Om söndag 28 februari

Jag lovade att återkomma med en rapport från det långa loppet - det är jag ju nästan skyldig så mycket som ni har fått läsa om det före det ägde rum. Men det är svårt (läs: jag har inte tid) att sammanfatta denna långa dag i en text. Hoppas det är okej med punktform.

Avfärd från Sälen: 8.12 (vi satt i bilkö i ca en timme på väg till starten. Hade egentligen tänkt att ge oss i väg kl 7)

Då var det jobbigt:
- När Karlsson och jag skidade iväg och direkt kände att det inte fanns något fäste överhuvudtaget (Jävla Stadium-valla-idioter tänkte jag då och skulle begära pengarna tillbaka)
- Mellan Smågan och Mångsbodarna (tror jag), första till drygt andra milen, bara slät åkning, rakt fram, långt. Jag hade inget glid. Och det var jävligt många mil kvar.
- När jag började få ont i axeln och svårt att lyfta vänsterarmen efter ungefär två mil.
- När jag anlände till Evertsberg och trodde att jag hade en vattenblåsa stor som en pingisboll under hålfoten. (När jag bytte strumpor fanns dock där ingen blåsa. Glädje!)
- Efter Evertsberg då jag hade bytt handskar, men fingrarna förvandlats till stela isklumpar (Jag viftade med dem frenetiskt och försökte snabba på och tillslut var de normala igen).

Då hade jag krafter:
- I uppförsbackarna - fästet kom efterhand och då jobbade jag mig förbi många trötta saxare.
- De två sista milen - skön åkning och nära målet. Och på upploppet sträckte jag ut ordentligt och körde förbi en hel drös.

Det åt och drack jag:
- I princip en mugg blåbärssoppa, en mugg sportdryck, en mugg med vatten och en halv vetebulle vid alla kontroller. Dessutom en sportbar uppdelad på två måltider i mitten av loppet. Pappa klämde i mig en banan på något ställe, och på något annat ställe fick jag Marabouchoklad. Under de sista en och en halv milen tryckte jag i mig två energibomber som verkligen gav snabb effekt.
- Tre Voltaren T. De två första för axeln och den tredje för ryggen. (Tack gode gud för värktabletter en dag som denna säger jag bara)

Kommentarer:
- Öka, öka! (Pappa)
- Vet du om de där jobbiga Lundbäcksbackarna kommer snart (jag till pappa efter att jag tydligen redan passerat de jobbiga backarna)
- Ja, de kommer nu. (pappa svarar)
- Men där kommer ju Kajsa! Har du åkt förbi Anna? (öh nej, hon var ju 20 minuter före mig för en halvtimme sedan pappa)
- Du ser fräsch ut! På Anna rann snoren. (Pappa peppar)
- Har Anna varit på toa? (Varför frågar jag? Är jag kissnödig går jag på toa, är Anna kissnödig går hon på toa. Jag gick inte på toa)
- Jag ska inte klaga på vallningen, jag har proffsvallat - Marcus Hellners vallare (en tjej jag pratade med litegrann med tre mil till mål. Vissa har det bra...)

Bäst under dagen:
- Det stora medicinska ländryggsplåstret med någon slags cayennepeppar i räddade nog min dag. Alstrade värme och verkade muskelavslappnande länge, länge.
- Mammas och pappas support.
- Sportdrycken
- Alla trevliga funktionärer
- Vädret - lagomt kallt, men solen sken bara under 20 minuter

Sämst under dagen:
- Spåren de första 5 milen - ungefär lika bra som när en unge går ut i nysnön i trädgården och spårar.
- Mitt glid

Missen:
- Jag glömde totalt att le åt fotografen vid målgång. Log dock och sträckte armarna i luften mot mamma senare, tyvärr är hon ingen mästerfotograf varför min målgång är väldigt illa dokumenterad. (men några bilder ska jag bjuda på när jag fått in dem i datorn)

Tid: 10.51,51 (Anna: 10.01,02!!)