Trots att vi vann stort i dag måste jag säga att det syntes att vi inte har tränat på flera veckor. Det var lite kantigt och orytmiskt spel vissa stunder i första halvlek. Och före matchen hördes röster från flera håll om att man aldrig hade hållit uppe så länge från handbollen mitt under säsong förut.
Jag hade glömt ett knäskydd och lårskyddet hemma - ett tecken på att jag är ovan på att packa väskan. Värmeskyddet klarar jag mig utan, men att rädda låga skott utan knäskydd det gör jag inte. Jag tog mig friheten att gå till låda nr 1 i damernas förråd och låna ett knäskydd (tack Karin, du får låna mina när du vill hahaha) och det funkade utmärkt. Av de tre målen jag släppte in i första halvlek var två straffar och det tredje ett bra kantavslut. Vi ledde med 14-3 i paus om jag minns rätt, och då hade ändå Heidlös anfallsspel varit lite slarvigt.
Önnered satte lite mer fart i början av andra och fick in någon boll. Men mina kära utespelare var också säkrare i andra halvlek och siffrorna rann som det brukar i väg. Vi gjorde mål från alla positioner och kontrade en hel del. Försvaret var stabilt och rörde sig mycket bra. De gröna fick in några ballongskott i mitt högra kryss, som jag definitivt borde ha räddat (men då kan man inte stå på fel fot), men jag är ändå nöjd med åtta insläppta efter den skrala träningen på slutet.
Det blev inget publikrekord i dag, men jag är ändå nöjd med publiken som kändes handbollskunnig. "Jag tycker det är en bra publik. De tittar på matchen", sa jag i paus. Rosander tyckte att jag hade väldigt låga krav.
Nu laddar vi om för serieavslutningen på onsdag mot Göteborgs KvIK. Lisebergshallen känns som helt rätt arena för seriesegrarna när vi sätter punkt för division 4. Det var faktiskt i Lisebergshallen Heidlös gjorde sin allra första träning i augusti 2007. Oj vad mycket bättre vi har blivit sen dess.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar