Oj vad isigt det var uppe vid Ruddalen i dag. Själva slingan var faktiskt springbar, men eftersom vaktmästaren (jag inbillar mig att det är hans fel) hade bestämt sig för att inte bara göra is på bandyplanen och skridskobanan, utan även på gångvägarna runt omkring, var det omöjligt att springa normalt hela vägen. Camillas jobbarkompis Alex, som fyller ut vårt lag på träningarna föredömligt, hängde med på sin första löprunda på flera år. Tempot var inte jättehögt men med tanke på att hon sprang drygt 4,5 km redan första rundan är det värt en applåd.
Träningen innehöll en spännande tillkännagivning, men eftersom det hela tydligen inte är officiellt än så håller jag väl tyst.
För övrigt var träningen inte jättespännande, inte för egen del i alla fall. Tog ungefär noll bollar på hela träningen och min onda ljumske känns väl sådär. Den har varit riktigt dålig i åtta år nu, och frågan är väl om den inte sjunger på sista versen. Kan en ljumske gå av, det är vad jag undrar. I så fall funderar jag på om det är nästa steg i min ljumskhistoria.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar