Jag tar sommaruppehåll

Kära läsare, jag tänkte bara berätta att er bloggare tänker ta ett sommaruppehåll här på Hejdlöst. Någon gång i augusti skulle jag kunna tänka mig att det åter är full fart här.

Under tiden jobbar Heidlös vidare med att spika truppen till nästa säsong, och vi kan redan nu lova att vi får ett antal intressanta nyförvärv som kommer att bredda och förstärka truppen ytterligare. Risken är stor att vi kommer att vinna division 3, som jag ser det just nu.

Ha en underbar sommar! På återseende!

Den heidlösa skidturen - del 5 (sista)

Som om vi inte redan hade teambuildat tillräckligt under dagen, dyker alltså skyltproblemet upp. Gurra tar upp stolpen och vi försöker lista ut åt vilket håll skyltarna ska peka. Vi ser att det är sju kilometer till vårt mål, Högfjällshotellet, och nu ska vi bestämma vart vi ska ta vägen. Mot hotellet eller mot serveringen 500 meter bort (som vi dock misstänker kan vara stängd).


Då uppenbarar sig en bil på vägen när Karlsson är ute på vägen och kollar läget. Vi blir mycket glada - finns det liv finns det hopp. Gänget i bilen är på väg till serveringen och vi bestämmer efter ett gemensamt råd att också bege oss till serveringen.

Det gjorde vi helt rätt i. När vi kommer i våra käcka kläder bärandes på våra skidor uppenbarar sig ett himmelrike på jorden: Vålbrändans Fäbod.


Här finns inte bara några hus, här är det även fest! Öl, vin och levande musik. Festdeltagarna är väldigt roade av oss skidåkare och lånar glatt ut en mobil med täckning för att vi ska få tag på Coach och Camilla hemma i stugan, som vi hoppas ska kunna komma och hämta oss. Klockan är 17 men dessa två tjejer har redan öppnat ölburken så någon bilfärd är inte att tala om. Vi pustar i stället ut med en varsin cola och njuter av att vi återigen är bland civilisationen.


Jag förhör mig om björnstatusen i området med en av festdeltagarna. Han berättar att björnarna precis har vaknat till liv och att de är två tre stycken som håller till i området där vi nyss befunnit oss. Hungriga och sura fick jag även veta att de är just nu. När Maria berättar att hon även sett ett träd där det såg ut som någon hade klöst förstår jag att halva Heidlös utsatt sig för fara.

Efter en timme vid fäboden kommer en stor taxi och hämtar oss. Festdeltagarna tar kort på de dumma tjejerna när de går mot taxin och handbollstjejerna skumpar i väg på en gropig grusväg som tar oss tillbaka runt fjället. Chauffören stänger av taxametern på 900 kronor och strax före klockan sju är vi tillbaka vid stugan. Hungriga men glada, och med ett spännande äventyr bakom oss.

Den heidlösa skidturen - del 4

När vi vandrar där på myren, kan jag inte låta bli att titta mig lite runt efter björnar. Jag säger ingenting till de andra, men när jag ser stora spår i snön, av vad som skulle kunna vara en björn är jag tvungen att fråga Karlsson vad hon tror att det är för några spår. Vi stannar inte länge för att undersöka den saken utan fokuserar i stället på att komma vidare. Lite skärrad är jag ändå efter detta, för det skulle lika gärna ha kunnat vara vi som tagit bilden ovan (nu är det tack och lov inte det).

"Jag ser vägpinnar", ropar Karlsson plötsligt, och då blir det lite mer fart på gänget. Det visar sig dock bara vara pinnar som är utsatta för skotrarna. Men det dröjer faktiskt inte länge förrän vi kommer fram till ett livstecken. Vi hittar en skylt med vägvisare och en skylt som det står servering 500 meter på. Dessutom ser vi en grusväg. Skylten som visar vägen ligger dock ned på marken.

Sista delen av Den heidlösa skidturen finns för läsning i kväll...

Den heidlösa skidturen - del 3

Efter stoppet på Hemfjällsstugan skulle vi ge oss vidare till något som hette Mellanfjällsstugan. Vi pratar en kilometer nedåtsluttning. Det gick så jädra fort så ni kan inte fatta. Och jag tänkte att skadar jag mig inte nu så gör jag det aldrig. Jag stod på benen länge, men när spåret sedan går in bland träden slänger jag mig bakåt, rakt på skidorna, för att in i ett träd vill jag inte åka. Där ligger jag ett tag utan att ta mig upp, men Gurra kommer, efter att hon rest sig från sin vurpa, till min räddning efter ett tag.

