I dag drog jag mig fram 26 km i längdskidspåren. Först tog jag en kilometer för att testa vallan, och när den fick godkänt gav jag mig iväg i milspåret. Snön ligger fortfarande djup i Värmlandsskogarna och mer kom det under mina timmar i naturen.
Milspåret tar på krafterna mellan 4 och 5 km då det mest går uppför, för att sedan bli ganska okej bortsett från den så kallade mördarbacken, som var något av det värsta jag visste när vi körde försäsongsträning med Forshaga HK. Detta var under högstadiet då jag knappt orkade (eller i alla fall trodde att jag inte orkade) springa 2,5 km. Men tiderna förändras och i dag tog jag alltså milspåret två gånger och femkilometern en gång. Tre gånger mördarbacken alltså - men överlevde ändå.
Efter att ha åkt 26 km hade jag tänkt mig en liten energipåfyllning i bilen för att sedan ta 5 km till, men när jag upptäckte att smörgåsen hade fryst, samtidigt som min ena tumme var rejält frusen, bestämde jag mig för att åka hem.
Tiden på 26 km blev 2 h och 50 minuter. Den farten lär ju inte räcka till någon topplacering på Öppet spår, men faktum är att jag känner mig ganska hoppfull efter dagens åkning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar