Ett fantastiskt magic-stick

Jag är helt slut, fast på ett ganska gött sätt ändå. Först fem kilometer vid Ruddalen (inget nytt att rapportera där uppifrån direkt, mer än att det var lite ljusare än vanligtvis så att vi kunde springa hela vägen runt planerna utan att riskera skador) sedan intensivt, intensivt (knappt man fick dricka vatten) under Camillas ledning, som var dagens tränare (väldigt bra förövrigt!).

Detta var ju dagen då det fick bära eller brista (mitt lår alltså). Med fem kilometer i benen var jag varm, och lite tigerbalsam på det skulle göra susen. Någon hade dock varit och nallat i vår medicinväska så jag fick gå på jakt efter värmande medel. Det jag fick av tillmötesgående juniortränare var bättre än tigerbalsam kan jag lova. Det såg ut som ett litet deostick och hade mycket bra egenskaper som blev en ny upplevelse. "Du får inte massera in det för då får du brännskador", varnades det. Jag lyssnade, men oj det brände och värmde ändå. Fantastiskt! Jag bara undrar var detta magic-stick har varit hela mitt liv - och frågan är om jag vågar gå på ljumskarna nästa gång.

Efter detta fanns det ingen återvändo och jag slängde mig ner i vänstra hörnet i en slajdning tre gånger på uppvärmningen - och det höll! Jag är mycket glad över detta och känner att jag nu kan se fram emot säsongen.

Nyförvärv fanns på plats och gjorde ingen besviken. Och roligt hade de själva också, så jag är ganska säker på att de kommer tillbaka nästa vecka. Hanna Enblom, Emma Bergqvist och Anna Lindh - vad säger ni om de namnen?