En mil duger inte

Mamma: "Va önsker ru räj näru fyller år?"
Jag: "En pulsklocka. Jag vill ha det nu när jag ska springa mycket. Tänkte springa Tjejmilen i sommar."
Mamma: "Tjejmilen. Dä ä ju bare en mil dä."

Höga krav ny tydligen efter att jag lyckats åka nio mil på skidor.

Guld kanske?

Får man guldmedaljer om man vinner trean undrar Heidlös. Vi tycker att det är dags nu efter att ha vunnit 5:an, 4:an och snart 3:an (ja segern är väl redan klar, grattis till oss). Någon som vet?

Wartas referat

Och så här skriver Warta om matchen på sin hemsida.

"En bra start i varje halvlek räcker inte mot suveräna serieledarna.

Wartadamerna höll jämna steg med Heidlös rutinerade lag i ca 10-15 minuter i varje halvlek.
Tabellen ljuger inte, inte heller dagens resultat 22 för HPW och 34 för Heidlös. Sett från sidan tycker jag ändå att Warta gör en helt OK insats, man kämpar hela matchen och vill försöka ge motståndarna en rejäl match. Men man måste till slut konstatera att Heidlös är bättre på nästan allt.

Jag tycker ändå att det var en bra match och titta på.
Bra kämpat Warta!"

Måsen gav resultat

Heidlös gjorde ännu en match med bara heidlösare och det gick bra igen. Kajsa K gjorde en beundransvärd comeback på planen efter att ha vilat sig i form under vintern. Den tjejen har så mycket handboll i sig att hälften vore nog. Smart som hon är slog hon en hel del fantastiska kontringspass, så att hon själv slapp springa och bli trött.

Pillan fångade Kajsas bollar och gjorde, jag vet inte hur många mål. Men många var det. Både på kontring och från kanten visade hon upp en fantastisk säkerhet, och det är inte utan att man oroar sig för att CK ska lyfta telefonen.

Rosander var lika säker hon från sin kant, och att vi inte ledde med mer än 19-11 i paus berodde på Wartas vänsternia som vi inte fick stopp på. Hon varierade sina skott överraskande bra, och när varken jag eller försvaret var helt på hugget trillade bollarna in.

Heidlös inledde andra halvlek med att återuppliva Måsen, kombinationen vi skapade på vår första lagfest någonsin men som av någon anledning fått vila hela säsongen. Kajsa K fick uppdraget att vara skytten och satte bollen säkert i vänsterkrysset. Kajsa påpekade efter matchen att det var första gången hon fått vara skytt på Måsen, så det var verkligen på tiden.

Warta började andra halvlek bäst och Heidlös gjorde de missar vi har gjort en del på slutet - försökt spela in på linjen, misslyckats, och i stället åkt på kontring. Vår ledning var som minst fem bollar, men sedan skärpte vi till oss igen och det blev alltså en tolvmålsseger tillslut.

Jag gjorde ingen minnesvärd match, och man kan nog konstatera, som jag gjorde före matchen, att jag gör mina bästa matcher på bortaplan. Varför vet jag inte.

Övrigt värt att notera: domarna körde med headset. Hightech i trean! De verkade förövrigt vara väldigt konfunderade efter Måsen och avhandlade detta ämne ett bra tag i sina headset. Jag gissar att de var oroliga för att de inte hann se om det förekom några felspärrar.

34-22

Jag ska snart berätta mer om Måsen och annat från matchen, men just nu får ni bara veta att Heidlös-Warta slutade 34-22.

Warta på besök

Match i morgon mot Warta 16.45 i Heidhallen. Jag känner att jag inte har helkoll inför matchen, men jag har hört med Coach och hon har koll, så jag slappnar av och ser bara till att ta mig till samlingen.

Men jag skulle gissa att laget ser ut såhär:

Mv: Kajsa
M6: ingen
9m: Gurra, Karlsson, Kajsa K, Sara, Jess
v6: Pillan
h6: Rosander

Om jag har förstått rätt ser ni att Heidlös har en mycket intressant spelare i truppen. Kajsa K har matchats sparsamt den här säsongen, men nu tycker Coach att det är läge att slänga in henne. Ingen är gladare än jag.

