Det blir nio mil

Jag och Karlsson bestämde oss helt i går för att hänga med Katta och hennes syster och köra Öppet spår. Jag ser verkligen fram emot detta!

Pappas reaktion i dag om nyheten. "Hela vägen? Ja, det var ju en imponerande tanke." "Vadå, tror du inte att jag klarar det eller?" "Nej, på bloggen låter det ju som att du är invalidiserad"

"Ja, men inte när jag åker skidor", hann jag säga innan samtalet bröts. Jag kanske är knäpp men jag tvivlar inte det minsta på att jag klarar det. Det enda jag är orolig över är att jag inte riktigt kommer att fixa hur mycket löpträning som helst inför själva loppet, men om snön lyser med sin frånvaro får jag väl köra annan konditionsträning. Ja, jag lär väl återkomma i ämnet. Av rutinerade Vasaloppsåkaren Katta (kämpade sig fram i år!) fick jag i alla fall svar på mina frågor om vad man äter och hur man går på toa under loppet. Tydligen går man inte på toa, och intagen består av blåbärssoppa, vetebullar och grejer man kan bära med sig i en magväska.