Vi fortsätter att åka - det är nedåt och det är hård snö och alla gör extremt många vurpor. Men solen skiner, det är vindstilla, vi skrattar mycket och när vi stannar och fikar mår vi verkligen bra.

Ett stort problem i vår åkning är att det nu handlar om "Kompisled", dvs en gemensam led för skoter och skidåkare. Skotrarna har verkligen inte varit snälla mot oss skidåkare och några skidspår finns överhuvudtaget utan i stället får vi ta oss fram på en bucklig bana. Något som förvånar mig mycket är att leden tar oss nerför fjället, min tanke var nämligen att skidleden skulle gå uppe på fjället.

Att vi åker nedåt och nedåt får sina konsekvenser på snötillgången. Efter ett tag får vi ta oss fram över små bäckar som rinner över leden, vi får ta små korta avstickare från spåret för att slippa ta av oss skidorna. Ibland tar vi dock av oss skidorna och ibland gör vi såhär (bilden nedan). Behöver jag ens säga att vi inte direkt lägger kilometrarna bakom oss i någon rasande fart.

Jag vet inte hur vi kommer in på ämnet björnar (kanske för att Coach har tjatat om sin björnskräck hela veckan), men Gurra säger i alla fall: "Vi måste ha en plan om vi möter en björn". Själv funderar hon på att klättra upp i ett träd, men vi andra har hört att man ska spela död, så detta blir "planen".

Efter ett tag kommer vi ut på en myr och då skrattar jag inte så mycket åt ämnet björnar längre, eftersom det ser ut som ett perfekt tillhåll för dessa bestar... Vi har nu varit ute i cirka fem timmar men ingen klagar utan vi gnatar på. Långsamt. Framåt. Någon gång måste ju leden komma fram till något.

Den heidlösa skidturen - del 2

Nej men titta här. Är det inte jag och försvarsgiganten Gurra som har parkerat i snön? Jag har svårt att förklara vilken otrolig fart man kom upp i på längdskidorna denna dag trots att utförslutningen här inte var speciellt stor. Just vid det här tillfället var det bara att slänga sig åt sidan efter att Gurra trillat precis framför mig. Maria förklarade det hela väldigt bra: skräckblandad förtjusning. Jag åkte och gapskrattade hela vägen de sista 500 meterna ner mot Hemfjällsstugan. Och när jag väl var framme hade jag väldigt svårt att få stopp överhuvudtaget. Folk som satt ute i snön eller på serveringen vände sig om och ooohade och ååååhhade när vi kom farande. Först stod Karlsson (som lyckades stanna) och skrattade så hon tjöt när jag på något vis faktiskt lyckades stå på skidorna och ta mig runt i något som kan liknas vid en rondell. Sedan stod jag och väntade på dagens absolut bästa ögonblick då Gurra väljer att inte svänga runt i "rondellen" utan i stället fortsätta rakt fram ut i snön. Den vurpan, när jag nästan tror att hon har kört ner i en bäck (det var en grop), kommer jag aldrig att glömma. Det var skönt att se henne resa på sig oskadd.

Skaderisken i Heidlös har aldrig varit så stor som under de här minuterna.

Väl framme vid stugan pustade vi ut lite och la på lite extra solskyddscreme i ansiktet innan vi fortsatte.

Den heidlösa skidturen - del 1

I går var alltså delar av Heidlös ute på en skidtur som sent ska glömmas. Jag vet knappt hur jag ska beskriva denna dag, och jag vet inte riktigt var jag ska börja heller. Jag vet inte när jag skrattade så mycket senast och inte heller när jag senast funderade på hur det skulle vara att bli jagad av en björn. Men vi tar det väl från början...

Vi tittade ut en skidtur på fjället som vi uppskattade till drygt två mil och som vi trodde skulle passa bra. De första fem kilometrarna var samma väg som jag, Camilla och Coach åkt några dagar före - alltså upp till Hemfjällsstugan, sedan skulle vi fortsätta runt fjället. Kvart över elva gav vi oss i väg från starten. Inte anade vi väl då att vi skulle vara tillbaka i stugan över sju timmar senare.

