Heidlös har väntat lite på att få möta "tanter" som har "handboll i sig". Men i stället har vi under två år stött på små, små tjejer (visst fanns det några "tanter" i femman och fyran också, men dessa hade nog aldrig haft handboll i sig). Men i trean tror jag att "tantlagen" finns. Banér sätter jag under denna kategori. Det märktes att många hade varit duktiga spelare för ett antal år sedan, och de lurade till det ganska ofta, men saknade orken och var dessutom sådär härligt (?) sura när de fick några smällar.
Utan att referera hela matchen kan jag väl säga att Heidlös inte riktigt var på tårna i dag. Vi var sega i starten som vanligt och fick inte till det bakåt överhuvudtaget. 12-9 ledde vi med i paus, och ökade alltså på siffrorna till 29-19 i andra halvlek. Det får väl ändå ses som en styrka att vinna med tio trots att vi inte gör en speciellt bra match antar jag.
Rosander fick lämna återbud i dag och när vi tappar vår enda vänsterhänta spelare märks det såklart. Banér saknade å andra sidan en riktig målvakt och fick ställa en utespelare i mål (som skötte sig mycket bra), så där var det väl jämnt. Men det finns ändå vissa positiva följder av att vi saknar vår ordinarie högerkantsstjärna. Glädjen, glädjen när våra högerhänta niometare får in bollen från den fruktade kantpositionen är härlig. Karlsson segergestade mest i dag. Först: upp med två knutna nävar. Sedan vid mittlinjen när hon sprang tillbaka till försvaret: ett hopp och näven i luften. Mer sånt!
Tack till publik som kom och tittade och inte fick se bättre underhållning. Heidlös hoppas kunna visa upp bättre spel framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar