"Tack för lektionen"

Matchen i går ja... För det första vill jag säga att även om det inte är några folk på läktaren (förutom Kajsa K med vänner, och Wartas A-lag) är det ändå roligt att spela i en fräsch och stor hall jämfört med att komma till något mörkt krypin. Jag blir i alla fall mer laddad.

Det märktes redan i den första minuten att domaren inte gick att lita på. Vi pratar om samma domare som vi hade när vi mötte Wasaiterna borta - och han var alltså inte bättre den här gången. Det är fantastiskt att bara för ett lag är mycket bättre än det andra så ska domarens nivå skifta så otroligt under matchens gång. Det som Heidlös retade upp sig mest på att han dömde bort, och nu överdriver jag inte, mer än tio mål för övertramp för oss. Något var säkert övertramp, men de flesta var det enligt mina utespelare inte det. Det mest komiska är ju att det är omöjligt att se den gula linjen på det blanka ljusa trägolvet i Lundbystrand när man står på mittlinjen. Och det var där domaren stod hela matchen. Men han tyckte att det kändes bra att chansa. Maria brukar inte reta upp sig i första taget, men hon var riktigt arg hela matchen.

Med tanke på att Jess fick fem mål bortdömda som linjespelare bara i andra halvlek tycker jag att vi får vara nöjda med slutresultatet 27-12. I halvlek ledde vi med 11-4 och då hade Heidlös haft ett bra målvaktsspel och försvarsspel, i andra var skärpan i försvaret inte lika bra och Rya kunde komma till frilägen som de förvaltade bra.

Heidlös målskytte var spritt över hela laget. Vi kontrar, gör mål på genombrott och mål från nio meter. Och än en gång visar våra kanter Linn och Rosander upp en stor repertoar och kan inte vara roliga att möta som målvakt.

Beröm är alltid kul att få (även om Coach tycker att det är lite pinsamt när motståndarnas tränare tackar för lektionen). Efter matchen i går gick en av deras tränare förbi och sa till oss: "Tack för lektionen. Det är så roligt att se er spela. Jo, men det är det. Ni är väl de enda som har bjudit på underhållning i division fyra."

Hörde ni det? Underhållning!

Odiskutabel seger

Här kommer en liten snabb rapport från matchen. Vi vann med 27-12 och segern var som de brukar säga "odiskutabel". Jag tänker återkomma i morgon med ett mer utförligt inlägg om matchen för det finns fler saker att nämna än resulatatet från denna match. Men nu är klockan mycket och eftersom jag ska försöka att börja lägga mig tidigare på kvällarna så får rapporten vänta lite.

Camilla - en hundraprocentare

Knäskydden hinner knappt torka innan det är dags att dra på handbollsutrustningen igen. Personligen känner jag mig väldigt matchsugen i dag eftersom jag missade söndagens match. Annars är väl klockan nio en torsdagskväll inte en matchtid att jubla åt direkt. Men sånt är livet i fyran.

Två målvakter, Jess, Karlsson, Maria, Linn, Katta, Rosander och Camilla, där har ni kvällens Heidlös. Inget spektakulärt där, men värt att uppmärksamma är att Camilla har varit med på samtliga matcher hittills den här säsongen. Det är bra gjort! Om jag inte minns fel var det även samma spelare som brukade vinna träningsligan i Heid.

Om dagens motståndarlag Rya minns jag inte mycket, men efter hemmamatchen skrev jag det här. 29-12 vann vi med då. I dag ska det INTE in över tio bollar i vårt mål!

Spänstsatsningen har uteblivit

Förkylt i Heidlös och lite skralt med folk på träningen. Som sagt är det sjukdomar som är vårt största hot - inte skador. Men, men, vi skrapar allt ihop ett lag till i morgon också, inga problem.

Och. Om det är några som ska titta på matchen i morgon behöver ni inte vara rädda att inte få sittplats. Vi spelar i Lundbystrand 1. Gott om platser där.

Såhär efter dagens träning kan jag konstatera att det inte har blivit mycket av min "spänstsatsning våren 2009". Jag tycker att det blir längre och längre till kryssen. Jag måste göra ett ryck nu.

Anser mig vara frisk

Nej nu orkar jag inte bry mig om allt snoreri. I dag tänker jag träna även om det kanske hade varit smartare att vänta bara någon dag till. Men det är ju match i morgon också så från och med nu anser jag mig vara frisk.

Vi möter Rya borta i Lundbystrand i morgon. Inte för att jag tror att några av våra fans kommer att åka dit och kolla, men jag kan ju i alla fall nämna att avkast är 21.00. Så här är läget i tabellen inför morgondagens match. Med tanke på Ryas tabelläge skulle jag tippa en tvåa (säkert lågt odds dock) på matchen.

Ett hejdlöst konstverk

Om ni känner er oinspirerade på jobbet, eller bara vill göra något roligt kan man göra sådant här, som jag roar mig med just nu. Titta här vad tjusigt. Wordle är min bästa lekkamrat just nu.

Stigande kurva

Förkylningen är mycket bättre, min tand är tillfixad (i alla fall provisoriskt), bedövningen har släppt och jag har tagit igen gårdagens och dagens skrala matintag. Jag är på väg uppåt alltså. Träning ligger jag dock lågt med fram till på onsdag.