Vädret var helt fantastiskt och "lager två" åkte av oss redan efter en kilometer.

Spåren var helt annorlunda från turen dagarna före och jag befarade snabbt att klistervalla kanske inte var det mest passande denna dag. Men om man vandrade i skoterspåren gick det helt okej att ta sig uppför. Och några timmar senare insåg vi att uppförsbackarna var vårt minsta problem.

Jag får lov att återkomma med fler delar från "Den heidlösa skidturen". Håll utkik!

Copyright för bilderna från "Den heidlösa skidturen" tillhör Gurra, Maria, Karlsson och mig själv.

Helskinnade - med nöd och näppe

Ni kanske tror att det har hänt Heidlös något uppe i fjällen med tanke på det skrala bloggandet. Då kan jag meddela att vi lever men att vi som var ute på skidturen i går var ute på en rejäl tur. Så här i efterhand tror jag att vi får vara glada att vi kom hem helskinnade och inte blev uppätna av nyvakna björnar. Men om detta får jag berätta mer senare. Just nu befinner sig jag, Coach och Camilla på vägen mellan Karlstad och Göteborg.

Heidlös på tur

I dag vill Maria åka längdskidor. Långt. Helst tre mil. Men jag tror att jag kan ha hittat en bra tur på fjället som blir 21 km. Det får duga. Solen ska skina i dag också. Maria, Jess, Karlsson, Gurra och jag ger oss ut på skidturen. Coach och Camilla tar en vilodag.

Ingen rast ingen ro

I dag tittar solen fram i Sälen minsann. Gurra, Maria, Karlsson och Camilla är redan i backen. Coach, Jess och jag är kvar i stugan och tar det lite lugnt (läs pluggar, jobbar, dammsuger) i dag. Lagom till lunch går vi ner och möter upp de andra med lite toast och god dryck.

I går kväll åt och drack vi gott. Mest drack. Sedan spelade vi spel. När sju vinnarskallar möts i en sådan kamp kan det gå hett till - och det gjorde det. Men det var bara roligt.

Trots dryckesintaget och att vi gick och la oss efter klockan ett var vi ändå uppe halv nio i dag till framdukat frukostbord (Maria). Man kan ju inte sova bort semestern.

Bildspecial från Sälen

Läsare efterfrågar bilder har jag fått höra. Här kommer ett litet urplock från dagens aktiviteter. Bilden på Coach och Camilla är dock från i går. Men de ser så himla stolta ut över att ha åkt fem kilometer upp till våffelstugan, så jag bjuder på den bilden också. På bilderna kan ni bland annat se Gurra valla och lite annat. Pga långsam uppkoppling i fjällen blir det inte fler bilder än såhär i dag.

Singstar på Spelvägen

Det är underbar skönsång på Spelvägen just nu. Abba dånar i väggarna och det är bara en tidsfråga innan grannarna kommer och klagar på oljudet. Jag är för det mesta chanslös mot Camilla och Coach på Singstar, men snart anländer Karlsson och då kan det nog bli några segrar för Heidlös målvakt.

I dag (genom bilder på Facebook vad annars?) har vi kommit på att våra motståndare ÖHK Göteborg var i just denna stuga i januari, medbjudna av lagmedlem precis som i Heidlös fall. Det verkar ha varit fest minsann och Coach kommenterade snabbt att det inte är konstigt att man hamnar så långt ner i serien om man festar så mitt under säsong. Med lite disciplin även i det laget är jag övertygad om att de kan ta hem segern nästa år i fyran.

Gäng två har nu varit ute på vägarna länge, men anländer nog inom en timme hoppas vi på.

Stopp, ingen öl utan leg

Uppåt, uppåt i dag till Hemfjällsstugan. Men sen en jädrigt go våffla med hjortronsylt och grädde och sedan nedåt, nedåt. Camilla kom upp i ungefär fyra vurpor i dag och mest skrattade jag när hon trillade framför Coach, som fick ge sig ut med sina stela ben i den ospårade snön för att inte köra på henne.

Sedan tog vi bilen till Högis för att ungdomarna, Coach och Camilla, skulle få i sig en varsin kall öl på after skin. Men det blev det inget med eftersom vi tydligen såg så barnsliga ut i vår skidutstyrsel att vi inte ens fick köpa alkohol utan leg. Camilla, 28, blev lite upprörd, men sen drog vi vidare till Tandådalen och lyssnade på covers och drack öl (chauffören drack kaffe och cola).

