag bli bättre (ja jag vet att jag har sagt det förut) på att köra de tråkiga rehabövningarna var jag än befinner mig. Det ska jag!

Ingen skumpa direkt

Pillan till Lindberg före matchen i går, apropå den redan klara seriesegern: "När ska jag säga att jag kommer hem i kväll? Blir det pizza efter, eller ska vi ut på restaurang? Hur ska ni uppvakta oss?"

Lindberg (med mycket frågande uppsyn): "Ska ni uppvaktas? Ni har ju förlorat i år."

Det blev ingen uppvaktning.

Trist avslutning

Det gick väl inte riktigt enligt planerna i dag. Med bara en avbytare passade det väl sig inte riktigt att jag gjorde något med mitt knä redan efter ungefär tre minuter. Jag räddade ett skott från vänsterkanten och samtidigt viker sig mitt vänsterknä lite inåt. Något krasade till och jag satte mig på golvet. Eftersom jag har dragit korsbandet i det knäet sitter jag ändå här nu senare i soffan och är ganska lugn för något sådant allvarligt kan det inte röra sig om. Jag kan stå, gå, böja och stå på ett ben. Men det gör ont i knävecket, så något har hänt. Min löparsatsning, som skulle ta sin början nu i veckan, ser inte ut att börja bra med andra ord. Men där fick jag för att jag inte har tränat benen ordentligt på två veckor (med undantag för i går). Det går inte att fuska med det där, och nu fick jag en rejäl påminnelse.

Tillbaka till matchen. Gurra satte på sig överdragskläderna och hoppade in i målet och jag bestämde mig ganska snart att jag inte vågade spela något mer (det finns gränser för vad jag riskerar även för Heidlös). Men tyvärr är väl min skada det som gör att vi inte lyckas vinna i dag. Inte för att Gurra inte var bra i mål, nej hon kan det där, men hon hade ju såklart behövts ute så att de andra skulle ha kunnat vila någon gång. Det fick de inte nu och tremålsunderläget i paus gick inte att hämta in. Vi var visserligen bara två ifrån, samtidigt som vi fick straff med tre minuter kvar. Men Karlsson satte straffen rakt på målvaktens ben och sedan kunde Bjurslätt öka ledningen till tre i nästa anfall. Matchen slutade 19-21 (tror jag). Lite snöpligt och inte så seriesegrarna ville avsluta säsongen.

Ett steg är ett steg

Den här stegtävlingen jag har berättat om ger jag inte mycket för. I går var jag på gymmet och 40 minuter av den tiden ägnades åt styrketräning. Detta tycker stegtävlingen ska ge mig 4 000 extra steg. En sak vet jag och det är att jag inte gick några 4 000 steg därinne för det är väldigt nära mellan bänkpressen, hantlarna, benpressen och de andra maskinerna jag använde. Jag förstår att man ska räkna om cykeltid i steg eftersom stegräknaren inte ger utslag när man cyklar, men det är väl inte okej att hålla på att räkna om varenda aktivitet man gör. Ett steg är väl ett steg - eller?

Kommer inte ihåg

Ingen kan anklaga mig för att vara påläst när det gäller våra motståndare och dess skyttar. Jag kommer i princip inte ihåg någonting från tidigare matcher eller vilka det var som gjorde mål på mig eller var bra i övrigt. Om Bjurslätt, som vi möter i kväll, kommer jag ihåg från bortamötet att de är vinröda (eller?), att vi vann och att vi spelade i Lundbystrand. Tror också att jag gjorde en ganska bra första halvlek. That's it.

Här kan ni läsa om det förra mötet om ni vill och se om jag har några rätt.

39 poäng

Med en match kvar för Heidlös ser tabellen ut såhär:


Den kanske inte är riktigt lika vacker som tidigare år, men vi får väl komma ihåg att 3:an är lite bättre än 5:an och 4:an.

Bara en kvar

Ursäkta den dåliga uppdateringen man jag har inte riktigt tid för varken blogg, Heidlös eller handboll just nu. Men självklart ska jag skriva några rader om matchen i torsdags, som vi tillslut bara vann med fem bollar. I paus ledde Heidlös med 11-7, men den ledningen berodde inte på att vi på något sätt spelade bra utan på att jag gjorde en bra halvlek i målet. Det blev en del kontringsräddningar och en straffräddning bland annat. Räddade även med ansiktet vilket höjde adrenalinnivån ett snäpp.

I paus skällde vi lite på oss själva och i andra halvlek trodde vi nog att det skulle lossna, men vi drog aldrig riktigt ifrån i målprotokollet utan Mölndal hämtade i stället in några mål i slutet av matchen (19-24 slutade matchen). Mölndal är bättre än vad tabellen visar och har några tjejer med bra skott. Tyvärr var vi i Heidlös lite för snälla mot dem i försvaret denna kväll, och min andra halvlek i målet höll väl inte direkt samma klass som den första. Framåt gjorde alla Heidlösspelarna sitt jobb, men utan att glänsa. De flesta verkar se fram emot en lång och skön försäsongsträning, och den behöver vi inte vänta länge på - sista seriematchen spelas i morgon i Heidhallen.

Två nya

19-24 slutade matchen i Aktiviteten. Jag väntar nog till i morgon att skriva om Heidlös seger.

Oroväckande oansvarigt

Undrar vad Pillan tänkte när hon körde ett boxpass dagen före match. Så här slutade det (och nu citerar jag hennes Facebookuppdatering):

"Pernilla kommer inte kunna lyfta armarna imorn.....ahhhhhhh"

Känns inte som en spelare jag vill ha framför mig i försvar. Och framåt gissar vi att Pillan satsar på underarmsskott. Ja jag säger då det.

Har fått upp farten

I dag klockan 7 (jo det är sant) gav jag mig ut på en fem kilometers löprunda, sedan duschade jag, plockade fram cykeln ur förrådet och begav mig till GP-huset. Nu får de se upp där i toppen av stegtävlingen.

I morgon möter Heidlös Mölndal borta. Har inte koll på lag eller någonting än, men det är väl antagligen det gamla vanliga gänget som spelar.

Några få steg av mig

Jag är sedan i torsdags med i en stegtävling på jobbet. Stegräknaren har inte blivit överhettad den här påskhelgen om vi säger så. I dag till exempel visar räknaren på 7 922 steg. Och då ska ni ändå veta att jag varit ute och sprungit 5 km. Trots att jag faktiskt varit ute och sprungit tre av fyra dagar av min ledighet (sammanlagt 15 km) får den här stegmätaren mig att känna mig som en riktig slappis. Med ett snitt på ca 8 000 steg per dag inser jag att det blir svårt att ta hem segern i den här tävlingen eftersom ledaren just nu ligger på ungefär 36 000 steg per dag. Tror ni inte att detta är en fuskare? Någon som suttit och skakat den där stegräknaren hela helgen med ena handen samtidigt som han ätit påskgodis med den andra? Jag tror att det mycket väl kan vara så, men det blir svårt att bevisa.

Match byter dag

Publiken som bokat in 18 april, då Heidlös skulle spela säsongens sista seriematch, får stryka det i kalendern och i stället skriva upp tisdagen den 13 april. Då möter Heidlös Bjurslätt i Heidhallen klockan 20.30. Vi räknar med stor uppståndelse och uppvaktning från klubben efter, och kanske inför, matchen. Lika spännande varje år att se hur Heidlös serieseger ska firas.

Glad påsk på er!