Nästan vilse

Skulle gymmat med Karin, men det blev ändrade planer och en löptur i Änggårdsbergen i stället. Det blir sällan som jag tänkt mig däruppe i Änggårdsbergen. Vet inte om det är skyltningen eller mig det är fel på, men i dag blev rundan definitivt längre än vad jag hade tänkt mig. Inne i något som kan liknas vid en Ronja Rövardotter-skog, där jag aldrig befunnit mig förut, blev jag nästan orolig för att jag var vilse och att solen var på väg ner. Kom att tänka på den Heidlösa skidturen som, om det inte händer något oförutsett under resten av året, helt klart toppar min lista över 2009 års galnaste upplevelser. Men till slut var jag framme vid Eklanda och sedan sprang jag genom Europa och var tillbaka i Trädgården. Haltande. Mina knän tål inte hur långa löpturer som helst, ens på mjukt underlag verkar det som, och det här med mina funderingar på halvklassikern kanske just bara blir en fundering.