Nu ska vi bada bastu och äta i väntan på gäng nummer två som just nu befinner sig någonstans i höjd med Grums.

Våfflor väntar

Det har duggregnat här i Sälen i natt och snön försvinner mer och mer för varje dag. Men snön kommer nog att räcka under Heidlös vistelse här i alla fall. I dag ska Coach, Camilla och jag ta en tur till Hemfjällsstugan. Där vankas våfflor.

Coach är fräschare än väntat i dag tycker jag. Med tanke på hur ont i kroppen hon hade efter skidåkningen redan i går kväll trodde jag nog att hon inte skulle komma ur sängen, men hon går omkring obehindrat. Däremot har Camilla drabbats av nackspärr efter någon pilates- och stretchingövning vi gör efter skidåkningen (vi kommer inte bara att bli smala under vår vecka här - vi blir smidiga också). Men nackspärren ska nog inte hindra henne från en tur på fjället i dag.

Sent i kväll väntas Gurra, Jess, Karlsson och Maria.

Hurtiga och skadefria

Har ni någonsin sett något mer hurtigt än på bilden? Här har vi åkt ungefär 2 km och det är väldigt glada miner. Jag tog ansvaret för den tunga ryggsäcken med kaffe, smörgåsar, öl och choklad, så att de andra kunde staka fritt. Efter drygt 5 km slog vi oss ner i snön för att inta innehållet i ryggsäcken. Sedan blev det faktiskt inga fler stopp utan vi jobbade på ända in i mål. Coach stod tack och lov på benen hela vägen, och om det blev alldeles för branta backar tog hon av sig skidorna och gick ner. Camilla däremot var mer vågad och hamnade därför också på rumpan fler än en gång. Men alla är helt skadefria än så länge!

Vi är i toppform

Vi är i toppform här i stugan i dag. I alla fall jag och Camilla. Coach klagar över halsont och ont i ljumskarna och axlarna efter skidturen i går. Det blev klistervalla i går - men klister behärskar vi ju till fullo och den korta skidturen blev framgångsrik. Coach var en aningen stel i knäna till en början, men slappnade sedan av och till slut gick det undan även i nedförsbackarna. Camilla ville lära sig alla åkningssätt och har nu även gjort vår första vurpa.

I dag ger vi oss ut på 10,2 kilometern. Det blir ett antal stopp efter vägen för att nybörjarna ska orka med. Smörgås och kaffe tar vi med oss.

Förhoppningsvis är vi åter i stugan i eftermiddag.

Längdåkning nästa

Heidlös (just nu bara jag, Coach och Camilla) har installerat sig i stugan, ätit och nu ska vi snart bege oss ut på en provtur i längdspåren. Tydligen har Camilla och Coach ALDRIG åkt längskidor så jag förväntar mig ingen svindlande fart.

Bilen var lika fullpackad som jag gissade. Det gick liksom inte att använda backspegeln om ni förstår vad jag menar.

Det har bott en handbollsspelare här i stugan veckan före oss, berättade mamma. När Camilla och Coach fick höra hennes namn visade det sig att hon spelar i ÖHK Göteborg och det är ju med andra ord inte längesedan vi möttes på planen. Liten, liten värld.

Nej, här går det inte att spilla mer tid. Solen har så smått tittat fram och det är dags att svida om till skidkläderna.

Varför packa lätt

Jorå det blir nog fullpackat i min, Coach och Camillas bil. Inhandlingen på Ica Maxi resulterade i fyra överfulla papperpåsar. Till detta lägger vi fyra stycken längdåkningsutrustningar, ett antal väskor, ett par slalomskidor gissar jag, några bag-in-box och ölburkar, en kylväska och ett antal andra lösa föremål. Jag kanske bör tillägga att vi kör utan takbox varför jag tror att det kan bli lite trångt i bilen. Självklart skickar även mamma med en måltid med köttfärscrepes. Det är nämligen inte alls "kul att börja med att laga mat när man kommer upp". Det är bara att kapitulera trots att Camilla redan planerat Spagetti carbonara när vi kommer upp.