Hejdlöst tipsar: löpartights

Mina löpartights (inte vintertightsen med sömjävlarna) har verkligen tjänat ut och i dag tittade jag efter nya. Kan man vara lycklig över ett par löpartights? I så fall är jag det nu. Ett krav var att de skulle ha lite bredare resår i midjan och inte bara sitta uppe med hjälp av snörningen, om ni förstår vad jag menar. Lite högre i midjan också så att de inte åker ner vid benböj och allehanda komplicerade rörelser. Jag hittade dem!

Jag provade ett par Craft, men dessa levde inte upp till kraven och dessutom fick de, med hjälp av några sömmar, låren att se gigantiska ut. Men Nike är ju alltid ett vinnande kort. Svarta, cleana tights med perfekt passform i dri fit-material, reflexdragkedjor bak på vaden och en liten ficka på rumpan. 350 kr! Helt jävla fantastiskt om jag får säga det själv. (hittar tyvärr ingen bild på de nya älsklingarna, men artikelnumret verkar vara 320868, om ni vill köpa)

Och ja, jag har kontrollerat att det inte finns några sömjävlar.

Lång säsong för Heidlös

Säsongen börjar ta slut för många handbollsspelare. Heid har ju till exempel spelat klart för säsongen. Webbs unga spelare har också tagit vila, vilket innebär att Heidlös inte har några träningskompisar längre. Men för Heidlös är säsongen långt ifrån över. Vi har tre matcher kvar. Vi spelar vår sista seriematch 18 april. 18 april! Jag tror aldrig att min handbollssäsong har pågått så länge. Men det gör mig faktiskt inte så mycket - jag tycker handboll är jätteroligt just nu. Och det är inget nytt fenomen. Efter den traditionella svackan i januari och början av februari brukar jag åter hitta formen och lusten när det närmar sig slutet. Jag tänker inte klaga på den långa säsongen. Men det hörs oroväckande många stön på andra håll. "Tre matcher kvar!!!" Pust, stön. Jag vet inte riktigt hur jag ska smitta av mig med min entusiasm.

Aktuell tabell

Visst ser det väl ut som att Heidlös går mot en ganska bekväm serieseger även i år?!

Sveriges bästa c-lag

Gedigen insats av Heidlös i Kungälv får man väl säga efter 21-målssegern. Jag, försvaret och anfallet fungerade i stort sett hela matchen. Och i dag var vi just Heidlös också, inga inlånade juniorer utan bara äkta Heidlösspelare som gärna visade att det är Heidlös som är Sveriges bästa c-lag och att den tappade poängen på hemmaplan bara var en otroligt stor miss i arbetet.

Jess erbjöd sig fortare än kvickt att börja matchen på bänken, men när Sara efter en kvart in i matchen fick lämna planen och i stället uppsöka toaletten, blev det ingen mer vila för Jess, eller någon annan heller för den delen. Sara sa tack och hej och lämnade matchen med en ansiktsfärg i samma nyans som Kungälvs tröjor (krya på dig!). Jess visade dock att hon är tillbaka i form, hade inga problem med tempot och kunde glädjas åt att skottarmen är tillbaka. Alla andra spelare gjorde också sitt till målskörden. Vi gjorde mål på kontringar, kombinationer, genombrott, avstämda skott, underarmsskott, hoppskott, kantskott, lobbar. Det fanns säkert något annat sätt vi gjorde mål på också.

Domarparet, speciellt den ena av de två, gjorde den bästa domarinsatsen jag sett den här säsongen. Kungälv kämpade på hela matchen och det var schyst spel - en trevlig match helt enkelt.

Ganska lätt

Sådär ja. 11-32 slutade matchen i Kungälv. Återkommer. Karlsson och jag firar segern med en pasta på Pasta Haus.

