Ärligt talat, jag vet att jag aldrig har varit något smidighetsmirakel, men nu tror jag stelheten har slagit nya rekord. Vad har jag gjort under sommaren, har jag stretchat baksidan lår någonting? Nej jag måste ha missat det. Skaderisken var överhängande i går på träningen, men jag provade mig ändå på några slajdningar. De hade mycket att önska om man säger så, och nu måste det bli töjning varje dag, hela tiden.
Det var jag, Karlsson och Katta runt Ruddalen i går. Och nej, löpning har ju heller aldrig varit min grej. Blev distanserad ganska snabbt av de där två, som både går ut o springer milen ibland, eller springer Göteborgsvarvet och Midnattsloppet. Frågan är dock hur de kunde med att springa ifrån mig sådär utan dåligt samvete när de vet att det funnits både knivmän och blottare i krokarna.
Nej då det var lugnt, hade koll på dem ända till sista backen ner från slingan. Och nästa gång tänker jag hänga i bättre.
Nästa onsdag: Heidlös mot Heids junisar. Vi tränade en hel drös med kombinationer i går, så de bör vara nervösa. Dessutom kommer jag att vara 100 procent vigare. Och viga Malin är förhoppningsvis tillbaka efter sin fotbollsolycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tyckte allt du byggde upp din vighet genom hela träningen. Har själv aldrig varit vig, så målvakts rollen har aldrig legat nära mitt val av position. (Sen kan jag oxå tillägga att jag är sjukt bollrädd) :) Töj, töj,töj och slajda nu varje dag hemma så ska du se att de ordnar sig!
Skicka en kommentar