Ungefär klockan 10 i morgon väntar jag Coach och Camilla till la casa Sandin för en kort kaffepaus och bilbyte innan färden påbörjas mot fjällen.

Mat, väder och valla

Det jag tänker mest på just nu är väder och mat. Jag funderar på att fira påskaftonens eftermiddag med att bege mig till Ica Maxi för att inhandla all mat till Sälenveckan. Dessutom är jag orolig för att all snö kommer att försvinna däruppe nu när det är så varmt. Men snödjupet är tydligen 57 centimeter fortfarande där Heidlös ska vara så jag hoppas att det räcker några dagar till. Det aktuella vädret kan man hitta här.

Jag tänker också på valla. Fick ett mail från Maria som undrade vad det är för någon valla som gäller. Jag meddelade att jag tar med en påse med en härlig blandning av valla från 90-talet som funkar bra än. Men jag tror att vallan kommer att bli lite knepig när det kanske är blött i spåren på vissa ställen och isigt på andra. Vi får göra vårt bästa helt enkelt.

Och så lite hockey...

Avlider jag inte av hjärtattack som åskådare under en handbollsmatch så är det antagligen under en hockeymatch det sker. Herregud, en spännande sudden death kan bli rena döden!

Ni får ursäkta att mitt största sportintresse just nu inte ligger hos handbollen, men även för den som inte har ett FBK-hjärta kanske utdrag från chatten med Perra Johnsson (FBK:s tränare) inför den fjärde finalmatchen kan glädja. En av de mest underhållande chattar jag läst och Perra är ju verkligen en favorit (hämtat från vf.se):

Namn: Anthony M
Fråga: Är det inte konstigt att ett Karlstadlag som FBK är så duktiga när staden i övrigt inte verkar, av chatten att dömma, bestå av så många raketforskare?
Svar: Att döma av din stavning så verkar inte du ha hållit på så mycket med raketforskning heller. Men övning ger färdighet.

Namn: Rookie
Fråga: hur gör man för att få en chans att spela i fbk? lämnar man in en ansökan eller hur funkar det? mvh
Svar: Bra på att spela hockey är en stor fördel.

Namn: Olof
Fråga: Hej Perra,Grymt bra bortamatch igår! Hur är statusen på D. Axelsson. Tror du att han kan spela i någon av de nästkommande matcherna? En annan fråga...Skulle du vara intresserad av att hoppa in i båset i rinkbandyns div 2b Östergötland? Efter matchen utlovas middag på en "finare" restaurant i Linköping.
Svar: Dick har jag redan svarat på. Jag vet inte hur mitt schema ser ut under den tiden men en middag är ju aldrig fel.

Namn: Simon Fryk
Fråga: Vad är det för snus du snusar? är du sponsrad?
Svar: En blandning mellan Kronan och Grov.

Namn: Tobbe
Fråga: Hur är formen på Perra då?
Svar: Jag har tappat några kilo sen i januari så formen är gryende.

Namn: Jeremajster
Fråga: Jag ska välja gymnasie nästa år, vilken linje ska man välja för att bli Färjstadtränare? (hockeygymnasiet eller?)
Svar: Jag är inte insatt så jag har inget svar. Själv gick jag bygg och anläggnings-teknisk och sen har jag varit brandman. Gick från det till brandmästare och så har jag hållit på med sport hela tiden vid sidan.

Namn: Johan Söderström
Fråga: Är din dialekt tillgjord eller?
Svar: Nej.

Namn: Joakim F
Fråga: Hej Päärra!Jag tänkte sätta mina livsbesparingar på en betting sajt på att Gustavsson lämnar Färjestad efter denna säsongen. Oddset är runt 4ggr pengarna. Gör jag rätt i det? (350.000:-)
Svar: Ett beslut du får ta själv.

Pilatesboll som ska användas

Jag fick en pilatesboll när jag fyllde år. Egentligen får jag inte plats med en sån stor boll hemma, och eftersom den antagligen kommer att befinna sig i badkaret när den inte används är frågan om jag verkligen fixar att bollen är orange. Jag tror inte det. Men de andra färgerna var inte mycket bättre de så jag får kanske hitta något annat märke som har mer diskreta färger.

Den här blir väl lite bättre, tror jag. Och nu kan det hända att den där pilatesboken (där boll inte används i övningarna) åker i papperskorgen, eller i alla fall hamnar längst in i bokhyllan.