Mot Kungälv

Snart åker jag, Karlsson, Pillan, Rosander, Lisa, Gurra, Jess, Sara och Coach till Kungälv för att plocka hem två nya poäng. Ni kommer väl ihåg att vi bara fick en poäng hemma. Det gillade vi inte alls.

Ingen storvinst

40 kronor satsade jag på Heidvinst i går. Storsumma för att vara mig, men nu blev det ju ingen storvinst som ni förstår. Men det var faktiskt inte långt ifrån. Heid spelade bländande försvarsspel långa stunder och när Gulldén försvann var ju Sävehof inte mycket att hänga i granen om ni frågar mig. Och dessutom överraskade domarna mig med att kunna visa ut och döma passivt spel och stürmer även för Sävehof - jag har aldrig sett det förut. Amons och Maddes samarbete i andra halvlek var underbart att se. Men på söndag sätter jag inga slantar på klubbkamraterna tyvärr.

I kväll smäller det

Jag känner såhär: är det någon gång Heid ska slå Sävehof är det ikväll. Därför spelar jag på Heidseger i dag. Odds på Svenska spel: 7,25. Jag ska bara fundera på hur mycket jag ska satsa. Det ska bli väldigt roligt att se handboll i kväll. Jag är förväntansfull.

Grusigt och jävligt

Jag tog mig en löprunda i Slottsskogen med omnejd i går. Det var isigt, grusigt, mörkt och jävligt. Men förutom det, sömjävlarna, lite ont i rätt knä, stela fotleder och extremt stumma vader över Masthugget får jag nog ändå säga att det var en ganska behaglig löprunda. Håkan piggade upp i öronen och höften gjorde inte ont alls. Och nu kommer det ju bara att bli bättre. Jag ser ljust på framtiden.

Längtan är total

Det finns inte riktigt ord för hur mycket jag längtar till dagarna när man kommer hem från jobbet, det är ljust ute och Slottsskogen är helt fri från is och grus. Oj vad jag ska springa. Jag kommer antagligen ha köpt nya löparskor tills dess också och kommer därför att ha ett lite extra studsigt steg. Ont i knä, höft eller ljumske kommer jag däremot inte att ha.

Nio mil i bilder

Jag har väl lovat lite bilder från min och Karlssons färd mellan Sälen och Mora. Bättre sent än aldrig. (Jag har redan nämnt att bilderna under loppet inte togs av någon proffsfotograf, därför var urvalet lite bristfälligt om ni förstår vad jag menar)

Säkra kanter

32-20 vann Heidlös med i går. Rosander dominerade totalt på sin kant, och utan att ha koll på exakt hur många mål hon gjorde skulle jag gissa på minst åtta. På den andra kanten dominerade Pillan och var lika säker hon i sina avslut. Samtidigt var Gurra stabil i sina avslut när hon väl avlossade kanonen från niometer. Lisa slet som vanligt kopiöst på linjen, och våra tre unga (förutom Carro och Linnea anslöt Natascha efter att precis innan spelat med egna laget) skötte sig utmärkt. Karlsson dök upp i andra halvlek men tyckte att det såg så stabilt ut att hon struntade i att byta om.

Vi ledde med 15-8 i paus, men förlorade tyvärr bollen alldeles för ofta i andra halvlek när vi provade på inspel till linjen. Onsalas vänsterkant var snabb och de lyckades få in en hel del kontringsmål i andra. Tolv bollar är väl en okej segermarginal, men det står återigen klart att vi har lite att jobba på i försvarsspelet när det gäller att hålla koll på linjen.

Tack och lov för de små

Träningen i går var väl inte en av de bättre jag har genomfört i Heidhallen. Men det tog sig lite på slutet när det blev tävlingsmoment, och självförtroendet sviktar inte inför matchen på lördag.

Vi var endast tre Heidlösare på träningen i går, jag, Gurra och Rosander, så tack och lov för att de små är med oss nuförtiden säger jag. Annars hade det inte blivit någon träning.

