Den heidlösa skidturen - del 2

Nej men titta här. Är det inte jag och försvarsgiganten Gurra som har parkerat i snön? Jag har svårt att förklara vilken otrolig fart man kom upp i på längdskidorna denna dag trots att utförslutningen här inte var speciellt stor. Just vid det här tillfället var det bara att slänga sig åt sidan efter att Gurra trillat precis framför mig. Maria förklarade det hela väldigt bra: skräckblandad förtjusning. Jag åkte och gapskrattade hela vägen de sista 500 meterna ner mot Hemfjällsstugan. Och när jag väl var framme hade jag väldigt svårt att få stopp överhuvudtaget. Folk som satt ute i snön eller på serveringen vände sig om och ooohade och ååååhhade när vi kom farande. Först stod Karlsson (som lyckades stanna) och skrattade så hon tjöt när jag på något vis faktiskt lyckades stå på skidorna och ta mig runt i något som kan liknas vid en rondell. Sedan stod jag och väntade på dagens absolut bästa ögonblick då Gurra väljer att inte svänga runt i "rondellen" utan i stället fortsätta rakt fram ut i snön. Den vurpan, när jag nästan tror att hon har kört ner i en bäck (det var en grop), kommer jag aldrig att glömma. Det var skönt att se henne resa på sig oskadd.

Skaderisken i Heidlös har aldrig varit så stor som under de här minuterna.

Väl framme vid stugan pustade vi ut lite och la på lite extra solskyddscreme i ansiktet innan vi fortsatte.