Det blir Vasaloppet

Vad tror ni om denna skara i Sälen: Jag, Coach, Camilla, Gurra, Maria, Karlsson och Jess? Jag tror att det kommer bli hur bra som helst! Tyvärr fick Linn backa ur ganska sent och hon hade ju såklart förgyllt sällskapet ytterligare (och självklart alla andra också som inte kunde fixa ledigt). Planeringen pågår för fullt. Jag har nyss fixat ett par längskidor till Jess så att hon slipper hyra och Camilla har lånat Kattas Vasaloppsskidor, så där lär det gå undan. Coach har fått mammas (mina gamla) skidor, och de är också riktigt bra. Jag tror att Heidlös kan bli riktigt heta i just längspåren faktiskt. Jag gissar att vi till och med, efter några glas rött i stugan, har bestämt oss för att det blir Vasaloppet för hela gänget nästa år (jag har dock redan bestämt mig). För er som som slutat bry er om oss nu, bara för att handbollssäsongen är över, kanske jag kan locka med lite bilder från spåren och backarna. Håll utkik.

I Karlstad går vi på final

Jag och Karlsson gjorde 15 utfallssteg var på powerwalken i går morse. I dag har jag träningsvärk i röven. Inte så att jag har svårt att sätta mig ner och så, men ändå - det känns. 15 om dagen får det bli nu framöver om det ska struttas runt på playan i Barcelona om två månader.

Jag vet inte vad folk har haft för sig i Göteborg i kväll, men en sak vet jag i alla fall, de har inte varit på SM-final i ishockey. Men nu närmar det sig påsk och då är det som vanligt hockeyfest i Karlstad, och därför får man se till att vara där. Underbar stämning i Arenan, och nästa vecka lär det väl inte va sämre.

Borg kör bänkpress

Såhär i finanskristider är det väl passande att jag berättar vad vår finansminister har för sig på gymmet. Det är Heidlös person på UD, som kom med färska rapporter på Heidlös lagfest. Hon kunde berätta att Borg kan ses flera gånger i veckan i Riksdagens gym (eller vems gym är det Lisa?). Han gillar att värma upp på crosstrainern och gillar även fria vikter, och hörs pusta och stånka ganska högt. Han har på sig ett par långa svarta byxor i något prassligt material och till detta bär han en tight svart t-shirt. Nästan för tight, enligt Lisa. Men hon tillägger även till Borgs fördel: "Han är biffigare än man kan tro faktiskt".

Nu väntar jag bara på att jag ska få några spännande rapporter om Calle.

Stavar och utfallssteg

Snart möts jag och Karlsson för en mils powerwalk på Göteborgs gator. Jag kör med stavarna också (måste komma igång ordentligt inför längdåkningen i Sälen) och dessutom kommer vi att köra utfallssteg lite då och då under milen - utan att skämmas. Vi kanske inte kör några på Vasagatan, men framåt Ullevi går vi nog ner på de låga, långa kliven och låter rövarna få jobba lite.

Inte mycket av det önskade

Bra? Nej! Jämnt? Nej! Spännande? Nej! Andra iakttagelser från Partillebohallen:

• 120 kronor i inträde (hade bara 100 :-, som jag trodde var någon vedertagen summa i slutspelet, och prutade mig in).
• Numrerade platser - varför? (inte för att vi brydde oss men ändå)
• Små, små kaffemuggar (jag hittade allt en tia till kaffet ändå...)
• Och fy fan vilken tölig hemmapublik (stackars Sävehof som inte får bättre uppskattning än så)
• Min älskade gamla (och snart nya?) målvaktskollega Karin var bäst och avslutade i alla fall säsongen med flaggan i topp!

Sista av Heid?

Om några timmar beger jag mig till Partille för att se den andra kvartsfinalen mellan Sävehof och Heid. Jag tänker inte tippa något slutresultat, men jag hoppas på en bra, jämn och spännande match. Risken är väl stor att det här är det sista jag ser av Heid den här säsongen. Skulle de skrälla i dag har jag ändå inte någon möjlighet att se någon match de närmaste två och en halv veckorna, och att Heid fortfarande skulle spela slutspel då, det är kanske mest en önsketanke. Men! Man vet aldrig i sportens värld. Ingenting är omöjligt!