Vi lånar in några av dem till på lördag också för att klara matchen. Carro och Linnea får förtroende igen. Annars ser laget ut som följer:
Mv: Kajsa
9m: Gurra, Anna K (som förhoppningsvis dyker upp till andra halvlek)
kanter: Pillan, Rosander
m6: Lisa (ev Anna L, som dock är sjuk just nu)

Matchen börjar 15.45 och det är alltså åttondeplacerade Onsala som kommer på besök.

Statistiken förstörd

Det är en sak som oroar mig efter matchen i lördags då Coach fick ställa in på grund av sjukdom. Jag försökte sköta sysslorna så gott det gick: Se till så att matchprotokollet fylldes i, att någon var uppskriven som ledare och jag gav spelare olika ansvarsområden så att inga bollar skulle försvinna eller att vi skulle glömma tröjor. Men jag glömde en sak: Att skriva upp målskyttar och utvisningsminuter. Ja, jag hade ju inte klarat det under tiden jag spelade men jag hade ju kunnat ta målskyttarna efter matchen. Coachs fina statistik är nu förstörd. Men Tova på förbundet kanske kan hjälpa oss att lösa detta.

Heidlös på tv

Inte nog med att Jess var i GP i går, nu visar det sig att Heidlös har en tv-stjärna också. Sara satt och såg mycket smart ut i senaste Debatt. Hon gör sig mycket bra där på främre raden. Jag vet inte riktigt vad hon gjorde där, men jag antar att Debatt bara behövde lite extra glans.

Inte direkt lagom

Jag läser om en galning som ska göra klassikern under ett och samma dygn. Nog för att det kan vara spännande att tänja på gränserna, men det här måste väl ändå vara att ta i, eller? Fast sysslar man med triathlon till vardags kanske detta inte är ett så himla långt steg ändå. Men ändå - galenskap.

Jess får börja duscha

Heidlös är med i GP i dag. Det är Jess som på sidan 4 svarar på frågan: Vad gör du för att använda mindre vatten?

- Jag har inte märkt av någon vattenbrist eller lägre tryck ännu. Det första jag tänker på när det gäller att spara vatten är att bada mindre, säger Jess i en blå mössa.

Det kan man kalla stakning

Anders Olsson, en riktigt förebild, slog min tid på Vasaloppet med sex minuter. Och då kan han bara använda armarna. Det är helt sinnessjukt. Han fick mjölsyra i armarna efter en timme, men säger sig inte vara avskräckt från att köra Vasaloppet igen. Vilken hjälte!

Lågt tempo när Heidlös vann

Det finns väl inte så värst mycket att säga om matchen i går. Vi gjorde en bra start på matchen och ledde med 2-12. Det fixade vi till stor del genom kontringar. I halvlek tror jag att vi ledde med 7-17 och det var väl egentligen bara för oss att springa ifrån i andra. Men vi hade redan i slutet av första gått ner i Tostareds låga tempo och vi fortsatte med det i andra halvlek. Det var i stället Tostared som gjorde målen i början av första halvlek och i mål stod jag och var lite frustrerad över att tjejerna inte använde sin fulla kapacitet framåt. Men till slut fick vi ändå in bollarna och en seger med 13 är väl okej.

Jag släppte visserligen in 19 men är faktiskt nöjd med min insats. För första matchen på länge höll jag totalt tätt på kantskotten. Jag räddade i alla fall fem frilägen och kände mig stabil på niometersskotten. Tostareds mål kom genom deras långa linjespelare (9 mål), som vi på något sätt inte lyckades stoppa, och på kontringar. Med tanke på att jag före matchen inte trodde att jag skulle ta mig upp från golvet om jag väl hamnade där, så kan jag inte vara annat än nöjd med insatsen. Det var väl de långa utkasten som inte kom upp i nivå under matchen, men det skyller jag på bänkpressen och på vaxet (klisterförbud).

Framåt spred Heidlös målen ganska bra som vanligt, och de inlånade juniorerna Linnea och Carro gjorde gedigna insatser. Seriesegern kommer närmare och närmare. Fem matcher kvar nu såg jag i kalendern.

19-32

Snabbuppdatering: matchen i Tostared slutade 19-32. Två nya poäng till Heidlös alltså.