Så mycket mer att tillägga har jag inte denna handbollsfria dag.

Kaosmatch i Heidhallen

Coach har nyss rapporterat på telefon om vad som verkar ha varit en riktig kaosmatch. Om jag förstod rätt började kaoset när en Lexbyspelare slår i bakhuvudet i marken i första halvlek och en medspelare "svinar" ispåsen i marken mitt på golvet så att det går sönder. Alla som har försökt torka upp innehållet i en ispåse vet ju att det inte är gjort på en blink. Det tog flera minuter innan spelet kunde fortsätta, men halt var det på planen resten av matchen.

I halvlek börjar det smälla ute i foajen, eller vad man kallar platsen där trappan går upp till läktaren i Heidhallen. Coach hukar sig nästan bakom sekretariatbordet eftersom hon inte utesluter att det är någon som skjuter där ute. Det visar sig vara några skitungar som har slängt in fyrverkerier. Brandlarmet sätter igång. "Det tjöt så jävla högt", meddelar Coach. Kaos som sagt. Brandlarmet slutar inte tjuta så spelarna bestämmer att spela ändå. Enligt Coach spelar lagen åtta minuter med detta oljud innan någon kommer och stänger av det.

I andra halvlek skjuter en Lexbyspelare Malin i huvudet på kontring. Flyförbannad, kallar Caoch min målvaktskollega. Ja, detta är ju en match man hade velat uppleva. Händelserikt.

Själva matchen då? 18-4 i halvlek blev tillslut 31-13. Dåligt hemspring i andra, enligt Coach, gjorde att Malin fick en hel del kontringar mot sig.

Läget med min tand är oförändrat, likaså med förkylningen. Har fått i mig lite lättuggad mat samt några Geisha som smälter underbart i munnen. Jag är efter omständigheterna vid ganska gott mod och satsar på att vara tillbaka på planen på träningen på onsdag.

Snorförkyld med en delad tand

Så här är läget i dag för en av Heidlös målvakter (alltså jag): Väldigt förkyld och har en kindtand som har delat sig mitt itu. Det förstnämnda kan jag leva med, det andra känns lite mer ovant (även om känslan liknar den när man hade en lös tand som liten). Tragiskt blir det när man lägger ihop dessa två tillstånd eftersom jag inte kan gå till tandläkaren när jag nyser som en galning.

Jag antar att jag får sitta hemma med halvöppen mun i dag (vill inte att över-och underkäken får närkontakt), sörpla lite soppa då och då, och inte försöka att tänka på att de kommande tandläkarbesöken i prisväg kommer att kunna jämföras med en bättre charterresa. Nämnde jag ordet tragiskt?

Alla andra i Heidlös verkar dock vara i toppform så någon skillnad för utgången av matchen kommer mitt tillstånd sannolikt inte att utgöra. Jag återkommer med uppdateringar från matchen, även om jag själv kanske inte kommer att vara på plats.

Vilken debut, Gurra!

Har nyss varit i Heidhallen och njutit av Gurras återkomst i den högsta serien. Heidlösarna på läktaren var mycket stolta över vår spelare - och det får vi väl vara när hon efter en veckas träning med laget går in och spelar 45 minuter, är 100 procentig och gör fyra mål, fixar en straff och höjer hela Heidförsvaret som trea. Det är bara att säga varsågod Heid! Tredje målet knorrar hon in - men med tanke på hur mycket hon har kört den på träningarna satt jag bara och väntade på att den skulle komma.

Skånela hade absolut inget att sätta emot Heid i andra halvlek och det blev hemmaseger med 36-18. Nästan Heidlös-siffror där!

Min förkylning har tilltagit lite i styrka, så det blir tyvärr ingen fest för min del i kväll. I stället mysbyxor, handboll i soffan hos Coach, och laddning inför matchen i morgon.

Trevligt hoppas vi på

Lexby på söndag alltså. Jag ser i tabellen att de bara vunnit tre matcher hittills och det tycker jag nog är lite förvånande, för jag tyckte att de var bättre än så när vi mötte dem i höstas. Vi vann med 29-10 men jag tyckte att de ändå var helt okej. Det var en riktigt trevlig match som utspelades i Partille i höstas, med bra domare dessutom, och det är bara att hoppas att det blir lika trevligt i Heidhallen på söndag.

Själv har jag blivit väldigt förkyld (har till och med en vilopuls över 50!), men hoppas att jag ska orka spela på söndag ändå. Har ställt in träningen både i går och i dag och lite vila ska nog göra susen tror jag.

Heidlös kommer till matchen med två målvakter och åtta utespelare. Det är i stort sett samma lag som mot Strömstad förra helgen. Sara går in i stället för Gurra eftersom, ja ni vet alla var hon spelar från och med nu. Jess är åter i laget efter hårdpluggande.

När smäller det?

