Det blev seger

Då är hemmapremiären avklarad! Heidlös vann med 27-14 inför 107 personer (Speaker-Frank kan ha saltat lite, men uppemot 80 var det i alla fall när jag räknade alla på läktaren). Det blev hela köret med inspringning och presentation före matchen. Frank var stabil som vanligt med mikrofonen och presenterade oss mycket fint - bland annat med orden att vi är "laget som kombinerar afterwork med en träning i veckan och är laget som alltid har roligt". Musiken sköttes föredömligt av herrspelare (som jag inte kommer ihåg namnet på) hela matchen, som rev av den ena slagdängan efter den andra.

Heidlös försvarsspel och målvaktsspel (jag) var väl en aning darrigt den första kvarten. Vi hade lite problem bakåt att få stopp på Varbergs skyttar, och då syftar jag först och främst på högernian, som hade en lång vänsterarm och ganska hårda skott. Sedan kom som tur var Karin in och stängde igen förutom två lobbar från vänsterkanten kvart nr 2 i första. Framåt spred vi målen mellan spelarna och ledde med 14-9 i paus. Pillan sprang som skjuten ur en kanon hela matchen och kontrade in några bollar i slutet av första.

I kafeterian drack publiken kaffe och åt kanelbullar och Pillans goda kaka i paus, och sedan tog vi nya tag. Jag spelade tack och lov upp mig, och det gjorde försvaret också, så två mål kunde Varberg bara åstadkomma första kvarten i andra. Sista delen av matchen kanske vi inte åstadkom någon lysande handboll, och jag fick ett litet "uttråkat" intryck av publiken, men inte ens Heidlös kan prestera på topp alltid. Vinst med 13 bollar känns ändå som ett ganska bra dagsverk.

Hedersmedlemmen gjorde ett bra jobb med att utse matchens lirare och det blev den vänsterhänta skytten i Varberg och Camilla i Heidlös. Camilla, säkerheten själv som straffskytt (fyra av fyra tror jag) gjorde ett gediget jobb som vanligt och fick en mjuk handduk från If skadeförsäkringar som tack.

Rosander fick en smäll på sitt dåliga knä en bit in i andra och fick det lindat med is av mycket bra domare (som alltså kunde mer än att döma). Enligt Rosander själv tror hon att knäet är svullet i några dagar men att hon kan spela om en vecka. Vi hoppas på det!

Tack Frank, DJ, Daniel och publik för dagens insats!