Jag fick ett erbjudande (eller vilket ord man ska använda) om att springa till Norge i helgen. Jag ska på tjejhelg i bushen i Bohuslän och det är tydligen bara 6 kilometer till gränsen. Jag tycker att allt över en mil (vi ska ju tillbaka också) är för långt, men jag blev himla sugen på den där turen ändå, det måste jag säga.
När någon frågar vad jag har gjort i helgen vore det roligt att få säga: "Äh, inget speciellt, jag tog en liten joggingtur till Norge bara."
Hade det varit mjukt underlag hela vägen skulle jag nog faktiskt inte tveka när jag tänker efter, men det är ju det där med asfalt (som jag antar att det är). 12 kilometer på asfalt, det är inte direkt mumma för mina knän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar