Hon bullade upp

Tvättid i morgon är verkligen på sin plats för nu har mina tre sport-behåar använts, lagts i tvättkorgen, och använts igen. Varje gång det sker kan jag inte låta bli att tänka på en händelse som utspelade sig i London för ganska precis 10 år sedan. Det här har inte direkt något med handboll att göra, men i brist på annat att skriva kanske det kan underhålla.

Klockan är 19.05 på King's Road i London när en tjusig kvinna kommer in genom sportaffären jag jobbar i och frågar om vi stänger nu. "Yes, sorry", säger jag. Men kvinnan fortsätter in i affären, samtidigt som min supervisor kommer framstörtande - med sin typiskt dallriga, smala, otränade, engelska kropp - mot den tjusiga damen. Dreglet har redan börjat sippra fram i mungipan på min supervisor, men jag förstår inte varför ens när jag ser den lilla mikrofonen framför den tjusiga kvinnans mun och livvakten som följer tre steg efter.

Tydligen är det någon fru till en oljeshejk från Dubai eller liknande som har parkerat limousinen utanför och bestämt sig för att shoppa loss. Och oj, här kan vi prata shopping. Det fullkomligt forsade dregel ur min supervisors mun (booonuuus) under dessa 30 minuter shoppingen pågick (mycket effektiv utan att prova). Exakt vad och hur mycket den tjusiga damen handlade kanske inte är intressant, men låt mig bara berätta vad som etsat sig fast på min näthinna forever. Den tjusiga damen inhandlade 25 sportbehåar. 25. Hon kanske var schyst mot sina vänninor hemma i Dubai, men det mest troliga är att den tjusiga damen skulle ha alla dessa själv (köpte alla i samma storlek). Antagligen som en engångsartikel.

Detta tänker jag på varje gång jag tvingas plocka upp den använda sport-behån från min tvättkorg för att köra den ett extra varv.

Fotnot: Förövrigt kan jag varmt rekommendera sportbehå-märket den tjusiga damen inhandlade. Extremt bra och hållbar! Mina firar tioårsjubileum i april nästa år.