Hjärtattacken inte långt borta

Efter Sverige-Ryssland är jag ännu mer säker på att det är handbollen som en dag kommer att bli min död. Jag bara undrar hur hjärtat ska klara av sådana här spännande matcher när man närmar sig 80-årsåldern (om jag nu blir så gammal, vilket jag hoppas). Jag fattar verkligen inte hur det ska gå till. Är det i den åldern man börjar resa på sig och gå ut i köket när det är spännande sport på tv:n kanske?

Försvaret i dag var helt j-la underbart! Jag säger som Hellgren sa nån gång i första halvlek: jag tror inte att alla fattar hur bra försvar Sverige spelar just nu. Mina kompisar, som såg matchen med mig, och aldrig har spelat handboll och heller inte sett så mycket, var uppspelta. Jag tror att jag kan ha värvat två nya fans till damhandbollen.

Bra med en poäng mot Ryssland, men det var fasligt mycket bortslängda bollar och andra tekniska fel. Och! Torstenson är jag verkligen inte nöjd med än! Hon gör mig nervös, och jag vet inte hur många gånger under matchen jag uttryckte min önskan om att hon borde sätta sig på bänken. Skärper hon bara till sig kan det ju bli hur bra som helst det här!

PS. Jag blir väldigt irriterad varje gång någon säger att Tina Flognman är från HK Brukspöjkera. Och det gjorde Robert Perlskog i dag. Hon är inte från HK Brukspöjkera! Hennes moderklubb är Forshaga HK! Hur ska det vara så svårt att förstå? Forshaga HK och Brukspöjkera älskar inte direkt varandra (i alla fall inte på min tid) och att Bruks ska få sån cred för henne gillar jag inte. (däremot har Tina spelat i Brukspöjkera också, men det är en helt annan grej)