Sjuk Coach och stel målvakt

I dag hade jag verkligen önskat mig en målvaktskollega. Jag tror att 60 minuter spel för mig i dag kommer att bli en riktigt tuff timme. Kroppen har inte återhämtat sig från skidåkningen förra helgen känner jag. Bröstet var väl den kroppsdel som klarade sig undan bäst efter de nio milen, men det tröttade jag ut på gymmet i går i stället. Stelheten är väl inte total kanske, men smidigheten är i alla fall långt borta.

Karlsson har dragit till Alperna, men var och hängde matchväskan till nästa veckas match på min dörr i morse, så att hon kan åka direkt från flygplatsen till hallen när hon kommer hem. Sådan planering gillas verkligen.

Coach är krasslig och följer inte med till matchen. Men slänger in medicinväskan på ettans spårvagn vid Hagakyrkan när jag åker förbi. Det blir alltså för Heidlös att coacha sig själva i dag. Svårt, men det får gå.

Ingen planka för Heidlös

Det var nog ett tag sedan jag spelade handboll. I går på träningen var jag inte riktigt säker på vilket lår jag brukar ha värmeskydd på och när jag skulle sätta på mig armbågsskydden efter fotbollsuppvärmningen (mycket stabil seger för Heidlös mot de små förresten. Jag satte ettan och Lisa tvåan) hade de torkat ihop kändes det som, och eftersom ingen ville hjälpa mig (farligt att stöta i dem tydligen) tog det ett bra tag att få upp dem på armarna. Väl i mål märkte jag väl ganska snabbt att kroppen inte direkt är återhämtad efter de nio milen i söndags. Det blev till och med kramp i fötterna. Höfterna gjorde väldigt ont hela träningen, men det är förhoppningsvis bara sviter efter helgen alltså.

Det var väldigt roligt att träna med Olli/Team Aspero/b-laget/de unga eller vad vi nu ska kalla dem. Heidlös taggade till, och vi tog de segrar som gick att ta under träningen: fotbollen, först till 15 mål och spel på slutet. Som tur är får vi hålla träningen på Heidlös-nivå trots att vi tränar tillsammans. Medan de små körde plankan i fasligt många minuter drack vi lite vatten och pratade om kommande lagfest.

I morgon är det match borta mot Tostared. Vi lånar in två av de unga för att få folk på bänken (förra matchen mot Tostared spelade vi ju stora delar av matchen med en man mindre och ingen verkar sugen på det igen). Här är laget:

Mv: Kajsa
M6: Lisa, Anna L
kanter: Pillan, Rosander
9M: Gurra, Sara, Carro (inlånad), Linnea (inlånad)

Karlsson är i Alperna och väntas i bästa fall åter till andra halvlek i nästa veckas match.

12 264 åkte i mål

Jag läser på Vasaloppets hemsida att snöfallet gjorde spåren tungåkta (nähä!) under Öppet Spår, och därmed gjordes också några riktigt tappra prestationer. Jag såg folk bryta redan vid första kontrollen, jag såg folk ligga bredvid spåret under loppet och jag såg folk bryta vid sista (!!) kontrollen. Här är siffrorna för Öppet Spår, som ökade deltagarantalet med 31 procent från förra året.

Fakta: Öppet Spår söndag (28 februari) lockade i år 9 232 att anmäla sig, varav 8 420 startade och 7 783 åkte i mål. Till Öppet Spår måndag (1 mars) var 5 313 anmälda, varav 4 767 startade och 4 481 åkte i mål. Totalt gick alltså 12 264 åkare i mål i 2010 års Öppet Spår. Rekord det också förstås. (fakta: www.vasaloppet.se)

Om söndag 28 februari

Jag lovade att återkomma med en rapport från det långa loppet - det är jag ju nästan skyldig så mycket som ni har fått läsa om det före det ägde rum. Men det är svårt (läs: jag har inte tid) att sammanfatta denna långa dag i en text. Hoppas det är okej med punktform.