Jaha vad händer nu då? När får man reda på vilken tid Sverige spelar på lördag? Jag har förstått att Sverige är lag 2B men några matchtider finns nog inte än, eller? Vet inte hur ni känner men jag skulle gärna vilja veta nu exakt hur jag ska lägga upp lördagen. 10.30: frukost på Espresso House, 13.30: Heid-Skånela, och på kvällen avskedsfest för Heidlös utlandsproffs. Hoppas detta går att kombinera med Sverigematchen säger jag bara. Min önsketid för matchstart är 16.00.

Aktuell t-shirt

Tabellen efter tolv

Nu kan jag presentera tabellen efter tolv matcher spelade för Heidlös del. Har väntat på att resultatet från senaste matchen skulle komma in på förbundets hemsida, men det kan ju, som ni vet vid det här laget, ta ett tag. Därför mailade jag till Strömstad i går för att höra om de rapporterat in resultatet. Det hade de. Både i söndags kväll och i tisdags. Så den här gången var det verkligen förbundet som var sega. Skärpning. På grund av segheten kom inte det fina resultatet med i dagens GP, och faktiskt hade det varit kul att se Heidlös största vinstmarginal i tryck. Jaja, här är tabellen i alla fall.

Heidlös vinner sina matcher med i snitt 18 mål per match. Vi släpper in 9,7 mål per match och gör i snitt 27,7. Helt ok, men jag vill gärna få ner siffran med insläppta till under 9.

Segt i slingan

Vi var ett ovanligt stort gäng som gav sig i väg runt slingan före träningen i dag. I ett jädra tempo också tyckte jag. Linn hade ju, som hon påpekade, nyss varit på ett tre veckor långt höghöjdsläger i Schweiz så där var konditionen inget problem. Karlsson ligger i träning inför Vasaloppet, och Sara är ju som jag nämnt förut lagets maratonlöpare. Maria har heller inga svårigheter med konditionen. Jag har bara läst några sidor än i min konditionsbok och har därför inte hunnit förbättra mig speciellt mycket än. Jag tog kanske inte riktigt slut efter första uppförsbacken, men det var tungt. Jess gjorde mig sällskap som tur var, hundra meter bakom de andra.

Som tur var gick handbollen bättre än löpningen denna dag och jag tyckte det kändes riktigt bra. Mycket träffad blev jag minsann, har finfina blåmärken på både armar och ben.

Gurra är Heidlösare ända in i själen och var med och tränade i dag, trots att hon numera tillhör de riktigt seriösa tjejerna. Det gillar vi!

På söndag är det hemmamatch mot Lexby, jag återkommer med mer information om detta.

Det kommer att gå undan

Jag höjer härmed ett varningens finger för att det kan bli svårt för mina lagkamrater att hänga med i slingan framöver. Jag recenserar en hel del böcker inom idrott och hälsa, och den som inte vet det och tittar i min bokhylla skulle antagligen tro att jag inte är helt hundra. Den översvämmas av böcker som: 15 minuter workout, Jag kan göra dig smal, Sanningen om GI, Gravidträning, Lustfyllt med Viktväktarna, Handbollens fysiska träning, Paulúns stenålderskost, Maximal muskeltillväxt, mm mm mm. I dag kom boken som jag verkligen tror kommer att göra skillnad för egen del: Uthållighetsträning - en bok för bättre resultat. Drar jag bara fram min pulsklocka också tror jag att det kan slås nya rekord vid Ruddalen framöver!

I am impressed

Det kom aldrig något häftigt regn över Götet under kvällen. Jag var således ute på en powerwalk precis under Sveriges match. Attans vilken match man verkar ha missat (lyssnade dock på radion då och då under rundan), men nu har jag sett eftersnack i efterhand på TV4 anytime och känner mig uppdaterad. Måste säga att jag är väldigt imponerad av det svenska laget och tycker att det är extra roligt att vi har tre grymma målvakter och att Staffan och Ola inte är rädd att låta alla få lyfta på rumpan och få sprattla lite i målet. Underbart spelat av Sjöstrand i dag. Larholm verkar ju också ha genomgått någon slags förvandling och är en fröjd att se. Nu väntar jag bara på att hans blogg ska leva upp till namnet och inte bara visa pianobarer, skjortor och fina vyer.

Sävehof-Heid är jag däremot inte ledsen att jag missade... Nu väntar jag på att Gurra går in och dominerar framöver. Det ska bli kul att se.

Utmaningar sökes

Efter storsegern i helgen känner jag igen väldigt starkt för att få lite utmaningar mot ett bättre lag. Men vet ni vad, ingen av division 1 och 2-lagen Coach mailade om träningsmatch har svarat. Jag trodde i och för sig inte att de skulle tacka ja, men de kan väl i alla fall svara, tycker jag! Nej, nu får vi ta telefonvägen i stället så att de inte kan smita undan. Något måste hända efter sista seriematchen, som äger rum i mitten av mars, i alla fall. För annars är ju handbollssäsongen snart slut och det vore tråkigt.

Sevärd Holm

Det var riktigt roligt att se herrarna spela i dag. Jag tror på en bra turnering, det gör jag. Men att jag aldrig lär mig... Orutinerat att boka in powerwalk precis samtidigt som Sveriges spelar mot Spanien. Kanske kan ett kraftigt regn eller snöoväder rädda mig ur den situationen. Jag ber till vädergudarna och tänker ha koll på kalendern resten av VM.

