Frågan som jag, Katta och Karlsson funderade på under en fika före samlingen i går: Hur kan man vara så nervös inför en match när det bara handlar om en träningsmatch där vi inte har något överhuvudtaget att förlora? Hur kan man vara så nervös när man inte riskerar att bli petad från laget om det går åt helvete, eller knappt utbytt om man spelar dåligt?
Det undrar jag verkligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, Kajsa..risk för petning finns alltid. GLÖM inte de! :)
Nejdå, men jag måste hålla med om att de väcktes en liten spel-djävul backom coach tröjan igår. Jag svettades och var allmänt nervös jag med. Emellanåt var fula ord nära till hands.. hehe. Men gud va skoj de var. Jag tror nervös och skoj känslan går hand i hand. Vi lyckades kontrolera känslan och gjorde nåt bra.
Gött var de iallafalL!!!
Skicka en kommentar