Då uppenbarar sig en bil på vägen när Karlsson är ute på vägen och kollar läget. Vi blir mycket glada - finns det liv finns det hopp. Gänget i bilen är på väg till serveringen och vi bestämmer efter ett gemensamt råd att också bege oss till serveringen.
Det gjorde vi helt rätt i. När vi kommer i våra käcka kläder bärandes på våra skidor uppenbarar sig ett himmelrike på jorden: Vålbrändans Fäbod.
Här finns inte bara några hus, här är det även fest! Öl, vin och levande musik. Festdeltagarna är väldigt roade av oss skidåkare och lånar glatt ut en mobil med täckning för att vi ska få tag på Coach och Camilla hemma i stugan, som vi hoppas ska kunna komma och hämta oss. Klockan är 17 men dessa två tjejer har redan öppnat ölburken så någon bilfärd är inte att tala om. Vi pustar i stället ut med en varsin cola och njuter av att vi återigen är bland civilisationen.
Jag förhör mig om björnstatusen i området med en av festdeltagarna. Han berättar att björnarna precis har vaknat till liv och att de är två tre stycken som håller till i området där vi nyss befunnit oss. Hungriga och sura fick jag även veta att de är just nu. När Maria berättar att hon även sett ett träd där det såg ut som någon hade klöst förstår jag att halva Heidlös utsatt sig för fara.
Efter en timme vid fäboden kommer en stor taxi och hämtar oss. Festdeltagarna tar kort på de dumma tjejerna när de går mot taxin och handbollstjejerna skumpar i väg på en gropig grusväg som tar oss tillbaka runt fjället. Chauffören stänger av taxametern på 900 kronor och strax före klockan sju är vi tillbaka vid stugan. Hungriga men glada, och med ett spännande äventyr bakom oss.
1 kommentar:
Hahahaha jag dör! Huuu vad kul! Tur att det inte kom några björnar :-)
Skicka en kommentar