Annars är mina tips i sport-tv-väg just nu:

• Dokumentären om Stefan Holm, som sändes i dag men går i repris två gånger
• Mästarnas mästare (andra avsnittet på tisdag)

Världens mest ärliga lag

Ursäkta denna bloggfattiga dag, men som alla vet har Heidlös varit ute på ett långt äventyr. För att bli långrandig: Dagen började med Karlsson på ett kafé i Linné för intag av frukost. Malin ringer och berättar att hon känner sig risig och vill ha en åsikt om hon ska följa med eller ej. Tillslut bestämmer hon sig för att inte smitta ner sina bilkamrater och stannar hemma. Upphämtning på Linnégatan av Katta i metallicgrön Volvo. Coach i framsätet och Camilla redo i baksätet med kaffe. Problemfri färd mot Strömstad på solfina vägar. Vi anlände nästan samtidgt som bil nummer två. Lugn promenad i kallt Strömstad. Uppvärmning på läktaren medan Strömstads A-flickor mötte Åmål.

Matchen började i högt tempo. 4-0 till Heidlös ganska snabbt. Strömstad spräcker min nolla genom min namne vid ledning 6-0. Rosander gör sitt första mål för Heidlös ganska omgående och fler skulle det bli. Strömstad hänger inte alls med i Heidlös tempo och spel som i dag är nästan fritt från misstag. Målen trillar in ett efter ett i första halvlek (vilket inte hör till vanligheterna i första). Ställningen i paus är 22-6 till serieledarna.

Andra halvlek börjar med att jag hittar en ihopknycklad hundralapp mitt på planen (som vi senare generöst ger bort till några småflickor som saknar en hundring). Heidlös fortsätter att mala på i högt tempo, Linn (10 mål i dag) och Malin (7 mål i dag) fortsätter att ta sina lägen. Det kontras, det skjuts och Strömstad har väl i ärlighetens namn inte mycket att sätta emot. Själv blir jag mycket besviken när mål nummer 10 trillar in i slutskedet på matchen, men Coach penna tar nästan slut på bläck av alla "målstreck" i Coachblocket och kampen slutar 44-10 - och vi är ganska nöjda med det. (Andra målskyttar än tidigare nämnda är: Camilla, 5, Karlsson, 5, Katta, 4, Gurra, 7, Maria, 5)

I omklädningsrummet hittar vi en femhundralapp som vi generöst ger till Strömstads kafépersonal och får som tack både korv, kaffe och arraksbollar.

Hemfärden går lika bra den. Kisspaus i Ljungskile efter en varsin Carlsberg (ja, självklart inte Katta då som körde). Fin fickparkering av Katta på Vegagatan. Handboll på tv. Sminkning. Matinköp på Kalaya. Stjärnorna på Slottet. Vin. P3 Guld. Och här är vi nu. (Ursäkta att vi inte blev snyggare, men vi är väldigt sletna efter dagens urladdning)

Rosander spelklar

Jorå. Nu är det klart. Svenska Handbollsförbundet visade servicevilja och det tackar vi för.

Övergångsstrul

Coach ringde förut och berättade att det krånglar med Rosanders övergång. Tydligen finns det ingen på plats på förbundet i dag som jobbar med övergångarna. Ingen på plats, va f-n! Så trots att det har stressats med övergångspappren (påskrifter från Önnered mm) och att Malin betalade in avgiften i går, skulle det alltså inte fungera ändå. Jag blev upprörd, ringde till förbundet och använde kanske inte min allra vänaste stämma. När jag påpekade att det var dåligt att de inte hade någon på plats som kunde ordna med denna lilla enkla sak (se att betalningen kommit in), tyckte hon i sin tur att vi kanske inte behövde vara ute i sista stund. Sant. Men jag gav mig inte riktigt och till slut kilade hon iväg och kollade pappren. Övergångspappren var inne, men någon betalning såg hon inte. "Men om ni faxar in betalningsutdraget kanske det kan ordna sig".

Nu ska Malin faxa. Det kommer säkert ordna sig det här så att Heidlös får en avbytare på bänken i morgon. Man ska aldrig acceptera ett nej rakt av och använder man sig av ordet orimligt (med en bestämd stämma) i kontakt med myndigheter, organisationer och liknande, brukar man kunna ordna upp det mesta. Att vara trevlig hjälper tyvärr inte alltid. (Men jag var mycket trevlig och tackade för hjälpen när jag la på luren)

Heidlös första utlandsproffs

Det förstod man ju. Sara ska ju egentligen inte till Australien och jobba. Det är för att bli handbollsproffs hon lämnar oss. "Jag råkade hitta ett lag 500 meter från där jag ska bo". Jo jo, den går vi ju på. Värvad är vad hon har blivit! Och ej heller denna gång har Heidlös sett röken av några övergångspengar. Men schysta som vi är tycker vi ju självklart att det är roligt att vi har fått vårt första utlandsproffs. Och klubben hon ska spela för, som beskriver handboll som en blandning mellan fotboll och basket, kommer nog få stor nytta av vår stjärna.

Jag hoppas att vi (jag och ni) ska kunna få en inblick i Saras proffsliv på andra sidan jorden framöver.

Bra genomkörare

I dag har jag blåmärken på armarna igen. Härligt! Målvaktsträningen i går på träningen var verkligen välbehövlig, det var skönt att bli ordentligt varm och få sig en genomkörare, och nu känner jag att jag är lite på gång igen. Malin och jag fick avsluta träningen med en varsin räddning på den avslutande strafftävlingen. Det är ju alltid skönt (även om jag inte hade kunnat undvika Karlssons skott som hon bombade rakt på benet).

Nu pågår planerna för fullt inför den långa Strömstadsresan. Tio personer är vi som ska iväg (vi räknar med att Rosanders övergång från Önnered blir klar), men det lutar nog åt att vi måste ta tre bilar för vissa bilar är tydligen inte gjorde för fem handbollstjejer. Jag har redan bokat in mig hos Katta, som är en lysande chaufför.

Två timmar och femton minuters restid har jag hört att man får räkna med till Strömstad. Matchen börjar kl 15. Vi åker halv tolv och då har vi väl garderat oss mot eventuella felkörningar, kisspauser och annat som kan tänkas dyka upp.

Omöjligt och enkelt

Det kanske kan bli en serie det här. Nu har jag hittat en person till som tycker till om livet som handbollsmålvakt. Världens enklaste jobb tydligen. Tycker dock att den här bloggaren borde lära sig att det faktiskt är 3x2 meter vi ska täcka upp, och inte 2x2. Men det gör väl bara saken ännu mer omöjlig, och enklare (?), enligt bloggaren Theo.

Vi viftar och hoppar

I dag blir det målvaktsträning på träningen. Både jag och Malin är överens om att vi just nu oftast, precis som Folke påstår om målvakter, står och viftar och hoppar utan så värst mycket tanke bakom. I dag blir det tanke. Och jobbigt. Jag får väl påpeka att det inte blir målvaktsträning hela träningen, för annars kanske utespelarna stannar hemma. Fast sist har jag i och för sig för mig att de tyckte att det var bra träning för dem också.

Orimligt lång resa

På lördag åker Heidlös till Strömstad för att spela match. Strömstad! Vi pratar om 2-2,5 timmar i bil eller något tror jag. Är detta verkligen rimligt när man spelar i division 4? Jag tycker nog inte det. I trean tror jag inte vi kommer i närheten av de resorna.

Många återbud inför matchen, men jag hoppas och tror inte att det beror på den långa resan. Förhoppningsvis får vi ihop sju utespelare och i värsta fall får väl jag eller Malin stötta upp som utespelare (antagligen Malin). Linn är tillbaka från skidsemester och vi räknar kallt med att hon intar vänsterkanten och springer som bara hon kan.

Med tanke på hur trevligt vi hade det när vi åkte till Orust, när Katta hade tagit med kaffe, pepparkakor mm, så hoppas jag på lika trevlig tur den här gången. Det gäller att styra upp med mat, dryck och bra musik. Vi kommer antagligen att avsluta handbollsdagen med någon slags samkväm - kanske titta på VM-matchen ihop (om vi hinner hem), kanske dela på en flaska vin (antagligen flera). Ja, handbollslördagen kan egentligen sluta hursomhelst.

Se men inte röra!

Sedan det blev klart att Gurra ska spela för Heid i vår har jag märkt en klar rusch här på bloggen. Vilka som hittat hit vet jag inte (men lämna gärna en kommentar), men farhågorna är väl att det är några talangscouter/agenter ute i landet (eller i utlandet - vad vet jag!) som upptäckt vilken guldgruva Heidlös är och nu är nyfikna på oss. Så det är väl därför på plats att göra klart för dessa att det är helt uteslutet att serieledarna i division 4 släpper iväg ytterligare någon spelare till andra lag. Det kan tyckas slöseri med handbollsresurser att så många stjärnspelare har valt att spela i ett "skojlag", men nu är det som det är och Heidlösspelarna trivs. Alternativet hade antagligen varit att alla av oss hade legat på sofflocket (eller enbart hängt på gymmet och i löpspåren) och skrotat i stället. Så kom gärna och titta på oss - men inte röra. Okej!?

Förändringar i toppen

Wasaiterna passerade Kortedala och gick upp på andraplats i tabellen efter helgens matcher. Gissar att det kan handla om målskillnad om vem som tar hem andraplatsen (och jag antar att det är ettan och tvåan som går upp till division 3) när sista matchen har spelats. Så om jag vore ansvarig i Wasaiterna hade jag nog kollat upp Kortedalas laguppställning mot oss för att se om de hållit sig på lagens sida när de trixade in så många division 2-spelare i B-laget. Vad straffet blir om de fuskat vet jag i och för sig inte.

Kortedala bjöd motstånd

I dag blev det allt lite tuffare än vad vi kanske räknat med. Jag var ju inte med mot Kortedala förra matchen, men enligt de andra i laget var det inte många kända ansikten från förra matchen i motståndarlaget utan i stället spelare som vanligtvis spelar i tvåan. Hur de hade lyckats trixa till det vet jag inte, men eftersom vi vann spelar det ju ingen roll. Vi är i stället tacksamma för att vi fick känna på lite motstånd. Vi ledde med 9-8 i halvlek och sedan stod det faktiskt 10-10 ett tag i början av andra. Vi drog iväg till 14-10, det blev 14-12, och när jag kom in i målet i andra (efter 15 min) ledde vi med 18-14 och tillslut blev det 20-14.

Sara gjorde kanske en av sina bästa matcher i Heidlös. Som högerkant (!) gjorde hon tre av Heidlös fyra första mål. Synd att hon ska försvinna till Australien nu när hon befinner sig i denna toppform.

Vi hade en avbytare i dag och tydligen tyckte våra motståndare att vi såg trötta ut. Vi hörde i alla fall några ord om det från deras bänk. Ja ja, Heidlös kanske inte har tränat ihjäl sig under uppehållet men då kan jag nämna att Camilla faktiskt var trött i dag för att hon nästintill just tränat ihjäl sig. I går på något konvent körde hon core, step, dansaerobic och nåt mer pass under en och samma dag.

Bäst i dag: att målvaktskläderna jag och Malin fick i dag var jättebra. Byxorna var mycket skönare än de förra!

Nervöst inför seriefinal

Det är seriefinal i dag och det är inte utan att det känns nervöst redan nu. Annars brukar alltid nervositeten komma på uppvärmningen. Och när jag skriver alltid så menar jag alltid. Och det är inte bara jag, de flesta brukar oja sig över att de är nervösa och vi tittar på motståndarlaget under uppvärmningen och tycker alltid att de ser stora, starka, kvicka, unga, rutinerade eller bra ut. Men det är nog bra att vi aldrig underskattar motståndet. Själv är jag nog egentligen inte direkt nervös över att vi ska förlora, utan mer för att jag själv ska göra en dålig match och släppa in för många mål eller skada mig, tror jag.

Heidlös kommer till spel med två målisar och sju utespelare i dag. Inga kanter så långt ögat når (om nu inte Rosander är spelklar) men det brukar vi ju lösa galant ändå. 25-4 vann vi med sist, och även om jag tror att det blir svårt att släppa in så få mål i dag så ska Malin och jag i alla fall försöka. Målet vid matchstart är alltid att hålla nollan.

Handbollsunderhållning med Anja

Lite mer sånt här skulle man ju vilja se på matchen mot Kortedala i morgon. Alltså inte för att jag vill klaga på underhållningsvärdet när Heidlös spelar, men förra året var vi kanske lite mer crazy. Kombinationen "Måsen", påkommen på första lagfesten, gick ju hem hela tiden men har legat i vila mer eller mindre hela tiden i fyran till förmån för ryssar, tjecker och andra vanliga kombinationer.

Gurra stöttar upp Heid

Jaha, då var det officiellt nu då att vår kära Gurra kommer att lämna Heidlös för Heid och elitserien i vår. Det kommer säkert att gå svinbra för Karin och i Heidlös är vi såklart lite stolta över att få en av våra egna i elitserien. Maria lånade vi ju ut till Torslanda förra säsongen så att hon fick hjälpa dem att hålla sig kvar i ettan, och nu är det alltså elitserien som behöver Heidlös hjälp.

I höstas skrev jag det här inlägget (läs sista stycket). Men vad säger man, hellre värvningar inom föreningen än att Heidlös spelare försvinner någon annanstans. Och Karin har lovat att återvända till de lägre serierna.

En influensaspruta har de redan tryckt i henne, det var ju bra. Om inte Karin lyckats med övergångs"kravet" om ett nytt matchställ till Heidlös kanske vi i värsta fall kan nöja oss med att få gå till farbror doktorn vi med för att få en stick.

Eftersom Heidlös nu tappar en viktig kugge i lagbygget har vi redan gjort klart (snart i alla fall) med en ny spelare till truppen. Malin Rosander, mycket het högerkant som spelade i Önnered förra säsongen, har tränat med Heidlös ett tag och lagledningen har beslutat att nu skriva in henne i truppen. Coach ser Malin som en spelare som definitivt kommer att tillföra kompetens i gruppen och som ”kan göra skillnad”.

Jag och alla andra i Heidlös önskar Gurra ett stort lycka till i vägen mot en ny SM-final. På söndag kan alla som vill se Karin spela komma till Heidhallen och se Heidlös-Kortedala.

Gammal vinkel

Var tvungen att köpa GT i dag eftersom jag såg att de fanns på plats på Heids match i går. Såg ju att de fokuserade på Adda, men jag trodde inte att det var för att göra samma story som SVT och GP redan haft för "hundra år sedan". Ja, ja, de hade i alla fall på kvällstidningsvis lyckats få en bild där Adda verkligen ser stor ut (när man ser henne live tycker jag absolut inte att hon ser tjock ut). Stackars redigeraren på GT som ser ettan där Adda helt plötsligt får heta Malmberg i efternamn. Jobbigt...

Boka in vårens matcher

Det är bara att dra fram almanackan alla supporters, för här kommer nu vårens alla Heidlös-matcher. Är du en riktig supporter hade du antagligen redan koll, men för er andra kanske detta blir nyttiga datum. Jag reserverar mig för ändringar, men lovar samtidigt att berätta om sådana här.