Avfärd från Sälen: 8.12 (vi satt i bilkö i ca en timme på väg till starten. Hade egentligen tänkt att ge oss i väg kl 7)

Då var det jobbigt:
- När Karlsson och jag skidade iväg och direkt kände att det inte fanns något fäste överhuvudtaget (Jävla Stadium-valla-idioter tänkte jag då och skulle begära pengarna tillbaka)
- Mellan Smågan och Mångsbodarna (tror jag), första till drygt andra milen, bara slät åkning, rakt fram, långt. Jag hade inget glid. Och det var jävligt många mil kvar.
- När jag började få ont i axeln och svårt att lyfta vänsterarmen efter ungefär två mil.
- När jag anlände till Evertsberg och trodde att jag hade en vattenblåsa stor som en pingisboll under hålfoten. (När jag bytte strumpor fanns dock där ingen blåsa. Glädje!)
- Efter Evertsberg då jag hade bytt handskar, men fingrarna förvandlats till stela isklumpar (Jag viftade med dem frenetiskt och försökte snabba på och tillslut var de normala igen).

Då hade jag krafter:
- I uppförsbackarna - fästet kom efterhand och då jobbade jag mig förbi många trötta saxare.
- De två sista milen - skön åkning och nära målet. Och på upploppet sträckte jag ut ordentligt och körde förbi en hel drös.

Det åt och drack jag:
- I princip en mugg blåbärssoppa, en mugg sportdryck, en mugg med vatten och en halv vetebulle vid alla kontroller. Dessutom en sportbar uppdelad på två måltider i mitten av loppet. Pappa klämde i mig en banan på något ställe, och på något annat ställe fick jag Marabouchoklad. Under de sista en och en halv milen tryckte jag i mig två energibomber som verkligen gav snabb effekt.
- Tre Voltaren T. De två första för axeln och den tredje för ryggen. (Tack gode gud för värktabletter en dag som denna säger jag bara)

Kommentarer:
- Öka, öka! (Pappa)
- Vet du om de där jobbiga Lundbäcksbackarna kommer snart (jag till pappa efter att jag tydligen redan passerat de jobbiga backarna)
- Ja, de kommer nu. (pappa svarar)
- Men där kommer ju Kajsa! Har du åkt förbi Anna? (öh nej, hon var ju 20 minuter före mig för en halvtimme sedan pappa)
- Du ser fräsch ut! På Anna rann snoren. (Pappa peppar)
- Har Anna varit på toa? (Varför frågar jag? Är jag kissnödig går jag på toa, är Anna kissnödig går hon på toa. Jag gick inte på toa)
- Jag ska inte klaga på vallningen, jag har proffsvallat - Marcus Hellners vallare (en tjej jag pratade med litegrann med tre mil till mål. Vissa har det bra...)

Bäst under dagen:
- Det stora medicinska ländryggsplåstret med någon slags cayennepeppar i räddade nog min dag. Alstrade värme och verkade muskelavslappnande länge, länge.
- Mammas och pappas support.
- Sportdrycken
- Alla trevliga funktionärer
- Vädret - lagomt kallt, men solen sken bara under 20 minuter

Sämst under dagen:
- Spåren de första 5 milen - ungefär lika bra som när en unge går ut i nysnön i trädgården och spårar.
- Mitt glid

Missen:
- Jag glömde totalt att le åt fotografen vid målgång. Log dock och sträckte armarna i luften mot mamma senare, tyvärr är hon ingen mästerfotograf varför min målgång är väldigt illa dokumenterad. (men några bilder ska jag bjuda på när jag fått in dem i datorn)

Tid: 10.51,51 (Anna: 10.01,02!!)

Sälen - Mora

Anna och jag är lite möra i kroppen i dag. Men mycket nöjda med att ha genomfört nio mil. Anna skidade in på den utmärkta tiden 10.01,20 och jag tog mig i mål på 10.51,51. Det var långt. Jag återkommer med mer utförlig rapport.

Kortedala lämnade WO i går på matchen vilket innebär två nya poäng till Heidlös.