När vi vandrar där på myren, kan jag inte låta bli att titta mig lite runt efter björnar. Jag säger ingenting till de andra, men när jag ser stora spår i snön, av vad som skulle kunna vara en björn är jag tvungen att fråga Karlsson vad hon tror att det är för några spår. Vi stannar inte länge för att undersöka den saken utan fokuserar i stället på att komma vidare. Lite skärrad är jag ändå efter detta, för det skulle lika gärna ha kunnat vara vi som tagit bilden ovan (nu är det tack och lov inte det)."Jag ser vägpinnar", ropar Karlsson plötsligt, och då blir det lite mer fart på gänget. Det visar sig dock bara vara pinnar som är utsatta för skotrarna. Men det dröjer faktiskt inte länge förrän vi kommer fram till ett livstecken. Vi hittar en skylt med vägvisare och en skylt som det står servering 500 meter på. Dessutom ser vi en grusväg. Skylten som visar vägen ligger dock ned på marken.
Sista delen av Den heidlösa skidturen finns för läsning i kväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar