I går, före jag fick på mig de hyrda skidorna och gav mig ut i längdspåren i dalen i Engelberg, var jag riktigt riktigt orolig över min höft. Jag kunde inte sätta på mig skorna utan smärta, inte sätta mig ner utan smärta, och när jag tog ett steg åt sidan högg det i höften. Det måste ha varit en nerv eller något som låg i kläm för efter de 13 kilometrarna var det mycket bätte, och nu har jag inga problem längre att slänga upp det vänsta benet över det högra när jag sitter ner. Puh, säger jag bara.
Förkylningen har nu lämnat halsen till förmån för näsan och enligt mina beräkningar kommer jag att vara helt frisk och kry om en vecka. Jag känner mig ganska lugn med andra ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kajsa, dedär låter som min höftskada. Undra om det kan vara så, det beror i så fall för mig på grund av knät har gjort att jag är inte lika stark i rumpa och rygg på båda sidorna och att jag då kompenserar samt att jag skjuter ut höften när jag springer gör benbörj etc, det är sjukgymnastik på d, har faktiskt blivit lite bättre.. /jess
Kajsa, dedär låter som min höftskada. Undra om det kan vara så, det beror i så fall för mig på grund av knät har gjort att jag är inte lika stark i rumpa och rygg på båda sidorna och att jag då kompenserar samt att jag skjuter ut höften när jag springer gör benbörj etc, det är sjukgymnastik på d, har faktiskt blivit lite bättre.. /jess
Det är säkert nåt sånt Jessica! Jag får uppsöka sjukgymnast efter den här skidåkningen är över och se vad jag kan göra åt alla småkrämpor.
Skicka en kommentar