Med lite huvudräkning kan ni säkert räkna ut efter vilken match vi kan dra på oss guldhattarna. Eller väntar vi till sista matchen med sådant firande kanske?

Odören is killing me

När jag kom hem förut och gick in på toa höll jag ärligt talat på att smälla av. Denna lukt som mina knäskydd och armbågsskydd släpper ifrån sig är ju inte av denna värld. Sosa, materialare i damlaget, frågade i går på träningen om jag hade fått ordning på lukten på mina skydd. De var nämligen inte så populära på den tiden de stod i damernas förråd och luktade. Jag svarade på skoj att jag tänkte ställa in dem i förrådet framöver eftersom det var så jobbigt att ha dem hemma, och till min stora förvåning sa han (och jag tror han menade allvar) att det gick bra. Jag tror dock inte att jag vill va så elak mot Sosa och tjejerna som ska in där och fixa utan behåller dem här hemma. En-två dagar i veckan, medan de står på tork i badkaret, får jag väl stå ut med odören.

Var på Heid-Spårvägen förut. Jag har väl inte så mycket att tillägga mer än att jag hoppas att det ser bättre ut nästa match för de röda.

Nu börjar vi om

På söndag möter Heidlös Kortedala. Serien vänder inte, utan i fyran börjar den om i stället. Vi (fast jag var i NY) vann med 25-4 på bortaplan i seriepremiären, och tydligen var deras tränare riktigt upprörd över att vi fick spela i fyran. Nu är det ju så att Heid provade att få oss i en högre serie från början utan att det gick, så vad sjutton ska vi göra än att vandra den långsamma vägen?!

Hur som helst är det i alla fall seriefinal, för Kortedala ligger faktiskt tvåa i tabellen. Här kan ni förresten se hur tabellen ser ut (något haltande) inför vårsäsongen.

Ljumsken sjunger på sista versen

Oj vad isigt det var uppe vid Ruddalen i dag. Själva slingan var faktiskt springbar, men eftersom vaktmästaren (jag inbillar mig att det är hans fel) hade bestämt sig för att inte bara göra is på bandyplanen och skridskobanan, utan även på gångvägarna runt omkring, var det omöjligt att springa normalt hela vägen. Camillas jobbarkompis Alex, som fyller ut vårt lag på träningarna föredömligt, hängde med på sin första löprunda på flera år. Tempot var inte jättehögt men med tanke på att hon sprang drygt 4,5 km redan första rundan är det värt en applåd.

Träningen innehöll en spännande tillkännagivning, men eftersom det hela tydligen inte är officiellt än så håller jag väl tyst.

För övrigt var träningen inte jättespännande, inte för egen del i alla fall. Tog ungefär noll bollar på hela träningen och min onda ljumske känns väl sådär. Den har varit riktigt dålig i åtta år nu, och frågan är väl om den inte sjunger på sista versen. Kan en ljumske gå av, det är vad jag undrar. I så fall funderar jag på om det är nästa steg i min ljumskhistoria.

Långsamt och försiktigt

Handbollsträning i kväll igen efter, vad blir det, tre veckors ledigt. Vissa, bland andra jag, rivstartar med en runda i Ruddalen före, och med tanke på att jag inte sprungit en enda gång under de senaste tre veckorna förväntar jag mig ingen snabb tur om man säger så. Det jag dock mest är orolig för inför kvällen är såklart smidigheten. Att inte stretcha ordentligt på över två veckor brukar sätta sina spår hos mig. Men det blir väl till att ta det ytterst lugnt med de låga skotten (läs: inte rädda dem alls) som jag gör ibland på träningarna. Jag är ytterst avundsjuk på Malin som, även om hon suttit still i flera månader, bara när som helst kan slänga sig ner i spagat utan att få ont. Orättvist är vad det är.

Jag återkommer sannolikt i kväll med rapport från träningen.

Ny målvaktstränare till Heidlös?

Lisas bror har ju kommit in i andra halvlek och gjort riktigt bra ifrån sig i Sveriges match mot Tunisien. Om Lisa berättar hur enormt trevliga och träningsvilliga jag och Malin är kanske han kan tänka sig att ge oss en timme med tips och målvaktsträning i Heidhallen under våren. Om han nu inte har fullt upp med VM och proffsspel vill säga.

Söndagar blir en vilodag

Jag noterar att Heidlös bara spelar fyra söndagsmatcher under vårsäsongen jämfört med åtta under hösten. Intressant. Jag insinuerar inte att detta kommer att leda till fler lagfester - jag bara noterar fakta som sagt var.

Folke sätter dit handbollsmålvakten

I måndagens GT läste jag en helt fantastisk insändare (det är nästan oftast de som är mest underhållande i den tidningen). Även om den är lång känner jag att jag måste ta mig tiden att skriva den ord för ord här, så att ingen missar detta underbara inlägg. Håll till godo med underhållningen som signaturen Folke Andersson står för...

Beror det på skyttarna?

För mig har alltid handboll varit en underlig sport, med 50-60 mål per match.

