Det gick fooooort

Blev ingen skidåkning i går, mest skottning, men i dag gav jag mig ut i milspåret och jag säger bara: det gick undan. Ja alltså inte hela tiden då, för tydligen hade skotern som åkt på milspåret inte haft med sig någon "spårgörare" utan jag fick försöka göra mitt eget spår och då gick det inte lika fort som jag hade tänkt mig. Men i utförsbackarna då jädrar. Jag trodde backarna aldrig skulle ta slut och jag skrek "svordom va fort, svordom va fort, svordom va foooort, yihoooo". Jag var på riktigt rädd att jag inte skulle kunna hålla balansen utan i stället åka in i en av tallarna. Men det gick. Sen stötte jag på en stor groda, som antagligen låg och drog sina sista suckar (han rörde sig väldigt sakta i alla fall), på spåret. Det var nog ändå det läskigaste på skidturen.