Enligt uppgifter på nätet kastar Kim Andersson, manlig proffsspelare, bollen i 137 km i timman. Omräknat till 37 m/sekund. Om man går ner till ett genomsnitt på 100 km i timmen, så innebär det vid skott från nio meter eller sex meter, att vi är nere i delar av en sekund tills bollen passerar målvakten. En så kallad japanare där man slänger sig in i målgården så rör det sig i bland om någon meter eller rent av halvmeter då målvakten rusar ut och gör sig stor. Hur många hundradels eller tusendels sekund det tar för bollen att passera målvakten kan jag inte räkna ut, men reaktionsförmågan hos en målvakt är långt över den tiden det tar för bollen att passera målvakten.

Då infinner sig en intressant fråga? Är det målvakten som räddar eller skytten som träffar målvakten? Ytterst sällan ser man en reflexräddning av en handbollsmålvakt om det inte är ett skott på långt håll annars beter sig alla målvakter lika, de hoppar upp och viftar med armar och ben, har de tur så träffar bollen någon stans på kroppen, men är det skicklighet? Eller beror det på att skytten träffar målvakten? Med tanke på alla skott i en match, vore det inte så underligt att antalet missade och gjorda mål blir ungefär fifty-fifty.

Så frågan är, om än något hårdragen, finns det någon målvakt som egentligen avgör en match eller är det skyttarna det beror på.

Vad säger ni? Finns det någon, Karin?, Malin? som vill ge sig på ett svar till Folke. På något vis känns det som om någon har slängt mig på golvet och stampat på mig. Här har man stått i det där målet i 20 år och gjort sitt bästa, och så verkar det på Folke som att vem som helst skulle kunna ställa sig där - eftersom ändå allt är upp till skytten. I give up.

Larholm - på en blogg nära dig

Nu har Jonas Larholm börjat blogga också. Kommer bloggen att innehålla mer än bilder på honom själv (som den gör just nu) kanske det kan bli riktigt intressant framöver. Speciellt över VM kan jag tänka mig.

Missade tyvärr större delen av Sveriges match i för-VM i dag, men det verkade ju inte vara så värst spännande. Jag håller tummarna för att det går bra för Johan Jakobsson, som är något av en favorit sedan jag intervjuade honom inför hans första säsong i Sävehof. Ödmjuk, trevlig och smart (fotografen var även mycket nöjd med att han var photogenic). Han ville inte alls bli jämförd med Kim Andersson då, men nu har han väl fyllt ut det tomrummet efter Kim i Sävehof ganska bra tycker jag.

Jag älskar hockey också

Förutom handboll är hockey utan tvekan min favoritsport. Som yngre spelade jag i landslaget med Thomas Rundqvist mot Hawaii på bandyrink och jag har stått i mål för Färjestad mot Modo (ja det var i drömmen). Jag älskar verkligen hockey och därför måste man ju såklart se småkronornas semi i JVM. Och jag är inte ensam, matcherna har höga tittarsiffor trots tiderna. Junioridrott ska verkligen inte underskattas, och visst vore det väl kul om vi även fick se handbollsjuniorerna spela VM på tv (vilket jag i och för sig aldrig tror kommer att inträffa). Jag hade i alla fall absolut tittat då med. När det gäller just handboll är faktiskt juniorfinalen herrar mellan RIK och Sävehof för två somrar sedan en av de mest minnesvärda handbollsmatcher jag sett.

Heidlös - ett kompetent gäng

Heidlös har inte bara oerhört kompetenta spelare på planen, vid sidan om är antagligen IQ-nivån lite högre än hos medelsvensken. Därför sker vissa förändringar i laget under våren. Sara, vår oerhört kompetenta doktorand, ska berika Australien med sin närvaro under ett antal månader och missar nästan hela vårsäsongen. Lisa kan inte riktigt heller kombinera handbollen med sitt andra kompetenta liv i vår eftersom hon ska göra praktik på Utrikesdepartementet. Dock funderar Lisa på om hon kanske kan vara med och spela matcher eftersom hon kommer hem vissa helger. Vi får väl se vad Coach lägger upp för träningsschema åt Lisa för att hon trots missade träningar ska komma förberedd till matcherna. Jag ska i alla fall föreslå att hon kanske kan spela tennis eller nåt med Calle (Bildt) på lunchrasten.

Själv sätter jag handbollen i första rummet och blir kvar i laget hela våren, med en hel drös andra kompetenta personer.

Heid vill ha 900

Förhållandevis pigg och fräsch efter gårdagen och nu ska det bli skönt att komma igång med träningen och det normala livet igen. Det var längesedan jag längtade så mycket efter att få gå till gymmet och lyfta lite vikter. Jag kan knappt vänta tills Sportlife slår upp portarna i morgon bitti. Om två veckor är det match igen, så det är ju verkligen dags att ta sig ur julkroppen. Ingen mer vila och choklad nu inte.

Ett brev från BK Heid väntade på hallmattan när jag kom hem. Dags att betala medlemsavgiften. Aldrig jätteroligt att punga ut med 900 kronor bara sådär, men 900 är det ju ändå värt för att få spela i härliga Heidlös.